Bertel von Bonsdorff var professor i invärtes medicin vid Helsingfors universitet. Han var en internationell auktoritet inom maskanemi och framstående som medicinhistoriker. Bonsdorffs insats i folkhälsoarbetet och vid det genetiska institutet vid Samfundet Folkhälsan var omfattande och han grundade även många medicinska forskningsinstitut.
Bertel von Bonsdorff tillhörde en forskarsläkt och riktade redan under sin studietid in sig på forskarbanan. Hans far Carl von Bonsdorff var professor i Finlands och Skandinaviens historia vid Helsingfors universitet, men sonen valde att studera medicin. Bertel von Bonsdorff disputerade 1932, bara ett år efter avlagd medicine licentiatexamen. Doktorsavhandlingen som han skrev i Göttingen i Tyskland behandlar direkt mätning av blodtryck. Redan före andra världskriget tillämpade han i sjukhusarbetet sina nyvunna färdigheter i grupparbete, som han hade inhämtat under en vistelse vid Harvard i Boston 1937–1938. Hans viktigaste forskningsinsatser rör anemi förorsakad av binnikemask, en vanlig folksjukdom i Finland fram till 1960–talet. Bonsdorff påvisade att binnikemasken upptar B12-vitamin av sin bärare.
Som studentpolitiker ägnade sig von Bonsdorff åt nordiskt samarbete; ett samarbete som bland annat ledde till stiftandet av IV Medicinska kliniken, en svenskspråkig klinik som grundades 1944 och till en början verkade på Maria sjukhus, senare vid Unionsgatan i Helsingfors. Under sina femtio verksamhetsår utvecklades kliniken till ett framstående centrum för medicinsk forskning och undervisning, och betydande insatser gjordes för behandlingen av bland annat blod-, njur- och sköldkörtelsjukdomar.
Folkhälsoarbetet inom Samfundet Folkhälsan började von Bonsdorff ägna sig åt före andra världskriget; från 1962 var han ordförande för samfundet i närmare två decennier. Bonsdorff bedrev forskning vid Folkhälsans genetiska institut. Han skrev läroböcker för sjuksköterskor, som trycktes i många upplagor. Som erkänsla för sina insatser för sjuksköterskeutbildningen utnämndes von Bonsdorff till hedersmedlem av Sjuksköterskeföreningen i Finland år 1955.
Bonsdorff var kliniskt aktiv som läkare vid privata sjukhus och forskningsinstitut. Under åren 1933–1947 var han chef för sjukhuset Konkordia och samtidigt verksam inom Oy Medica Ab. Han var en central gestalt då Medicinska forskningsinstitutet Minerva grundades. När Finska Vetenskaps-Societeten fyllde 125 år 1963 var von Bonsdorff dess ordförande. På hans initiativ grundade samfundet då ett parasitologiskt institut under Åbo Akademi.
Bonsdorff var en uppskattad chef, en förebild när det gällde läkarens etik och diagnostiska träffsäkerhet. Under somrarna vistades han gärna med familjen på sommarstället på Emsalö i Borgå skärgård, där han ägnade sig åt trädgårdsodling och fiske. Professorstjänsten kommenterade han skämtsamt inför en yngre kollega i följande ordalag: ”En professor har två lyckliga dagar i sitt liv; då han blir utnämnd och då han avgår som emeritus.”
Sedan von Bonsdorff 1971 gått i pension ägnade han sig åt medicinhistoria. Hans tvåbandsverk om läkarvetenskapens historia i Finland, Läkare och läkekonst i Finland under 300 år 1640–1940 (1978), är alltjämt det främsta i sitt slag. Bonsdorff visade sig vara en god författare som även behärskade konsten att få saker sagda mellan raderna.
Aura Korppi-Tommola
Bertel Magnus von Bonsdorff, född 19.4.1904 i Helsingfors, död 10.1.2004 i Helsingfors. Föräldrar professorn i historia Carl Gabriel von Bonsdorff och Bertha Johanna Sumelius. Gift 1931 med medicine licentiaten Sara Cecilia Lindström.
PRODUKTION. Methodik der Blutdrucksmessung. Mit besondere Berücksichtigung der Registrierung absoluter Sphygmogramme beim Menschen (1932); Allmän sjukdomslära (1952; 6. uppl. 1965); Inre medicin (1949; 9. uppl. 1980); Finska Läkaresällskapet 1935–1960 (1960); Tölö lasarett (1969); Ryska militärhospitalet i Helsingfors (1969); Diphyllobothriasis in Man. London (1977); The History of Medicine in Finland 1828–1918. The History of Learning and Science in Finland 1828–1918 III (1975); Läkare och läkekonst i Finland under 300 år 1640–1940 (1978). Se även R. Pentti, Samfundet Folkhälsan i Svenska Finland r.f. En verksamhet baserad på forskarkompetens (1999).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Intervju med Ralph Gräsbeck 18.2.2000. Acta Medica Scandinavica 1964 (festskrift); Intervju på 60-årsdagen, Hufvudstadsbladet 20.4.1964; A.-G. Steinby, Sjuttiofem år för folkhälsan. Samfundet Folkhälsan 1921–1996 (1998); Suomen tieteen historia III (2000); O. Wegelius, Slumpens vägar (1998); O. Wegelius, Slumpens skördar (2008).
BILDKÄLLA. von Bonsdorff, Bertel. Helsingfors universitets museum.