Fredrik August Ehrström var en föregångare bland de tidiga fosterländska sångkompositörerna. På 1830-talet kom han med ett finländskt tillskott i en repertoar som dominerades av svenska och tyska körverk. Ehrström kallades på sin tid ”den första finländska kompositören”. Det var först och främst J. L. Runebergs diktning Ehrström tonsatte. I sångerna ”Vid en källa” och ”Svanen” lyckades han på ett känsligt sätt återge Runebergs stämningsfulla naturskildringar, lovprisningen av fosterlandet och den nordiska naturskönheten. Sångerna blev populära redan under kompositörens livstid.
Fredrik August Ehrström föddes i prästgården i Larsmo kapellförsamling i mellersta Österbotten. Fadern Anders Ehrström var en mångsidigt begåvad musikalisk präst med en vacker sångröst. Troligen klingade musiken ofta i barndomshemmet; redan som tioåring övade Fredrik August violinspel på egen hand. Även den äldre brodern Erik Gustaf, som riktade in sig på prästyrket och blev känd som finskhetsivrare, var musikaliskt begåvad.
F. A. Ehrström fick sin första undervisning i Vasa. Där blev han bekant med den unge Johan Ludvig Runeberg, som gick i samma skola och även delade rum med bröderna Ehrström. Vänskapen mellan tonsättaren och diktaren varade livet ut. För Ehrström, född vid kusten, stod hågen till sjömanslivet starkare än till studierna. Han avbröt sin skolgång och avlade 1818 styrmansexamen vid den nyinrättade navigationsskolan i Vasa. Efter att ha upplevt ett skeppsbrott lämnade han dock det riskfyllda sjömansyrket. Ehrström avlade studentexamen och inledde juridiska studier vid akademin i Åbo 1824. Där hörde han förmodligen för första gången studentsång, som Johan Josef Pippingsköld infört enligt uppsaliensisk modell. Det är möjligt att Ehrström blev undervisad av Carl Wilhelm Salgé, som vid den här tiden var direktor musices vid Åbo akademi.
Juridiken lämpade sig måhända inte för Ehrström, men även ekonomiska svårigheter försvårade hans studier i ämnet. Sommaren 1825 flyttade han till Tenala i västra Nyland, där hans bror Erik Gustaf var präst. Efter att denne i början av 1826 blivit pastor för S:ta Katarina svenska församling i S:t Petersburg stannade Fredrik August Ehrström ytterligare två år i Tenala. Det är inte känt hur den unge jurisstudenten livnärde sig under dessa år, kanhända som informator eller skrivare.
Senast sommaren 1828 erbjöd kyrkoherde Ehrström sin bror tjänsten som sånglärare vid Katarina församlings kyrkoskola i S:t Petersburg, dit denne reste redan i augusti samma år. I förteckningen över bortflyttade från Katarina församling uppges dock att F. A. Ehrström bosatt sig i Petersburg redan 1827. Det berättas att Ehrström med framgång skötte sitt uppdrag i församlingsskolans sångklass. Petersburg erbjöd utomordentliga möjligheter till musikstudier men det är inte känt om Ehrström hade tid över för sådana. Det har påståtts att Ehrström, som hade en vacker tenorröst, erbjudits engagemang vid operan i Petersburg, men det torde vara en myt. Ehrström stannade inte länge i Petersburg; redan i april 1829 flyttade han till Virmo, där hans bror kronofogden Anders Mauritz Ehrström anställde honom som skrivare.
Inte heller tjänsten som skrivare tillfredsställde Ehrström för någon längre tid. Han begav sig till Helsingfors, dit man hade flyttat universitetet efter branden i Åbo, och återupptog där sina studier. Även denna gång ägnade sig Ehrström mera åt musiken än åt juridiken. År 1833 fick han anställning som sånglärare vid Helsingfors privatlyceum och deltog aktivt i körverksamheten. Åtminstone hösten 1834 ledde han Akademiska musiksällskapets kör, som framförde många av hans körverk. Det var förmodligen vid denna tid Ehrström komponerade största delen av sin repertoar för manskör. När Fredrik Pacius i februari 1835 utsågs till universitetets nya ordinarie musiklärare upphörde dock Akademiska musiksällskapets verksamhet och Pacius började utveckla musiklivet i Helsingfors enligt sina egna storstilade planer. Ehrström deltog även i fortsättningen i manskörsaktiviteter och anslöt sig till och med till Akademiska sångföreningen, som Pacius grundade 1838.
Från 1836 ända till sin död ledde Ehrström teologistudenternas mässövningar vid universitet. Det var sannolikt i anslutning till detta uppdrag han 1837 publicerade sin Finska mässa. Förebilden var J. C. F. Haeffners Svenska mässa, som hade tryckts 1817. Kyrkomusiken verkar även i övrigt ha stått Ehrströms hjärta nära. Från hösten 1838 studerade han orgelspel för domkyrkoorganisten J. E. Nordblom i Uppsala. Ehrström hoppades få kantorstjänsten vid svensk-finska församlingen i Helsingfors, som blivit ledig efter att Gustaf Lucander hade avlidit föregående vår. I Uppsala fördjupade sig Ehrström ihärdigt i sina musikstudier. Han återvände dock hem efter ett år. Universitetet hade beviljat honom ett musikstipendium, men medlen räckte inte till för en utlandsvistelse utan Ehrström fick lov att låna pengar av bekanta.
