Lars Krogius blev en bekant finländsk förgrundsgestalt först och främst i sin egenskap av verkställande direktör för Finska Ångfartygs Ab. I denna egenskap bidrog han till tillkomsten av ett självständigt Finland. I slutet av 1800-talet tillhörde Lars Krogius, liksom hans yngre bror Ernst, pionjärerna inom det finländska idrottslivet, och under senare år fortsatte han att stödja finsk idrott.
Lars Krogius far, sjökaptenen Lars Thiodolf Krogius, gjorde karriär inom Rysk-amerikanska handelskompaniet och seglade 1857–1863 på världshaven. Hans hustru följde ofta med på resorna och flera av parets barn föddes i olika hamnar runt om i världen eller ute på havet. Så även den äldsta sonen Lars Karl, som föddes på fregatten Nikolai i örlogshamnen Ajan vid Ochotska havets strand i ryska Fjärran Östern.
Lars Krogius avlade studentexamen 1879 vid Helsingfors privatlyceum, det s.k. Böökska lyceet, med vitsordet laudatur. Därefter gällde det att välja levnadsbana, och han inledde studier i kemi, engelska, ryska och franska vid universitetet. Dessutom avlade han en kurs i bokföring. Efter ett år avslutades studierna i Helsingfors, då han hösten 1880 reste till England för att studera engelska och rederiverksamhet. Det har sagts att unge herr Krogius anammade branschens strukturer så snabbt och så ingående, att fadern med hjälp av hans rapporter kunde grunda Finska Ångfartygs Aktiebolaget (FÅA) på en solid bas. Efter drygt ett år i England fortsatte Lars Krogius till Frankrike i slutet av 1881 och återvände våren 1882 till Helsingfors. För att lätta faderns arbetsbörda beslöt han att tills vidare lämna studierna därhän och trädde i det nybildade bolagets tjänst, med tio procent av aktierna för egen del.
Vid sidan av arbetet hann Krogius också engagera sig i idrott. Han sökte sig till fartfyllda grenar som till exempel cykling. Cykeln var ännu i början av 1880-talet en rätt sällsynt företeelse. Krogius hade haft tillfälle att bekanta sig med denna moderna sport i dess moderland England. Han hörde också till de första som importerade cyklar med höga framhjul till Finland och deltog själv i oktober 1884 i de första officiella cykeltävlingarna i landet, som arrangerades på gångvägarna i Kajsaniemiparken i Helsingfors. Krogius utmärkte sig också inom idrottens organisationsliv. Som skolgosse hade han redan på 1870-talet anlagt en skridskobana utanför Norra kajen i Helsingfors, och 1882 följde han i Ivar Wilskmans fotspår som sekreterare för Helsingfors gymnastikklubb.
När Lars Krogius d.ä. dog 1890, var sonen tvungen att axla ett större ansvar inom bolaget. Som nyutnämnd verkställande direktör för FÅA började Lars Krogius d.y. genast skapa en fastare grund för bolagets verksamhet. Särskilt betydelsefull blev den nya regelbundna rutten Helsingfors–Köpenhamn–Hull. Bolaget skaffade två nya fartyg för att trafikera denna rutt, och därmed lades grunden för Finlands vintertrafik. Krogius hade som målsättning att Finlands handelstrafik i så stor utsträckning som möjligt skulle drivas med inhemska fartyg.
Det framgångsrika bolagets utveckling avspeglades också i flottans tillväxt. År 1890 hade man 9 fartyg, tio år senare redan 27 och innan första världskriget bröt ut hade innehavet stigit till närmare 40 fartyg. Tillväxten i FÅA:s aktiekapital redogör för tillväxten på ett annat sätt: när Lars Krogius d.y. tillträdde som verkställande direktör 1890 var aktiekapitalet 1,8 miljoner mark; tre decennier senare hade det växt till 30 miljoner.
Även om Krogius inte längre hade lika mycket tid att utöva idrott som under ungdomsåren, fortsatte han att stödja idrottslivet på mångahanda sätt. Utan hans relationer inom affärslivet skulle den finländska idrottens internationella kontakter ha varit mycket blygsammare. FÅA beviljade ofta betydande rabatter, som då Helsingfors gymnastikklubb reste till gymnastikfester i Norden, och 1898 lät Krogius ett fartyg gå till Köpenhamn enkom för att transportera gymnaster till en internationell gymnastik- och idrottsfest.
