Karl Robert Brotherus var en stor humanist, vars insikter i historia, politik och juridik kom att påverka undervisningen och forskningen i statsvetenskap i det självständiga Finland. Brotherus blev rektor för Helsingfors universitetet på 1930-talet, vilket innebar att det föll på hans lott att lotsa universitetet genom språkstriden och att hantera den ökande tillströmningen av studenter. Han gjorde också en viktig insats vid beredningen av lagen om religionsfrihet, vilket kulturellt sett var en reform av stor betydelse.
Karl Robert Brotherus föddes i Fredrikshamn 1880. Han var andra barn till Carl Gottfrid Brotherus, lärare i ryska vid Finska kadettkåren, och dennes hustru, Milette Malm. Några år senare flyttade familjen till huvudstaden, där fadern fått tjänst som lektor i ryska språket och kulturen vid Helsingfors universitet. Eftersom fadern var fennoman fick barnen gå i Helsingfors finska samskola. När Karl Robert, i familjen kallad Robert, skrev in sig vid universitetet sökte han sig således till den finskspråkiga, och framför allt finsksinnade, savolax-karelska studentavdelningen, där han intog en aktiv roll.
Brotherus valde att studera humaniora. År 1901 avlade han filosofie kandidatexamen med historia och filosofi som huvudämnen, varefter han påbörjade en doktorsavhandling om Immanuel Kants historiefilosofi. År 1904 företog Brotherus en studieresa till universitetet i Leipzig, där han bedrev studier i historia och filosofi. Brotherus hade även tid för annat än forskning. Inom den savolax-karelska avdelningen deltog han aktivt i organisationen av värnpliktsstrejken vid militäruppbådet 1901. Då avdelningen delades 1905 valdes han till kurator för den savolaxiska avdelningen. Han var även vice ordförande i studentkåren 1906–1907 och dess ordförande 1909–1910. Brotherus doktorsavhandling godkändes med gott betyg 1905 och blev också väl mottagen i Tyskland, där den kantska historiefilosofin inte tidigare utgjort föremål för mer ingående studier.
År 1907 utnämndes Brotherus till förste konsistorieamanuens vid universitetet, en befattning han behöll långt in på 1920-talet. År 1908 gifte han sig med sin studie- och nationskamrat Vera Carlson, som var köpmansdotter bördig från Kuopio. I rask takt fick paret fyra barn. Som ledare för studentkåren och styrelseledamot i det ungfinska partiet kände Brotherus väl till de rådande stämningarna i landet. Vid första världskrigets utbrott var han underrättad om den nybildade jägarrörelsen och deltog aktivt i möten som främjade dess sak. Våren 1918 var han skyddskårist och deltog i den vita befrielsen av Helsingfors från rödgardister.
Under 1900-talets två första årtionden engagerade sig Brotherus politiskt för religionsfrihetens sak. Omvälvningarna år 1905 såg ut att erbjuda en möjlighet till en genomgripande reform på denna punkt. Senaten tillsatte en kommitté som fick i uppdrag att bereda en religionsfrihetsreform, och Brotherus var dess sekreterare 1907–1908. Av politiska skäl drevs reformförslaget inte igenom, men Brotherus tog upp frågan 1910 i sin pamflett Valtio ja valtionusko (Staten och statsreligionen).
Efter den ryska revolutionen i mars 1917 aktualiserades frågan om religionsfrihet ånyo, men denna gång i anknytning till dess författningsrättsliga aspekt. Den nya, vänsterdominerade senaten under Oskari Tokoi tillsatte i sin tur en kommitté för att reda ut frågan, och Brotherus blev dess ordförande. Kommittén avgav i slutet av 1917 ett betänkande som var mer genomgripande än det tidigare. Den nya kommittén hade inte befogenhet att ta ställning till huruvida kyrkan skulle skiljas från staten, en fråga som istället behandlades av en separat kommitté, som dock inte kom fram till någon lösning. Reformen drevs slutligen igenom i modererad form i början av 1920-talet. Brotherus publicerade 1923 en ny historisk översikt i frågan, Valtio ja kirkko (Staten och kyrkan), och tog även upp förhållandet mellan kyrka och stat i en rad mindre artiklar.
Vid denna tidpunkt hade Brotherus även tagit sig an ett mer omfattande historiskt arbete, och publicerade 1922 Uusimman ajan valtiollinen historia (Den moderna tidens statshistoria). Från historisk synpunkt var detta arbete förtjänstfullt, något som dock inte beaktades vid tillsättandet av den första professuren i allmän statslära. Utnämningsprocessen blev en svår tid för Brotherus: innehållet i det nya läroämnet gav de sakkunniga huvudbry, och Brotherus kritiserades för att i alltför ringa grad ha behandlat den viktiga frågan om regeringsformens utveckling och problematiken kring denna. Sedan han trots allt utnämnts till professor fick han i några års tid i lugn och ro ägna sig åt att dra upp riktlinjerna för det nya läroämnet. Hans undervisning väckte också stort gehör.