Kantorstjänsten lockade flera sökande, men efter ett långt utdraget ansökningsförfarande fick Ehrström tjänsten 1840 och inledde sitt värv i maj året därpå. Ehrström blev sånglärare i Helsingfors trivialskola 1839 men flyttade redan två år senare över till motsvarande tjänst i Högre elementarskolan. Det berättas att han på grund av sitt känsliga sinnelag hade svårigheter att sätta pli på sina elever. Ehrström gav även privatlektioner i sång, och i januari 1841 meddelade han att han ämnade grunda en musikskola. Om musikskolans verksamhet finns det nästan inga efterlämnade uppgifter. På basis av tidningsnotiser vet man att den verkade åtminstone följande höst. Som stöd för sångundervisningen publicerade Ehrström 1846 läroboken Första grunderna af sångläran.
I huvudstadens universitets- och bildningskretsar blev Ehrström bekant med många av tidens stormän. Förutom med Runeberg blev han vän med Fredrik Cygnaeus, Johan Vilhelm Snellman och Zacharias Topelius, som alla högt värderade honom. Enligt Runeberg var Ehrström en av hans livs tre stora läromästare, och Topelius noterar att Ehrström var hela brödraskapets stormästare. Å andra sidan karaktäriserade samtida Ehrström som anspråkslös, tystlåten och blyg. När lungsjukdomen slutligen bröt ned den 49-åriga tonsättaren skrev både Runeberg och Topelius nekrologer över honom. På konserten till Ehrströms minne höll Snellman tal, och Fredrik Cygnaeus minnesdikt reciterades.
Ehrströms tonsättningar sammanhänger med det nationella uppvaknandet, där studentsången formades till ett musikaliskt uttryck för dessa idéströmningar. Hans många kör- och solosånger svarade mot tidens fosterländska anda och fann snabbt genklang på bred front. På Runebergs begäran tonsatte Ehrström ”Vårt land”. Sången framfördes vid Österbottniska avdelningens årsfest i november 1846, men mottagandet var svalt. Runeberg skrev själv en ny melodi två veckor senare i samband med Borgå stads 500-årsfestligheter. Men det var först Pacius tonsättning från 1848 som fick ett mer gynnsamt mottagande, och som upphöjdes till nationalsång.
Det lyriska och känsliga tonspråket är orsaken till att några av Ehrströms sånger överlevt, däribland hans tonsättning av Runebergs ”Vid en källa”. En av Ehrströms samtida, den kritiskt lagde A. G. Ingelius, klandrade Ehrström för harmoniseringen och melodiföringen i några av dennes manskörssånger. Många av Ehrströms sånger har förkommit, varför det är svårt att uttala sig om huruvida kritiken är rättvis. Som kompositör var Ehrström närmast självlärd. Om han redan som ung hade haft möjligheter att bedriva seriösa musikstudier hade hans produktion säkert varit mer omfattande och förmodligen tekniskt mera fullödig.
Seija Lappalainen
Fredrik August Ehrström, född 12.1.1801 i Larsmo, död 19.3.1850 i Helsingfors. Föräldrar kaplanen Anders Eriksson Ehrström (tidigare Ers) och Anna Maria Reinius. Gift 1842 med Emilia Augusta Mattheiszen.
VERK. Ca 15 sånger för kör och närmare 40 solosånger eller duetter. För manskör till text av J. L. Runeberg bl.a. ”Svanen” (1833); ”Majsång” (1834); ”Till aftonstjernan” (1834); ”Vid en källa” (1834); ”Vårsång” (1834); ”Vårt land” (1846). Solosånger till text av J. L. Runeberg bl.a. ”Den sjuttonåriga”; ”Vaggvisa”; ”Vid en källa”. Några sånger är publicerade i samlingarna Fyrstämmiga sånger för mansröster (1846) och Tio sånger vid pianoforte (1850).
PRODUKTION. Suomalainen Messu. Nuotille asetettu ja virsi kanteleen tavoin numeroihin pantu (1837); Första elementerna af sångläran (1846); Fyrstämmiga sånger för mansröster (1846).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Fredrik August Ehrströms samling, Nationalbiblioteket; Helsingfors svensk-finska församlings kyrkomötes och kyrkoråds protokoll 1838−1840, Riksarkivet. F. Cygnaeus, Helsning till Fredrik August Ehrströms skugga (1851); Suomalaisia säveltäjiä (1994); Suomen säveltäjiä I (1965).
BILDKÄLLA. Ehrström, Fredrik August. Målning (detalj): Berndt Godenhjelm. Museiverket.