Henrik Wrede var en livländsk ryttmästare som tjänstgjorde i den svenska armén. Under slaget vid Kirkholm gav han sin häst åt kung Karl IX som lyckades sätta sig i säkerhet. Själv blev han genast nedhuggen. Wredes änka och söner erhöll en större jordförläning till evärdlig egendom.
Henrik Wrede hörde till en tyskbaltisk adlig ätt, som antas härstamma från Westfalen. När Sverige från mitten av 1500-talet expanderade över Estland och Livland blev flera baltiska ätter svenska undersåtar. En del var välvilligt inställda till den svenska stormakten, andra inte. Caspar Wrede, hovjunkare hos stormästaren i Tyska orden, hörde uppenbarligen till de välvilligt inställda. Hans son Heinrich Wrede lät enrollera sig i det svenska rytteriet i början av 1600-talet, när striden om Baltikum stod som hetast mellan Sverige och Polen.
Århundradets första år hade inneburit mycket liten framgång för de svenska vapnen. Det polska rytteriets taktiska överlägsenhet var alltför stor för att den svenska armén skulle ha lyckats i striderna. Heinrich, på svenska Henrik, Wrede hade avancerat till ryttmästare i de svenska trupperna när kung Karl IX år 1605 beslöt sig för att själv visa sina odugliga fältherrar hur polackerna skulle besegras.
I september 1605 möttes de svenska och polska arméerna i slaget vid Kirkholm. Denna strid följde samma mönster som de tidigare sammandrabbningarna mellan arméerna hade gjort. Det polska rytteriet gjorde ett anfall mot det svenska infanteriet och drev det på flykten. Det svenska rytteriet förmådde inte stå emot. Slaget vid Kirkholm blev ett av de svåraste nederlagen för de svenska vapnen över huvud taget.
Nu deltog dock själve kung Karl IX (då erkänd kung men krönt först 1607) i striden. Han såg till sin förskräckelse hur hans armé gick under och flydde, och plötsligt märkte han också att han var omringad av fiender. Hästen sköts under honom och han stod hjälplös. Då anlände ryttmästare Wrede till platsen. Han avstod sin egen häst åt kungen som efter att ha suttit upp på den lyckades fly till sina egna. Wrede däremot blev som fotsoldat omringad av fienden och nedstucken.
Efter slaget verkade Karl IX ha svårt att finna tillräckligt starka ord för att fördöma sina truppers oduglighet. Sin egen teg han om men kom tacksamt ihåg den man vars förtjänst det var att han ännu var fri och vid liv. Henrik Wrede hade stupat men efterlämnat en änka och två söner. Till dem donerade Karl IX som evärdlig egendom Elimä fjärding i Kymmenedalen samt en större jordförläning i Mäntsälä och Borgå socknar, och gav dem rätt att uppföra sitt säteri var de så önskade. Släkten lät senare uppföra ett tiotal herrgårdar på dessa marker. Henrik Wredes änka Gertrud von Ungern gifte sig med Joakim von Berndes, och i deras förläningar uppstod långvariga konflikter med de finska bönderna, som inte ville nedsjunka i livegenskap enligt livländsk modell.
Drottning Kristina upphöjde Henrik Wredes bägge söner i friherrligt stånd 1653, i huvudsak som belöning för faderns hjältedåd. Svenska Akademien lät 1805 prägla en medalj till Henrik Wredes minne.
Veli-Matti Syrjö
Heinrich Wrede, Henrik, död 17.9.1605 i slaget vid Kirkholm i Livland. Föräldrar hovjunkaren Caspar Wrede och Köna Kropp. Gift med Gertrud von Ungern.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. L. Ericson m.fl., Svenska slagfält. Stockholm (2003); H. Pohjolan-Pirhonen, Suomen historia 1523−1617. Suomen historia VII (1960); Sveriges krig 1611−1632. Stockholm (1936−1938).