Första världskriget medförde självfallet svårigheter för fartygstrafiken, och rederiet förlorade flera av sina stora fartyg. Under krigshändelserna 1918 spelade Krogius och FÅA:s vinterdugliga fartyg en betydande roll i Finlands politiska utveckling. Ångfartyget Arctus hämtade hem de i Tyskland militärt utbildade jägarna till Finland, och andra fartyg skötte om vapen- och ammunitionstransporter. Krogius har skrivit en liten berättelse om hur han strax efter inbördeskrigets början i slutet av januari genomförde en strapatsrik tågresa norrut. Sällskapet, där även fru Krogius var med, nådde Haukipudas och därifrån åkte man med släde över den frusna Bottenviken mot Haparanda. Den äventyrsfyllda resan slutade för Krogius del i Stockholm, där han organiserade de ovannämnda transporterna av jägare, vapen och ammunition.
Vid sidan av sin verksamhet i FÅA satt Krogius under flera års tid i stadsfullmäktige i Helsingfors. Han representerade också huvudstadens borgerskap vid lantdagarna 1897 och 1900. Han var med om att grunda en tegelfabrik i Kervo 1893 och ångfartygsaktiebolaget Finlands Lloyd 1896 tillsammans med sin bror Ernst Krogius. Han hörde dessutom till grundarna av Finlands Sjöförsäkringsaktiebolag (1898), Helsingfors aktiebank (1913), Finlands Sjöfartsförbund (1917) och Kissakoski pappersbruk.
Granö väster om Helsingfors var ett centralt ställe i såväl vardag som fest för både Lars Krogius och hela släkten Krogius. Lars Krogius d.ä. hade i början av 1870-talet ofta gjort utflykter med sin familj till södra stranden av Granö från Svartholmen, där familjen hade sitt sommarställe. Till slut kunde han inte motstå frestelsen, utan köpte tillsammans med brodern Frans och vännen Carl Gustav Sanmark denna obebyggda ö av friherre Georg Ramsay. Trion lät bygga egna villor på öns sydsida 1873–1874, och under vintern anslöt sig ytterligare professor L. L. Lindelöf till ägarskaran. Sommartid blev ön ett säte för familjen och den stora bekantskapskretsen. Gästerna transporterades till staden med ång-, rodd- eller segelbåtar; att färdas landsvägen ansågs alltför omständligt. I augusti 1890 härjade en häftig sommarstorm i Helsingfors, som också fällde närmare 5 000 träd enbart på Granö. Lars Krogius d.y. använde det fallna virket när han 1892 lät bygga en egen villa. Då släktingar som ägt delar av Granö avled, köpte han upp deras andelar och kom att äga allt större delar av ön. År 1923 flyttade han in i en ny villa, som tjänade som både sommar- och vinterbostad.
Lars Krogius tilldelades kommerseråds titel 1898. Han drog sig tillbaka från posten som verkställande direktör 1920, då han fyllde 60 år, men kvarstod som bakgrundsfigur inom bolaget i egenskap av ordförande för förvaltningsrådet och ledamot i styrelsen. På gamla dagar utnyttjade han sin auktoritet och genomdrev öppnandet av en Finland–Sydamerika-linje och verkade därefter för att säkra linjens kontinuitet.
Kenth Sjöblom
Lars Karl Krogius, född 5.8.1860 i Ajan vid Ochotska havet, Ryssland, död 13.10.1935 i Helsingfors. Föräldrar hovrådet, sjökapten Lars Thiodolf Krogius och Elisabeth Amalia Qvist. Gift med (1) Ida Nymander 1887, (2) Sigrid Liljeqvist 1901.
PRODUKTION. En resa till Sverige vid upprorets utbrott. En farlig äventyrlig färd (1919).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Helsingfors Gymnastikklubbs arkiv, Finlands idrottsarkiv. M. Alfthan, Oy Lars Krogius Ab 1872–1972 (1972); Finska Ångfartygs Aktiebolaget 1883–1933 (1933); J. E. Roos, Släkten Krogius under trenne sekel. En släkthistorisk skildring (1924).
BILDKÄLLA. Krogius, Lars. A. Lindfors: Min far. Kända män skildrade av sina barn (1948).