WETZER, Martin


(1868–1954)


General av infanteriet, justitierådman


Martin Wetzer var både officer och jurist, och verkade omväxlande i Finlands försvarsmakts och i rättsväsendets tjänst. Sin viktigaste militära uppgift inom den finska armén hade han i februari–april 1918 som befälhavare för de trupper som intog Vasa och Tammerfors, befälhavare på Filpula-fronten och kommendör för västarmén. Ännu under vinter- och fortsättningskrigen hade Wetzer specialuppdrag för överbefälhavaren i högkvarteret.

 

Martin Wetzer, vars far var ingenjör vid lotsstyrelsen i Bayern, genomgick kadettskolan i Finland 1882–1889 och blev officer vid gardesbataljonen. Till en början såg det ut som om hans militära bana skulle ta slut redan 1906, då hans truppavdelning upplöstes. Wetzer gav sig istället in på juridiken, avlade högre rättsexamen 1910 och fick vicehäradshövdings titel 1913. Men hans karriär som advokat avbröts av första världskriget, då han 1914 anmälde sig som frivillig i rysk tjänst. Han befordrades direkt från kapten till överstelöjtnant. Wetzer utmärkte sig vid fronten och befordrades till överste 1915, men avgick från den ryska armén under revolutionsåret 1917 och avancerade året därpå till generalmajor som en av de viktigaste frontbefälhavarna under inbördeskriget i Finland.


 

Wetzer, som var jämnårig med och nära vän till överbefälhavaren Mannerheim, blev en central person då skyddskårerna i januari 1918 omorganiserades till regeringens krigsmakt. Till en början verkade han som Mannerheims stabschef. I detta skede var man beredd att glömma hans frivilliga inträde i den ryska armén.


 

Wetzers viktigaste militära uppgift var att under perioden februari–april 1918 verka som befälhavare för den tavastländska gruppen inom regeringens krigsmakt. Wetzers förband hade avancerat från linjen Filpula–Ruovesi–Mänttä till en nyckelställning vid Tammerfors då staden erövrades från de röda trupperna i början av april. Efter erövringen av Tammerfors befordrades Wetzer i samband med en omgruppering av armén till chef för den västliga armén, varvid han förde befäl under striderna vid Lembois, Tulois, Lampis och Tavastehus.


 

Wetzer avgick från aktiv tjänst i juni 1918. I januari följande år anslöt han sig till den estniska armén och verkade i tre månaders tid som chef för de finska frivilliga i Estland, där han råkade i svåra konflikter i synnerhet med överste Hans Kalm, som kommenderade regementet Pohjan Pojat. Efter detta tjänstgjorde Wetzer i olika korta perioder omväxlande som divisionschef och som advokat, tills han från 1921 i fyra års tid tjänstgjorde som chef för 2:a divisionen. Under denna tid fungerade han som medlem av försvarsrevisionen, som planerade en omorganisering av armén.


 

När kraven ökade på att de officerare som tjänat i den ryska kejserliga armén skulle avlägsnas, tog Wetzer 1925 avsked från armén, trots att han var den av ”tsarens officerare” som bäst kommit överens med jägarna. Han blev justitierådman vid rådsturätten i Helsingfors och tjänstgjorde efter sin pensionering 1938 vid Ömsesidiga försäkringsbolaget Industri-Brand.


 

Wetzer, som befordrats till general av infanteriet 1928, anmälde sig som fri­villig vid vinterkrigets utbrott och utförde under vinter- och fortsättningskrigen specialuppdrag vid högkvarteret. Medborgarna mindes honom som en äldre general med tillbörliga uppgifter: han besökte krigssjukhusen för att dela ut dekorationer åt sårade krigare. General Wetzer deltog också aktivt i organisationsverksamheten för frontmännen från 1918.


 

Mikko Uola


 

Paul Martin Wetzer, född 7.8.1868 i Pfronten, Bayern, död 10.8.1954 i Helsingfors. Föräldrar ingenjören vid lotsstyrelsen i Bayern Martin Wetzer och Amalie Schramm. Gift 1897 med Ingrid Marie Silfverhjelm.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. J. O. Hannula, Suomen vapaussodan historia (1933); T. Hoppu, Historian unohtamat. Suomalaiset vapaaehtoiset Venäjän armeijassa I. Maailmansodassa 1914−1918 (2005); Itsenäisen Suomen kenraalikunta 1918−1939 (1996); S. Jägerskiöld, Gustaf Mannerheim 1918 (1967); J. Kronlund et al., Suomen puolustuslaitos 1918−1939 (1988); G. Mannerheim, Minnen I−II (1952); L. J. Niinistö, Pohjan pojat. Kuvahistoria suomalaisen vapaaehtoisrykmentin vaiheista Viron vapaussodassa 1919 (1999).


 

BILDKÄLLA. Wetzer, Martin. Uusi Suomis bildarkiv.