Sven-Erik Åström var en pionjär inom socialhistoria och internationell ekonomisk historia i Finland. Till stor del tack vare hans forsknings- och undervisningsverksamhet började man ställa samhällsvetenskapliga frågor och tillämpa samhällsvetenskapliga metoder även inom historia.
Sven-Erik Åström var – och ville antagligen vara – det finländska historieforskarsamfundets enfant terrible. Redan när han planerade sina studier under och efter fortsättningskriget avvek han från de färdigt upptrampade stigarna. Vid sidan av studierna i historia avlade han nämligen högsta vitsord i sociologi vid den statsvetenskapliga fakulteten, som nyligen hade inrättats vid Helsingfors universitet. Åströms kännedom om sociologin och dess terminologi framgår tydligt redan av hans doktorsavhandling Ståndssamhälle och universitet (1950). Ännu tydligare är det sociologiska förhållningssättet i hans del av verket om Helsingfors stads historia, Stadssamhällets omdaning (1957), som behandlar slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Höjdpunkten i Åströms socialhistoriska produktion är ändå specialstudien Samhällsplanering och regionsbildning i kejsartidens Helsingfors. Studier i stadens inre differentiering 1810–1910 (1957). Verket är en klassiker i den historiska litteraturen i Finland. Åströms viktigaste mentor var antagligen A. R. Cederberg, professor i historia, och Heikki Waris, som senare blev professor i socialpolitik. Till den sistnämndes ställningstaganden och arbeten var Åström emellertid ofta kritisk.
Från slutet av 1940-talet försörjde Åström sig själv och sin familj med beställningsarbeten, och efter att under några år ha arbetat som bibliotekarie vid Svenska handelshögskolan ägnade han sig helt åt forskarkarriären. Samtidigt bytte han inriktning och började forska i handeln mellan England och Östersjöländerna på 1600- och 1700-talen. Eventuell orsak till detta var att ekonomisk historia (men inte socialhistoria) hade införts som examensämne vid statsvetenskapliga fakulteten 1950. Åström gav ut sina forskningsresultat om handelns historia i tre verk, From Stockholm to St. Petersburg (1962) och From Cloth to Iron I–II (1963, 1965). De baserar sig på ett mycket omfattande empiriskt källmaterial som undersökts på de mest varierande nivåer från lokalhistoriska källor ända till Öresundstullens räkenskapshandlingar och engelska hamnböcker. Åströms grundliga monografier om handel och sjöfartshistoria redde ut flera centrala samband från denna period, då Storbritannien utvecklades till en stormakt inom handel och sjöfart. De väckte stor internationell uppmärksamhet.
Redan innan studierna i handelns historia hade getts ut fick Åström 1960 en personlig professur vid statsvetenskapliga fakulteten, där han verkat som docent i socialhistoria. Drygt fem år senare, 1966, säkrade han ett bättre fotfäste för sin undervisning genom att inrätta institutionen för ekonomi- och socialhistoria vid fakulteten. Till sin besvikelse blev han tvungen att konstatera att hans läroämne var det enda examensämnet vid fakulteten för vilket ingen ordinarie professur inrättades. Institutionaliseringen av Åströms undervisningsområde var ändå en viktig vitamininjektion för historieforskningen i Finland. Prefekten för institutionen ställde okonventionella frågor till historien, och hans studenter hade en delvis annan kunskaps- och intressegrund än de humanistiska historieforskarna.
Vid sidan av undervisningen gav Åström dessutom upphov till en vetenskaplig innovation, nämligen ett ekologiskt perspektiv på historien. Den till sidantalet rätt begränsade studien – eller om man så vill pamfletten – Natur och byte (1978) håller sig på Finlands territorium. Åström reder ut hur den finska naturen från förhistorisk tid fram till samtiden inverkat på människans levnadsvillkor och hur människan i sin tur påverkat miljön. Åströms bild av framtiden är rätt pessimistisk; Det Gamle Samfunn var mer kärt för honom än den moderna ”postindustriella” miljön.
Åströms kronologiska specialgebit var den tidigmoderna perioden, då grunden för det moderna samhället lades. Vid sidan av sina stora undersökningar av handelns historia belyste han resurserna och statsfinanserna i Sverige under stormaktstiden. Åströms fascination för den tidigmoderna historien hindrade honom inte från att engagerat stödja sina studenters undersökningar av senare perioder och fenomen. Det tydligaste resultatet av detta är det s.k. tillväxtprojektet i samarbete med Finlands Bank och Statistikcentralen på 1960- och 1970-talen.
Som lärare var Åström mest intresserad av att handleda forskarstuderande. Hans omfattande och djupa beläsenhet, arkivkännedom och historiska nyfikenhet smittade av sig på flera unga forskare. Ett halvt dussin egna doktorer i ett perifert ämne i den akademiska miljön är ett tillräckligt bevis på detta.
Åström gick i pension 1981. I sitt första större verk under emeritusåren återvände han till sitt äldsta intresseområde, släktforskningen. I verket Släkten Nylander (Åström tillhörde släkten på mödernet) från 1985 visar socialhistorikern Åström – på samma sätt som i den tidigare artikeln Tait of Pirn-sägner i socialhistorisk belysning (1965) – hur vetenskaplig släktforskning ska bedrivas.
Innan Sven-Erik Åströms krafter bröts ned av sjukdom sammanställde han en stor del av sitt livsverk i From Tar to Timber. Studies in Northeast European Forest Exploitation and Foreign Trade 1660–1860 (1988). Här kommer de bästa sidorna av Åströms forskarpersonlighet till uttryck: de breda perspektiven, den exakta dokumentationen, de skarpa analyserna, inlevelseförmågan och modet att ta ställning.
Sven-Erik Åström provade även på lantbruk, i synnerhet fårskötsel, med makan Elisabeth på släktgården Frugård i Jorois. Deras dotter Anna-Maria Åström är professor i etnologi vid Åbo Akademi och specialiserad på kultur- och socialhistoria.
Per Schybergson
Sven Erik Rudolf Åström, född 3.8.1921 i Helsingfors, död 11.11.1989 i Helsingfors. Föräldrar ingenjören, fabriksdisponenten Walter Karl Åström och Anna Rudolfina Nylander. Gift 1948 med filosofie kandidaten Maria Berntina Elisabeth von Collan.
PRODUKTION. Pohjalaisen Osakunnan nimikirja II−IV (1947−1949); Ståndssamhälle och universitet (1950); Helsingfors stads historia IV:2. Stadssamhällets omdaning. Perioden 1875–1918 (1957); Samhällsplanering och regionsbildning i kejsartidens Helsingfors. Studier i stadens inre differentiering 1810−1910 (1957); From Stockholm to St. Petersburg (1962); From Cloth to Iron I−II (1963, 1965); Natur och byte (1978); From Tar to Timber. Studies in Northeast European Forest Exploitation and Foreign Trade 1660−1860 (1988).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. E. Allardt, Sven-Erik Åström. Minnestal hållet vid Finska Vetenskaps-Societetens årshögtid den 27 april 1990. Sphinx 1991.
BILDKÄLLA. Åström, Sven-Erik. Foto: Ateljé Mikkelin Valokuvausliike Oy. Uusi Suomis bildarkiv.