Tillströmningen av studenter avtog emellertid i och med att Brotherus, som vid sidan av professuren innehaft uppdraget som inspektor, kom att leda själva universitetet i närmare ett decennium. Hösten 1930 blev han dekanus för den historisk-filologiska sektionen och 1931 valdes han så gott som enhälligt till rektor. Vid det laget hade nationalismen radikaliserats och gett upphov till Lapporörelsen och äktfinskhetsrörelsen. Detta innebar att Brotherus rektorsbana blev allt annat än lätt. Brotherus accepterade inte ideologin bakom Akateeminen Karjala-Seura (Akademiska Karelen-Sällskapet) och försvarade oförskräckt sin egen linje, som gick ut på att universitetet fortsättningsvis skulle vara tvåspråkigt. Språkstriden utmynnade i en politisk kompromiss som lindrade det största missnöjet på äktfinskt håll, samtidigt som universitetets tvåspråkighet och kulturella mångfald bevarades.
I egenskap av rektor måste Brotherus också ta ställning till många andra spörsmål, bland annat den ökande tillströmningen av studenter, de allt vidlyftigare planerna på tillbyggnader, lärarnas löner och utbildningen av nya tjänstemän. I den sistnämnda frågan föreslog en kommitté tillsatt av Brotherus att man skulle grunda en tudelad statsvetenskaplig och juridisk fakultet, enligt svensk modell. Det förslaget ansågs emellertid alltför komplicerat och genomfördes inte. Strax efter krigen valde man i stället att grunda en ny statsvetenskaplig fakultet.
Brotherus offentliga uppdrag medgav inte mycket tid för forskning. Han publicerade verket Sodanjälkeinen Eurooppa ja Kansainliitto (Det efterkrigstida Europa och Nationernas förbund) 1930, och läroboken Katsaus Suomen valtiollisen järjestysmuodon historialliseen kehitykseen 1945 (Översikt av statsskickets historiska utveckling i Finland), som har varit i flitigt bruk. Han avled en kort tid efter sin pensionering, sommaren 1949. Som en gärd av tacksamhet hade fakulteten kort dessförinnan promoverat honom till hedersdoktor.
Brotherus syster, Helena Renkonen, har karakteriserat sin bror som en mångsidig begåvning som ständigt tvivlade på sin fallenhet för universitetsbanan. Hans samtida betraktade honom heller inte som någon stor forskarbegåvning. Däremot trivdes han med administrativa uppgifter och var en imponerande talare med stort publiktycke. Han omtalas vidare som en gudabenådad vinkännare som höll universitetets representationsmiddagar hemma hos sig och bekostade dem själv. Brotherus hade höga tankar om universitetets betydelse för landets bildning, och ansåg att man därför hade rätt att ställa särskilt höga moraliska krav på dess företrädare.
Veli-Matti Autio
Karl Robert Brotherus, född 12.12.1880 i Fredrikshamn, död 7.7.1949 i Helsingfors. Föräldrar filosofie doktorn, universitetslektorn Carl Gottfrid Brotherus och Emilia (Milette) Karolina Malm. Gift 1908 med Vera Augusta Carlson.
PRODUKTION. Immanuel Kants Philosophie der Geschichte (1905); Uusimman ajan valtiollinen historia. Maailmanvaltapolitiikan aika vv. 1871–1919 (1922); Valtio ja kirkko (1923); Mietintö eri vaalijärjestelmien vaikutuksesta eduskunnan kokoonpanoon ja tehtäviin (1934); Översikt av statsskickets historiska utveckling i Finland (1947). Se även T. Carpelan & L. O. T. Tudeer, Helsingfors universitet. Lärare och tjänstemän från år 1828 I (1925); S. Sola & L. O. Th. Tudeer, Helsingfors universitet. Lärare och tjänstemän från år 1828 I–II. Supplement till slutet av år 1938 (1940).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Hertta Tirranens intervjuer, speciellt med Helena Renkonen (f. Brotherus), Hjalmar Brotherus och Edwin Linkomies samt handlingar i universitetsärenden (besättandet av professuren i allmän statslära) Helsingforsuniversitets arkiv; Tidningsurklipp (nekrologer), Brages pressarkiv, Helsingfors. E. Allardt, The History of the Social Sciences in Finland 1828–1918. The History of Learning and Science in Finland 1828–1918 17b (1997); V.-M. Autio, Opetusministeriön historia IV (1986); M. Klinge et al., Helsingfors universitet 1640–1990 III. Helsingfors universitet 1917–1990 (1991); K. Palonen, Yleisen valtio-opin perustaminen Helsingin yliopistoon. Valtio ja yhteiskunta. Tutkielmia suomalaisen valtiollisen ajattelun ja valtio-opin historiasta (1983); H. Soininvaara, Brotherus. Uusi sukukirja III:5 (1968).
BILDKÄLLA. Brotherus, Karl Robert. Foto: Pietinen, 1932. Museiverket.