Erik Lönnroth var på sin tid en av de mest kända finländska vetenskapsmännen. Sitt eget forskningsområde, skogstaxationen, utvecklade han kraftigt. Lönnroths insatser för att få till stånd institutionsbyggnaderna Forsthuset och Porthania vid Helsingfors universitet var betydande. Som långvarig president för skogsforskningsorganisationernas internationella förbund hade han stort inflytande på förbundets verksamhet.
Erik Lönnroth föddes i Borgå 1883, men som sin hembygd uppfattade han Lappnäs i Bjärnå, där hans far, fältprosten Alfons Lönnroth, länge verkade som kyrkoherde. Efter att 1901 ha avlagt studentexamen vid Finska samskolan i Helsingfors började den matematik- och naturintresserade ynglingen studera till lantmätare. Erik följde sin äldre bror Onnis exempel, och efter att ha avlagt examen började han genast studera vid Evois forstinstitut där han blev forstmästare 1908. Till brödraskaran hörde också generaldirektören för Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen Arvo Lönnroth.
Erik Lönnroth inledde sin lärarbana redan 1908 vid Domarnäs skogsskola i Etseri, varifrån han 1914 flyttade till universitetet som extraordinarie lärare i skogstaxation. Efter Werner Cajanus död 1918 skötte han som tillförordnad undervisningen i skogstaxation ända till 1928, då han utnämndes till professor i ämnet. Som handledare av studenterna var han en sträng men också human lärare, som även följde med sina adepters senare öden.
Lönnroths första betydande vetenskapliga arbete var en instruktionsbok på närmare 500 sidor i folioformat med övningar i skogstaxation. Trots det anspråkslösa namnet är verket till sin natur snarare en läro- och handbok, som förblev ett grundläggande verk för undervisningen i ämnet ända till 1950-talet.
Lönnroths egentliga vetenskapliga publikationer behandlar skogsbeståndens växt- och strukturlära, mätning av enskilda träd och skogsbestånd samt reglering av skogshushållningen. Hans doktorsavhandling från 1925 om strukturen och utvecklingen i naturliga tallbestånd visar på en omfattande förtrogenhet med de teoretiska grunderna för ämnesområdet samt en skapande fantasi kombinerad med ett vetenskapligt kritiskt sinne. Materialet är noggrant utvalt och resultaten åskådliga. Man kan säga att denna undersökning för gott avgjorde den dittills omtvistade frågan om möjligheterna av blädning i tallbestånd. Enligt Lönnroth förmår inte träd med lägre belägna eller invallade trädkronor repa sig och inte heller växa till mäktigare träd under sin fortsatta utveckling, även om de skulle frigöras.
Åren efter disputationen var vetenskapligt produktiva. Lönnroth gav prov på sin matematiska talang och mångsidighet, då han kritiskt granskade utvecklingen av den s.k. genomsnittsstammen i beståndet, metoder för en definition av virkesvolymen och grunderna för en reglering av skogshushållningen. År 1929 presenterade han i en koncis och åskådlig grafisk form förhållandet mellan tillväxt och avgång i skogsbeståndet. Detta ”Lönnroths fähus” har sedermera varit av stor betydelse för en bedömning av den totala avkastningen av biomassa i skogsekosystemen och för en jämförelse av mätningsmetoderna för biomassa mellan fortsatt avkastning och enstaka inventeringar.
I likhet med andra forskare inom skogstaxationen utvecklade också Lönnroth instrument för mätning av virke och skog. Han gav namnet hypsometer åt en mätare av trädets höjd och dendrometer för en mätare av trädets diameter.
Vid sidan av forskningen och undervisningen utnyttjades Lönnroths administrativa talanger framgångsrikt i de mest olika sammanhang. Förmågan och skickligheten att representera kombinerade med ett ståtligt yttre (han var också känd under namnet ”Vackre Erik”) förde honom till ledningsorganen inom många organisationer. Han prioriterade dock alltid universitetsvärlden, och åt Helsingfors universitet ägnade han sin energi utan att förtröttas. Han verkade som prodekanus och senare som dekanus för agrikultur-forstvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet från 1930 i över femton års tid. Under denna tid uppfördes det ståtliga Forsthuset vid Unionsgatan i centrum av Helsingfors som en hemvist för skogsforskning och skogsundervisning. Som ordförande för byggnadskommittén betraktade Lönnroth huset helt befogat som sin egen skapelse, för så mycket arbete hade han lagt ned på planeringen. Lönnroth var också den förste, långvarige inspektorn för Kymmenedalens studentnation (Kymenlaakson osakunta).
År 1945 valdes Lönnroth till prorektor för Helsingfors universitet. Han var rektor för universitetet 1950–1953 och samtidigt tf. kansler 1952. Han hade en central ställning vid planeringen av universitetets nya byggnad Porthania. Ännu under sina år som pensionär deltog han aktivt i diskussionen om planeringen av Helsingfors centrum.
Många utlandsresor och personliga kontakter gjorde Lönnroth till en av de internationellt mest kända skogsforskarna. Vid skogsforskningsorganisationernas internationella förbunds kongress 1936 valdes han till förbundets president. Han innehade detta uppdrag ända till 1948 och ledde efter andra världskriget framgångsrikt svåra förhandlingar om förbundets framtid och självständighet.
Det frivilliga försvarsarbetet stod Lönnroths hjärta nära. Han deltog entusiastiskt i skyddskårernas verksamhet, och många pris vittnade om hans skjutskicklighet. Under vinterkriget ledde han värvningen och förläggningen av utländska frivilliga, och under fortsättningskriget tjänstgjorde han som byråchef vid högkvarteret. Som ordförande för Delegationen för marskalkens av Finland ryttarstaty var hans insats väsentlig för att förverkliga statyn av Mannerheim invid huvudgatan Mannerheimvägen i centrala Helsingfors.
I den för sitt logiska framställningssätt kände vetenskapsmannen bodde också en romantiker och en konstnär. Lönnroth var en varm naturvän och vandrare, jägare, pärlfiskare och fiskare, bilturist och en gudabenådad berättare av minnen och historier. Som violinist och talare var hans talanger av hög klass. Erik Lönnroth höll vackra och inspirerande tal vid otaliga studentfestligheter, minnestillfällen och märkesdagar.
Matti Leikola
Erik Johannes Lönnroth, född 2.8.1883 i Borgå, död 23.12.1971 i Helsingfors. Föräldrar kyrkoherden i Lappnäs (Bjärnå), fältprosten Alfons Johan Alexander Lönnroth och Gabriella Leinberg. Gift 1921 med medicine licentiaten Elsa Anna Elisabeth Sillman.
PRODUKTION. Ohjeita metsätalouden järjestelyssä I–III (1919–1922); Untersuchungen über die innere Struktur und Entwicklung gleichaltriger naturnormaler Kiefernbestände, basiert auf Material aus der Südhälfte Finnlands (1925); Zur Frage der Waldbetriebsregelung. Mit besonderer Berücksichtigung der Waldverhältnisse Finnlands (1927); Theoretisches über den Volumzuwachs und –abgang des Waldbestandes (1929).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Erik Lönnroths och Elsa Sillman-Lönnroths arkiv 1845–1971, Nationalbiblioteket; Erik Lönnroths arkiv, Riksarkivet. M. J. Oksanen, ”Vackra-Erik” Lönnroth (1883–1971) – yliopiston rakentaja, Metsästä ja metsän reunasta (1997).
BILDKÄLLA. Lönnroth, Erik. Museiverket.