Johan Albrecht Relau var den första egentliga apotekaren i Finland. År 1689 öppnade han ett apotek för allmänheten i Åbo, där han var verksam i nära tre decennier.
Från mitten av 1500-talet och en lång tid framöver fanns det i Åbo endast sporadiskt apotekare. Någon av dessa verkade i anslutning till hertig Johans hov och någon hade officiell fullmakt, men av allt att döma drev ingen ett apotek som var öppet för allmänheten. Under 1680-talet saknade staden helt apotekare. Sedan Åbo akademi och hovrätten hade misslyckats i sina försök att råda bot på detta, började ärendet drivas av Lorentz Creutz, landshövding i Åbo och Björneborgs län. År 1689 tog Creutz kontakt med Johan Albrecht Relau, som tjänstgjorde som gesäll vid ett apotek i Stockholm. Relau, som var född i Hamburg, hade i januari 1689 gift sig med Dorothea Möller, dotter till guldsmeden Henrik Möller. Relau var villig att flytta till Åbo och på egen bekostnad grunda ett apotek där. Den 2 juni 1689 utfärdade Collegium medicum i Stockholm ett privilegiebrev för vad som skulle komma att bli det första självständiga apoteket i Finland. Samma år beviljade man privilegier även för inrättandet av ett apotek i Viborg.
Relaus apotek var till en början beläget på Nya kyrkogatan, nära Åbo domkyrka. Efter några år flyttades det till stadshuset i närheten av Kyrkobron, mot en årlig hyra till magistraten om 100 koppardaler. Apotekets verksamhet var till en början ringa. Under hungeråren 1695–1697 ökade fattigdomen, och det blev än mindre lönsamt. När lokalerna började förfalla flyttade Relau 1699 till en lokal vid Gamla kyrkogatan, där apoteket sedan låg under en längre tid. Till en början hette det förmodligen Apoteket Salamandern, senare Stads- och Provinsialapoteket.
Under sina första år skötte Relau av allt att döma sin förrättning väl. Omsättningen var dock så liten att han inte förmådde hålla sitt lager välförsett, i duglig ordning och väl omhändertaget, såsom privilegiet förutsatte. Redan 1694 beklagade sig medicinprofessorn Laurentius Braunerskjöld hos konsistoriet vid Åbo akademi över att apoteket fungerade dåligt. Enligt professorn tog Relau för lång tid på sig för att införskaffa nödvändiga mediciner. Braunerskjöld bad att ännu en ledamot av konsistoriet tillsammans med honom skulle inspektera apoteket. Vid inspektionen konstaterade man att apoteket och dess lager var i eländigt skick.
Relau beskyllde nu stadens kryddhandlare och i synnerhet fältskären Brandt, vilken bedrev olaglig handel med läkemedel, för att förorsaka apoteket svårigheter och göra verksamheten olönsam. Relau hoppades att komma under akademins beskydd och Hielm gjorde 1706 en framställning i ärendet till konsistoriet, som sände skrivelsen till landshövdingen. Sedan Urban Hiärne, arkiater och preses i Collegium medicum, hade företagit nödiga utredningar togs apoteket under akademins beskydd. Efter detta kallades det en tid Stads-, provinsial- och akademiapoteket. Några förändringar i privilegiebrevet gjordes dock inte.
Angående bristerna i apotekets lager framfördes upprepade klagomål. I januari 1707 beslöt konsistoriet att Hielm, två andra professorer samt två representanter för varje ämbetsverk i staden skulle förrätta en ny inspektion av Relaus apotek. Härvid konstaterades att apoteket fortfarande var bristfälligt och att dess lager var föråldrade och i dåligt skick. Hielm meddelade att även han hade blivit tvungen att skaffa bättre mediciner från kryddhandlarna. Konsistoriet beslöt då att av apotekaren fordra den verksamhetsgaranti som omnämndes i privilegiebrevet.
