Ragnar Nordström var en orubbligt principfast man. Han var djupt engagerad i jägarrörelsen, expeditionen till Olonetskarelen, Lapporörelsen och striderna under vinter- och fortsättningskrigen och ändrade inte heller sina övertygelser under nya politiska konjunkturer. Vid sidan av sin ideella verksamhet hade Nordström en framträdande karriär som skeppsredare och industrialist.
Jägarlöjtnant Ragnar Nordström kom från anspråkslösa förhållanden. Han förlorade sin högra arm under inbördeskriget, men tjänstgjorde även efter det i armén och hade vid sidan av jägarmajor Gunnar von Hertzen en avgörande betydelse för planeringen av frihetsrörelsen i Olonetskarelen 1919. Sedan han deltagit i expeditionen, som slutade med nederlag, gifte han sig med Nina Seise som var dotter till den kände Karelenaktivisten och handelsmannen Jaakko Seise, även känd som ”kejsaren av Salmi”. Efter expeditionen gick Nordström in i affärslivet och blev Finlands största privata skeppsredare. Flaggan för rederiet Ab R. Nordström & Co Oy bar de karelska färgerna. Nordströms sympati för den antikommunistiska Lapporörelsen var en konsekvent fortsättning på hans deltagande i inbördeskriget och expeditionen till Olonetskarelen.
Efter vinterkrigets utbrott skaffade Nordström med egna medel vapen och utrustning från Sverige och krävde att dessa skulle överlåtas till de svenska frivilliga i norra Finland. Nordström, som 1940 befordrades till jägaröverstelöjtnant, var i början av fortsättningskriget biträdande chef för militärförvaltningen i Östkarelen och blev i denna egenskap känd som en talesman för östkarelarnas intressen. Han stödde lojalt de finländska målen under fortsättningskriget, trots att han från första början förhöll sig skeptisk till tyskarnas militära utsikter.
Redan före vinterkriget skaffade Nordström för sin familj gården Ainola i Övertorneå nära gränsen till Sverige. Dit överfördes familjens förmögenhet, inklusive boskapen, inför det förväntade sovjetiska angreppet. Ainola blev för Nordström och hans släkt en bas som intimt förband dem med Lappland.
Känd som orubblig antikommunist hamnade Nordström efter krigen i onåd hos de nya politiska makthavarna, och mot slutet av 1940-talet var han tvungen att bosätta sig i mer än tre år som landsflyktig i Sverige, där han med hjälp av sina goda förbindelser kunde bistå dem som tvingats lämna hemlandet efter den s.k. vapensmusselaffären 1944. Den kommunistiskt influerade Statspolisen (Valpo), som upplöstes i början av 1949, ansatte som sin sista åtgärd Nordström, som mot slutet av 1948 återvänt till sitt hemland.
Trots att Nordström som en följd av fortsättningskriget förlorade en betydande del av sin förmögenhet, lyfte han företaget till ny framgång och anställde efter kriget många officerare, som i den nya politiska atmosfären tvingats avbryta sin militära bana. Han bevarade till sin levnads slut tron på att sovjetsystemet skulle gå under och de ockuperade folken återfå sin frihet. Sina digra memoarer skrev han i Sverige, under förbehåll att de skulle publiceras först efter kommunismens fall i Ryssland. Arbetet Voitto tai kuolema (Seger eller död) utgavs 1996, 14 år efter författarens bortgång.
Ragnar Nordström har räknats till president Urho Kekkonens vänner, och man har nämnt Kekkonens besök hos Nordström på sin väg till notförhandlingarna i Novosibirsk 1961. Man kan dock inte dra alltför långtgående slutsatser av denna vänskap; Nordströms och Kekkonens förbindelser hade att göra med att presidentens bror, major Jussi Kekkonen, som förlorade synen under kriget, var anställd hos Nordström.
Mikko Uola
Gustaf Ragnar Enos Nordström, född 16.1.1894 i Lovisa, död 25.12.1982 i Lovisa. Föräldrar tullvakten Gustaf Adolf Nordström och Maria Josefina Björk. Gift 1921 med Nina Seise.
PRODUKTION. Voitto tai kuolema. Jääkärieverstin elämä ja perintö (1996).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Suomen jääkärien elämäkerrasto 1975 (1975).
BILDKÄLLA. Nordström, Ragnar. Uusi Suomis bildarkiv.