Eero Saarinen föddes i Finland men utförde sitt livsverk som arkitekt i Förenta staterna. Han var både nationellt och internationellt sett en av de främsta uttolkarna av modern arkitektur och möbeldesign i Amerika från slutet av 1940-talet till sin förtidiga död. Saarinens centrala produktion representerar det bästa inom internationell och experimentell byggnadskonst, och han är fortfarande en av de mest kända arkitekterna i Förenta staterna.
Eero Saarinen flyttade 1923 vid 13 års ålder med familjen till Förenta staterna, då hans far Eliel Saarinen tillträdde som professor i arkitektur vid Cranbrook Academy of Art, nära Detroit; 1940 fick han amerikanskt medborgarskap. Saarinen utexaminerades som arkitekt 1934 och reste därefter runt i Europa 1934–1936. Under denna period deltog han i tävlingen om posthuset i Helsingfors och assisterade Jarl Eklund vid ombyggnaden av Svenska teatern.
Efter sin återkomst till Förenta staterna arbetade Saarinen först i sin fars byrå och grundade efter dennes död 1950 sin egen arkitektbyrå. Saarinens genombrottsverk som arkitekt var minnesmärket över president Thomas Jefferson i St. Louis, Missouri. Saarinen segrade i tävlingen för detta projekt 1948, men det blev färdigt först 1963, efter hans död (museet stod klart 1976 och det omgivande landskapet 1980). En synnerligen känd del av monumentet är den 192 meter höga Gateway Arch av stål.
Saarinen är inte bara känd för sin arkitektur utan också för sina möbler, som han redan som 19-åring började formge som inredningsarbeten för Kingswood College i Cranbrook 1929–1931. Redan 1940 skördade Saarinen tillsammans med Charles Eames beröm i tävlingen ”Organic design in Furnishing”, som arrangerats av Museum of Modern Art i New York. Hans stolar och bord har med sin lätt igenkännbara stil blivit ikoner för 1950-talet; här kan särskilt nämnas de till sin konstruktion intressanta s.k. Tulpanstolen och Tulpanbordet.
De mest centrala bland Saarinens stora byggnadsprojekt är kontorsbyggnaderna för traktorfabriken John Deere i Illinois (1957–1963), General Motors industricentrum i Michigan (1948–1956) samt Dulles internationella flygfält i Washington DC (1958–1962). Saarinens mest kända arbete är troligen Trans World Airlines (TWA) flygterminal (1956–1962) vid John F. Kennedys internationella flygfält i New York. Ett av Saarinens vackraste arbeten är Kresges kapell i rödtegel (1950–1955) vid Massachusetts Institute of Technology, vilket ligger i invid hans strukturellt innovativa Kresge Auditorium. David S. Ingallsishallen, som uppfördes på Yales universitetscampus (1953–1959), påminner till sitt formspråk om TWA:s terminal; det som gör byggnaden särskilt intressant är att den bärande konstruktionen, i motsats till det normala, uppförts i hallens längdriktning.
Trots att Saarinens arbeten i allmänhet är unika och till sin arkitektur mycket olika, ger TWA:s terminal utomordentligt väl uttryck för de konstnärliga utgångspunkterna för hans verk. Byggnaden är arkitektoniskt djärv och innovativ, till formen avvikande från 1960-talsarkitekturens strömningar samt expressivt mångformad. Den ger uttryck för arkitektens förmåga att alltid gripa sig an nya utmaningar på nya sätt.
Mitt under brådaste arkitektpraktik och samtidigt med flyttningen av sin byrå avled Eero Saarinen i sviterna av en hjärntumör 1961. Arbetet på byrån fortsattes av hans medhjälpare, de sedermera världsberömda arkitekterna John Dinkeloo och Kevin Roche.
Esa Laaksonen
Eero Saarinen, född 20.8.1910 i Kyrkslätt, död 1.9.1961 i Ann Arbor, Michigan. Föräldrar arkitekten, professor Gottlieb Eliel Saarinen och Louise (Loja) Gesellius. Gift med (1) Lilian Louisa Swann 1939, (2) Aline B. Louchheim 1953.
VERK. Drake University, Des Moines, Iowa, USA (1947−1950); The Gateway, Jefferson National Expansion Memorial, St Louis, Missouri, USA (1948−1963); General Motors Technical Center, Warren, Michigan, USA (1949−1956); Kresge Chapel and Auditorium, Massachusetts Institute of Technology, Cambridge, USA (1953−1955); Irwin Union Bank & Trust Company Central Office, Columbus, Indiana, USA (1954); David S. Ingalls Hockey Rink, Yale University, New Haven, Connecticut, USA (1956−1962); TWA Airlines terminal, John F. Kennedy International Airport, New York, USA (1956−1962); Milwaukee Art Museum, Milwaukee, Wisconsin, USA (1957); John Deere & Co. Administration Center, Moline, Illinois, USA (1957−1963); Hill College House, University of Pennsylvania. Philadelphia, USA (1958); Dulles International Airport, Washington DC, USA (1958−1962); American Embassy, London (1960); Ezra Stiles and Samuel Morse Colleges, Yale University, New Haven, Connecticut, USA (1960−1964); CBS Headquarters, New York, USA (1960−1964); North Christian Church, Columbus, Indiana, USA (1964); School of Music, University of Michigan, Ann Arbor, USA (1964). Prisbelönta möbler i plywood och plast, bl.a. de s.k.”Plywood Chair” och ”Womb Chair” för Knoll Associates, 1946 resp. 1948.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Eero Saarinen. Shaping the future. Eds. E.-L. Pelkonen & D. Albrecht. New Haven (2006); R. Knight, Eero Saarinen’s Quest. A Memoir. San Francisco (2007); MacMillan Encyclopedia of Architects. London (1982); J. Merkel, Eero Saarinen. London (2005); E.-L. Pelkonen, Eero Saarinen. New Haven (2006); A. Roman, Eero Saarinen. New York (2003); R. Spade, Eero Saarinen. London (1971).
BILDKÄLLA. Saarinen, Eero. Uusi Suomis bildarkiv.