Pietari Hanhivaara (Hanhi-Pieti) var en framstående laestadiansk predikant i rörelsens första skede. Vid sekelskiftet 1900 splittrades laestadianismen och Hanhivaara blev ledare för den nya väckelsen, som hade sin början i Kittilä.
Pietari Hanhivaara, ursprungligen Pietari Jokela, var född i Könkä by i Kittilä i norra Lappland och ägnade sig åt jordbruk och renskötsel. Släkten Jokela var känd för sitt pietistiskt gudfruktiga levnadssätt. I hemgården, som låg vid stranden av Ounasjoki, läste man predikosamlingar skrivna av pietismens auktoriteter (Anders Björkqvist, Johan Wegelius d.y., J. S. A. Misander) och sjöng ur Sions sånger, en pietistisk sångbok som utgick från den herrnhutiska traditionen. Bön i knäböjande ställning var en viktig del av andaktslivet i hemmet.
Då den tidiga laestadianska väckelsen nådde Kittilä 1848 drogs familjen Jokela med. Till den starka religiösa kris Pietari Jokela genomlevde i sin ungdom hörde en förflyttning, enligt den pietistiska nådeordningen, från ”sorgerummet” till ”glädjerummet”. Jokela, som 1864 flyttade till Hanhimaa i Kittilä, blev snart känd som predikant inom hela nordkalotten. Jokelas resor, påbörjade under 1880-talet, sträckte sig ända till södra Finland och S:t Petersburg. Han var redan vid denna tid en av de mest betydande predikanterna inom den enade laestadianismen. Vid kyrkomötet 1866 var Hanhivaara, som han numera kallade sig, lekmannarepresentant för Lapplands prosteri.
En verklig patriark kom Jokela ändå att bli först inom den så kallade nya väckelsen, efter den stora söndringen inom den laestadianska väckelserörelsen. Mot 1800-talets slut upplevde man inom laestadianismen dels en religiös urvattning, dels en längtan efter förnyelse. Lars Levi Laestadius nya postilla, som gavs ut 1897, tog upp den spänning som fanns mellan gudfruktighetsidealet hos pietisterna, vilka hade anslutit sig i början av väckelsen, och förkunnelsen av en ”vidare” syndaförlåtelse med andra sammanslutningar för troende. Från Kittilä utgick kravet på en ”ny väckelse”. I spetsen för denna förnyelse i Lappland gick Pietari Hanhivaara och hans bror Fredrik Paksuniemi. I södra Österbotten leddes förnyelsen av predikanten Mikko Saarenpää från Jalasjärvi. Kittilä växte fram som ett betydande kraftcentrum för den nya väckelsen, dit man kom från ett vidsträckt område för att ”lära sig kristendom”.
De lagiska krav som hörde till nyväckelsens initialskede och aversionen mot den vedertagna förkunnelsen av syndernas förlåtelse fick konsekvenser. Den extatiska rörelse som utgick från Narva i Estland förvärrade läget ännu mer. En oundviklig följd blev att den omfattande väckelserörelsen splittrades. De laestadianska gruppernas förhandlingsmöte som hölls i Uleåborg 1911, i vilket Hanhivaara också deltog, lyckades inte motverka söndringen. I Kittilä splittrades väckelserörelsen först på 1910-talet, eftersom händelserna gick i olika takt på olika orter.
Hanhivaara godtog inte alla företeelser som hörde ihop med nyväckelsens brytningstid. Han höll fast vid användningen av en ”lösenyckel”, som etablerat sig i väckelserörelsen från och med 1850-talet, fastän han omfattade många av det andliga livets krav på förnyelse som uppstått ur pietismen. ”Den nordiska pietismens” karismatiska bondeledare var under senare delen av sitt liv en respekterad patriark inom nyväckelsekretsen, men å andra sidan ur gammallaestadiansk synvinkel en ”sektbildare” man tog avstånd ifrån. Hanhivaara stödde hednamissionen, som nyväckelsen inledde 1908, och samarbetet med Finlands missionssällskap. Han blev vida känd genom sina otaliga artiklar i laestadianska tidningar.
Jouko Talonen
Pietari Jokela, senare Hanhivaara, Hanhi-Pieti, född 23.10.1833 i Kittilä, död 17.2.1926 i Kittilä. Föräldrar hemmansägaren, häradsdomaren Mikko Mikonpoika Jokela och Matleena Juhanintytär Hossa. Gift 1858 med Elsa Maria Laakso.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. W. Havas, Laestadiolaisuuden historia pääpiirteissään (1927); S. Lohi, Lestadiolaisuuden suuri hajaannus ja sen taustat (2007); P. Raittila, Lestadiolaisuuden matrikkeli ja bibliografia (1967); O. Virkkala, Alkulähteille (1945).
BILDKÄLLA. Hanhivaara, Pietari. Uusi Suomis bildarkiv.