Som zoolog specialiserade sig Paavo Suomalainen särskilt på temperaturreglering. Han förnyade undervisningen i zoofysiologi vid universitetet och gjorde sig därutöver känd som en effektiv administratör. Genom sina läroböcker påverkade han också länge undervisningen i biologiska ämnen vid läroverken.
Paavo Suomalainen föddes 1907 i Helsingfors. Hans far var den kände folkupplysningsmannen Vihtori Suomalainen. Redan under skoltiden intresserade han sig för naturvetenskap som elev till Emil Kivirikko i Finska normallyceum och började studera biologiska ämnen sedan han tagit studenten 1925. Han blev kandidat och magister 1930 och disputerade 1936. Redan som 19-årig studerande blev han extraordinarie assistent vid Helsingfors universitets zoologiska inrättning och vid samma inrättning undervisade han sedan i nästan ett halvt århundrade, från 1938 som docent och från 1940 som professor, tills han avgick med pension 1973.
Suomalainens laudaturarbete i zoologi behandlade huggormens andningsfysiologi. Detta ledde honom in på forskning inom zoofysiologi och i synnerhet vinterdvalan och vintersömnen. För att fördjupa sina kunskaper i kemi och biokemi sökte Suomalainen sig till A. I. Virtanens laboratorium vid Biokemiska forskningsinstitutet och förberedde där också en avhandling om igelkottens ämnesomsättning under vinterdvalan. Han fortsatte med samma ämne i en publikationsserie, som fram till 1975 omfattade ett tjugotal artiklar. Vinterdvalan behandlas också i fem doktorsavhandlingar, som tillkommit under hans handledning. Den andra internationella kongressen om naturlig hypotermi hölls under hans ordförandeskap i Helsingfors 1962. Vid sidan av ett flertal vetenskapliga artiklar publicerade han i många tidskrifter och uppslagsverk talrika populärt hållna artiklar, i huvudsak inom biologi.
Suomalainen blev relativt tidigt professor, vid bara 33 års ålder, då bland de äldre och mer meriterade sökande till tjänsten extraordinarie professorn Alexander Luther vägrade att införskaffa det obligatoriska intyget över kunskaper i finska. Suomalainen omorganiserade sedan snabbt undervisningen i zoofysiologi till att motsvara tidens krav och grundade ett laboratorium vid zoologiska inrättningen, som tack vare hans energiska ansträngningar 1960 fick en ny byggnad på Zoologiska museets vidsträckta tomt. Inom universitetet kunde man även i större utsträckning utnyttja Suomalainens organisationsförmåga och administrativa intresse: han var i ett årtionde prodekan och dekan för den matematisk-naturvetenskapliga sektionen och i nästan två årtionden medlem av det inflytelserika organisationsutskottet vid universitetet, tidvis också dess ordförande. Dessutom blev han 1963 ordförande för planeringskommittén för högskoleväsendet. Som en aktiv föreningsmänniska deltog han i de styrande organen för många biologiska och vetenskapliga föreningar, såsom 15 år i styrelsen för föreningen Vanamo och i över tio år som chefredaktör för tidskriften Luonnon Tutkija (Naturens utforskare). Som promotor 1964 väckte han uppmärksamhet genom sina politiska ställningstaganden som kritiserade en del ungdomsideal.
Suomalainen verkade aldrig som läroverkslärare, men hans läroböcker blev på sin tid vida kända inom skolvärlden. Man kan i synnerhet nämna hans lärobok i zoologi för läroverken Eläinoppi oppikouluja varten (Zoologi för läroverken) skriven tillsammans med L. Arvi P. Poijärvi, Ilmari Paasio och Olavi Renkonen; den kom ut i 18 upplagor 1948–1974: och den tillsammans med Sven Segerstråle utgivna Yleisbiologia oppikouluja varten (Allmän biologi för läroverken), som kom ut i 9 upplagor 1948–1966.
Trots att Paavo Suomalainen framför allt var en laboratoriebiolog ägnade han sig sommartid åt både fågelskådning, ofta tillsammans med sina elever, och naturfotografering. Han deltog även i fototävlingar. Tillsammans med sin bror, sedermera professorn i genetik Esko Suomalainen, utgav han 1938 bildverket Suomen erämaiden kauneus/De finska ödemarkernas skönhet och 1952 Det natursköna Finland.
Anto Leikola
Paavo Suomalainen, född 28.10.1907 i Helsingfors, död 16.10.1976 i Helsingfors. Föräldrar kanslirådet Kustaa Vihtori Suomalainen och Aleksandra (Sanni) Vilhelmiina Lähde. Gift 1940 med filosofie magistern Alma Valborg (Vappu) Löppönen.
PRODUKTION. Selkärankaisten rakenne (tills. med G. Ekman, 1933); Über den Winterschlaf des Igels mit besonderer Berücksichtigung der Enzymtätigheit und des Bromstoffwechsels (1935); De finska ödemarkernas skönhet (tills. med E. Suomalainen, 1938); Yleisbiologiaoppikouluja varten (tills. med S. Segerstråle, 1948, 9 uppl. 1965); Det natursköna Finland (tills. med E. Suomalainen, 1952, 2 uppl. 1957); Yleisbiologian perusteet I−III (tills. med E. Suomalainen, L. A. P. Poijärvi och R. Valjakka, 1970−1972); Allmän biologi för gymnasierna. Försöksversion (tills. med H. Ekholm, 1973).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. A. Leikola, Paavo Suomalainen 1907−1976. Archives Internationales d’Histoire des Sciences 102 (1977); S. Toivonen, Paavo Suomalainen – memorial address. Suomalainen tiedeakatemia. Vuosikirja 1977; O. Tuurala, Paavo Suomalainen 28.X.1907−16.X.1976. Luonnon tutkija 81/1977; L. Virtanen, Paavo Suomalainen – fysiologi, opettaja, ihminen – henkilökohtaisia muistoja. Natura 32/1994.
BILDKÄLLA. Suomalainen, Paavo. Foto: Ateljé Ikäheimo, 1957. Uusi Suomis bildarkiv.