Statistiktjänstemannen Veli Verkko skapade under 1920-talet ett system för rättsstatistik i Finland som användes ända fram till 1980-talet. Som vetenskapsman visade han att antalet brott mot liv följer vissa statistiska lagar, vilket även senare undersökningar har bekräftat. Mest känd är Verkko emellertid som upphovsmannen till myten om det ”finska ölsinnet”.
Den första brottsstatistiken publicerades i Frankrike 1830, och den väckte genast stort intresse bland samhällsforskarna. De mest entusiastiska började kallas moralstatistiker, eftersom de försökte beskriva nationernas moraliska tillstånd med hjälp av statistisk information. Den moralstatistiska forskningen gällde ofta brottslighet men också statistik över andra avvikande fenomen såsom utomäktenskapliga födslar, alkoholproblem, självmord och skilsmässor.
Moralstatistikernas vetenskapliga mål var att finna statistiska lagar för ”socialpatologiska” fenomen. Det finns goda skäl att också betrakta Veli Verkko som en moralstatistiker. Två av hans statistiska regler för brott mot liv är ännu kända. Enligt den ”statiska lagen” är kvinnornas andel av dråparna och mördarna låg i länder där det begås många brott mot liv, medan deras andel i länder med få brott mot liv är relativt stor. Den ”dynamiska lagen” åter slår fast att om antalet brott mot liv ökar i ett land, så är det i huvudsak antalet manliga förövare som ökar. Omvänt minskar männens andel av förövarna ifall antalet brott mot liv minskar.
Veli Verkkos internationella jämförelser visade att antalet brott med dödlig utgång var exceptionellt stort i Finland. Verkko hävdade att orsaken därtill är att finländarna har en särskilt dålig alkoholtolerans och blir våldsamma under påverkan av alkohol. Denna myt lever ännu, fastän den inte har fått något stöd från vetenskapen. Tvärtom har det bevisats att talet om det finska ölsinnet är ett propagandavapen som utvecklats av nykterhetsrörelsen.
Verkkos far Kaarlo Werkko var lärarutbildare och en förgrundsgestalt inom nykterhetsrörelsen, men det finns inga uppgifter som tyder på att faderns ideal skulle ha varit orsaken till sonens orubbliga och livslånga övertygelse att alkoholen påverkar just finländare på ett särskilt sätt. Till stöd för sin övertygelse framlade Verkko bl.a. observationer om våldsbrott utförda av finska emigranter och etnologiska beskrivningar av olika etniska gruppers folkkaraktär, men sådana slumpmässiga och summariska bevis uppfyller inte den moderna vetenskapens krav.
Efter andra världskriget utnämndes Verkko till professor i sociologi vid den statsvetenskapliga fakultet som grundats vid Helsingfors universitet. Fakultetens särskilda uppgift var att utbilda tjänstemän för den växande offentliga förvaltningen. Verkko, som i samband med sina olika statliga uppdrag som statistiker under hela sitt yrkesverksamma liv utbildat tjänstemän, var en kompetent, om än slätstruken, lärare, men saknade förmåga att handleda studenter och unga forskare. Han såg inte statistiken som en analytisk vetenskap, utan den innebar för honom ett kameralt registrerande av fakta om händelser i riket som var fastslagna i lag. Främmande för Verkko var likaså den moderna amerikanska sociologin, som vid den tiden höll på att få fotfäste i Europa. Här fick den en ledande ställning, därför att den erbjöd information som kunde användas vid planeringen av återuppbyggnaden efter kriget.
Den moderna finska sociologins fader, akademikern Erik Allardt, var formellt elev till Verkko, men som vetenskapsmän hade de inget gemensamt. Något tillspetsat kunde man kanske säga att Verkkos största förtjänst inom lärdomshistorien var att han tillät en ny forskningsriktning att växa fram, fastän han inte alls var insatt i dess frågeställningar, forskningsmetoder eller resultat.
Risto Jaakkola
Veli Kaarle Verkko, född 8.7.1893 i Helsingfors, död 6.5.1955 i Helsingfors. Föräldrar rektorn för lägre folkskoleseminariet Kaarlo Juhana Werkko och Lydia Eunice Enebäck. Gift 1941 med yngre justitierådmannen Luume Saastamoinen.
PRODUKTION. Henki- ja pahoinpitelyrikollisuuden kehityssuunnan ja tason määräämisestä I−II (1931); Väkivaltarikollisuuden riippuvaisuus kansanluonteesta ja muista etnillisistä tekijöistä. Tilastolliskriminologinen tutkimus (1936); Verbrechen wider das Leben und Körperverletzungsverbrechen (1937); Alkohollagstiftningens inverkan på brottsligheten i Finland. En statistisk undersökning (1944); Lähimmäisen ja oma henki (1949); Homicides and suicides in Finland and their dependence on national character. København (1951).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. E. Allardt, Veli Verkko as a criminologist and sociologist. Transactions of the Westermarck Society III (1956); B. Honkasalo, Veli Verkko, Suomalainen Tiedeakatemia. Estelmät ja pöytäkirjat (1956); R. Jaakkola, Veli Verkko. Moraalistatistikko ja Suomen ensimmäinen kriminologi (1986); R. Jaakkola, Veli Verkko suomalaisessa sosiologiassa. Sosiologia (1987); G. Luther, Statistikens historia i Finland intill 1970 (1993); M. Peltonen, Kuinka suomalainen ”viinapää” syntyi. Alkoholipolitiikka (1988).
BILDKÄLLA. Verkko, Veli. Uusi Suomis bildarkiv.