Professor Lennart Simons inledde forskningen inom den experimentella kärnfysiken i Finland. På hans initiativ byggde man landets första partikelaccelerator i Helsingfors. De forskargenerationer som Simons utbildat har stärkt Finlands medverkan i det internationella forskningssamarbetet inom många av fysikens områden.
Från 1920-talets mitt hade inom Helsingfors universitet under professor Jarl Wasastjernas ledning uppstått en stark forskarskola inom den experimentella fysiken, vars tema var växelverkan mellan molekylerna, atomerna och ionerna. En viktig arbetsmetod var att mäta hur olika slag av strålning sprider sig från partiklar av fasta och flytande ämnen.
År 1924 anslöts Lennart Simons till Wasastjernas elever. Efter sin kandidatexamen 1928 sammanställde han en doktorsavhandling över Ramans spektroskopi. Indiern Venkata Raman hade 1923 klarlagt fenomenet hur den strålning som träffade ett ämne, t.ex. ljuset, får sin energi av molekylernas rotation eller vibration eller hur den avger sin energi till molekylernas rotations- och vibrationsenergi. Fenomenet syns i den spridande strålningens spektrum. I sin doktorsavhandling från 1932 studerade Simons polariseringen av de spektrallinjer som uppstår vid Ramans fenomen.
År 1930 studerade Simons i Tyskland, men speciellt betydelsefull blev perioden 1938–1940 vid institutet för teoretisk fysik i Köpenhamn som leddes av Niels Bohr. Detta var ett av världens ledande forskningsinstitut inom kärnfysik som hade lockat framstående vetenskapsmän, speciellt från Tyskland. I Köpenhamn arbetade Simons tillsammans med bland andra Otto Frisch och Lise Meitner. Han utförde kärnfysiska studier vid vilka han använde sig av urankärnans spjälkning.
Detta innebar en målmedveten utvidgning av det forskningsarbete som utförts i Helsingfors, ty inom den allmänna spridningsteorin är det fråga om nästan samma sak, vare sig strålningen sprider sig från molekyler, atomer eller kärnor. Som ett av de mest betydande resultaten under denna period fann Simons den osymmetriska spjälkning som långsamma neutroner förorsakar i urankärnan och mätte i detta sammanhang protonens och den långsamma neutronens så kallade influensområde, som är en central storhet vid beskrivningen av spridningstvärsnittet.
Vinterkrigets utbrott avbröt Simons arbete utomlands och han återvände för att tjänstgöra vid fronten i Finland. År 1941 utnämndes han till den svenskspråkiga professur i fysik som instiftats 1938. År 1944, medan kriget ännu pågick, framlade Simons planer på att anskaffa en partikelaccelerator och inleda forskning i kärnfysik. Han planerade ett kärnspektroskopiskt program, som passade en linearaccelerator av Van de Graaff-typ. Byggnadsarbetet inleddes 1947. Under efterkrigstiden var regeln den att så mycket som möjligt tillverkades i hemlandet. År 1956 stod acceleratorn färdig på Brobergsterrassen i Helsingfors och den kompletterades på 1960-talet med bland annat en isotopseparator och en neutrongenerator. Acceleratorn öppnade många nya möjligheter att studera kärnornas uppbyggnad. Intressanta forskningsresultat skapade förbindelser och samarbetsprojekt med utlandet, i synnerhet med forskare i Norden och Nederländerna.
Åren 1949–1950 verkade Simons som den förste vetenskapsmannen från Finland vid Princeton Institute for Advanced Study i New Jersey i Förenta staterna. Där utredde han de radioaktiva isotopernas sönderfall i guld, något som länge hade varit en öppen fråga.
Vid sidan av sin vetenskapliga produktion författade Simons bland annat en lärobok i fysik för universitetets behov. Han bidrog även till att undervisningen och forskningen i teoretisk fysik och kärnfysik inleddes vid Helsingfors universitet. Den intensiva forskningsverksamheten vid acceleratorlaboratoriet har producerat mer än sextio doktorsavhandlingar, därtill utbildat ett tjugotal professorer eller biträdande professorer i fysik. Arvet efter Simons lever vidare. En ny tandem-Van de Graaff-accelerator för Helsingfors universitet stod färdig i Gumtäkt 1982. Där utför man materialforskning och därtill ansluten teknologisk forskning samt undersöker livstiden för kärnornas spänningstillstånd.
Tapio Markkanen
Jakob Lennart Simons, född 25.9.1905 i Vörå, död 9.12.1986 i Helsingfors. Föräldrar jordbrukaren Mikael Simons och Anna-Lisa Simons. Gift 1937 med skolkökslärarinnan Rut Gunhild Waselius.
PRODUKTION. Über die Polarisation der Ramanlinien Einiger Organischen Substanzen (1932); Fysiikka korkeakouluja varten (1946). Ett hundratal vetenskapliga publikationer inom kärnfysikens, molekylfysikens och plasmafysikens område.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. E. Spring, Lennart Simons, Sphinx 1987.
BILDKÄLLA. Simons, Lennart. 1955. Uusi Suomis bildarkiv.