Trots Relaus, stadskirurgens och Hielms klagomål fortsatte fältskären Brandt att sälja mediciner i Åbo. Landshövdingen ingrep i ärendet genom att utnämna Brandt till landskapsfältskär, men Brandt brydde sig varken om landshövdingens beslut eller magistratens uppmaning att förflytta verksamheten. Till råga på allt sökte han 1707 tjänsten som akademins fältskär. Brandt ansågs vara en erfaren man, med färska och välgjorda mediciner på lager.
I fråga om det klander som riktades mot Relau bör man observera att han inte fick det stöd från myndigheterna som han utlovats. Relau beklagade sig upprepade gånger också inför Collegium medicum. Kollegiet i sin tur påpekade att det skulle vara lättare för dem att stå på hans sida om han hade avlagt apotekarexamen. Så skedde också 1708, efter att Relau därförinnan verkat som apotekare i hela sjutton år. Han behövde inte erlägga någon examensavgift, emedan han var medellös, men uppmanades att göra det senare, då hans ekonomiska situation blivit bättre.
Samma år anhöll Relau om en rekommendation för att flytta till Österbotten eller något annat område, då hans apotek i Åbo bland annat på grund av kryddhandlarnas konkurrens inte gick att få lönsamt, och därför att hans förmögenhet och förråd till största del förstörts vid brand. I Relaus ställe hade Lorenz Hagaeus, som hade fått en rekommendation av Urban Hiärne, anmält sitt intresse. Generalguvernör Carl Nieroth försökte också åstadkomma att Hagaeus tillförordnades. Man lyckades emellertid inte utse en ny apotekare. År 1710 drabbades staden av en pestepidemi. Relau, som nu stod i begrepp att flytta, hade underlåtit att fylla på sina förråd, och beståndet av pestrot (Petasites ovatus) tog genast slut. Stadsborna fick lov att själva insamla roten, som lyckligtvis växte i munkarnas tidigare örtagård på Aura ås stränder.
Då ryssarna erövrade Finland 1713–1714 begav sig Relau över till den svenska sidan. Där ansvarade han i Stockholm någon tid för de från Finland anlända flyktingarnas medicinering. Efter att situationen lugnat sig återvände Relau till Åbo och hans apotek var verksamt ända till 1718, då han åter fick lov att fly undan den ryska ockupationen. I ett brev konstaterade landshövdingen Justus von Palmenberg att det i Egentliga Finland, liksom i Österbotten, nu inte fanns en enda apotekare.
I en skrivelse från oktober 1722 anhöll landshövdingen i Åbo och Björneborgs län O.R. Yxkull att Collegium medicum snarast måtte utse en ny apotekare i Åbo. Som lämplig kandidat föreslog han apotekargesällen Jonas Synnerberg. Denne avlade apotekarexamen i november samma år och fick i mars 1723 privilegium för ett apotek i Åbo.
Relau blev kvar i Sverige och bodde till en början i Stockholm. I september 1729 erhöll han privilegium för att inrätta ett apotek i Linköping. Företaget kunde dock inte förverkligas innan ett nytt kungligt beslut förelåg i december 1735. Relau fick redan 1737 lov att överlåta sitt privilegium på provisorn Conrad Theodor Rosenthal, som en tid skött apoteket, och avled kort därpå i Linköping, 79 år gammal. Han begravdes vid foten av ett träd på stadens kyrkogård den 4 december 1737.
Arno Forsius
Johan Albrecht Relau, född 1658 i Hamburg, död 2.12.1737 i Linköping. Gift 1689 med Dorothea Möller.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. L.W. Fagerlund & R. Tigerstedt, Medicinens studium vid Åbo universitet. Åbo universitets lärdomshistoria 1 (1890); W. Karsten, Farmacins historia i Finland (1933); K. Peldán, Suomen farmasian historia (1967); J.F. Sacklén, Sveriges apotekare-historia, ifrån konung Gustaf I:s till närvarande tid. Ett bihang till Sveriges läkare-historia. Nyköping (1833).