Carl Axel Nordman var en av de mångsidigaste museifackmännen och arkeologerna i Finland. Han var statsarkeolog 1936–1959 och hann vid sidan om sin långa ämbetsmannakarriär förtjänstfullt utöva också vetenskaplig forskning. Han började sin bana som stenåldersforskare, övergick så småningom till att behandla järnåldern och ägnade sina senare år åt forskning kring Finlands medeltida konst.
Carl Axel Nordman var född och uppvuxen i en tjänstemannafamilj i Helsingfors; hans släkt hade sina rötter i det svenskspråkiga Österbotten och i sydfinländsk herrgårdsmiljö. Redan i sitt barndomshem kom han i kontakt med kretsar som var intresserade av Finlands forntid, och efter studentexamen 1909 valde han det nya området, arkeologi, som studieämne vid universitetet. Han studerade också litteratur, historia och latin. I slutet av sina studier vistades han en längre tid i Danmark. Resan hade en avgörande betydelse för hans liv: han blev bekant med den berömde direktören för Danmarks nationalmuseum, Sophus Müller, som blev ett stöd för honom i hans vetenskapliga arbete och som han i flera år var underställd i Köpenhamn. Han gifte sig med Müllers dotter Elin.
När Nordman återvände till Finland blev han anställd vid Arkeologiska kommissionen (senare Museiverket), där han avancerade från extraordinarie amanuens till intendent vid Myntkabinettet, föreståndare för historiska avdelningen och slutligen till statsarkeolog, som var den högsta tjänsten vid Museiverket. Nordmans vetenskapliga produktion följde stegen i karriären. Under sin tid i Danmark hade han kunnat ägna sig åt sitt ursprungliga forskningsobjekt, yngre stenåldern. Vid Myntkabinettet kompletterade han det med numismatiken och yngre järnåldern. Hans föreståndarskap vid historiska avdelningen gav honom mindre tid att fördjupa sig i den förhistoriska arkeologin, och han kom i stället att ägna sig åt medeltiden.
Nordman utnämndes till statsarkeolog 1936 och pensionerades från tjänsten 1959. Han kom att leda Arkeologiska kommissionen under en svår tid. Andra världskriget omöjliggjorde allt utvecklingsarbete under många år, eftersom samlingarna måste evakueras och den fortsatta verksamheten tryggas i den osäkra situationen. Nordman transporterade själv Nationalmuseets dyrbaraste skatter i säkerhet till Stockholm. De undersökningar som gjordes vid fronten, bland annat arkeologiska utgrävningar som belyste Karelens förhistoria, var Arkeologiska kommissionens mest betydande aktiva forskningsprojekt under denna tid. Nordman föreslog också en organiserad insamling av museimaterial med anknytning till kriget vid fronten, och tjänstemännen vid Nationalmuseet deltog i evakueringen av museerna på de avträdda områdena. Framtiden för Nordmans verksamhetsområde ljusnade först 1952, när krigsskadeståndet hade betalats.
Nordmans viktigaste projekt under efterkrigsåren var tillbyggnaden till Nationalmuseet, förnyandet av fornminneslagstiftningen och inrättandet av arkeologtjänster i landskapen. Ingen av dessa planer genomfördes under hans tid, men de har legat som grund för den senare utvecklingen. Nordman hade en betydande roll vid restaureringen av centrala byggnadsmonument som Åbo och Tavastehus slott samt Olofsborg. Med sin auktoritet lyckades han förhindra rivningen av Gardeskasernen i Helsingfors, som förstörts under kriget. Till Nordmans förtjänster hör också kyrkoinventeringarna som startade på nytt på 1930-talet (Fornminnesföreningen organiserade de första i slutet av 1800-talet) samt allmän omsorg om bevarandet av kyrkoföremålen.
Nordmans mest kända arbete, Medeltida skulptur i Finland (1964), är en grundhandbok inom sitt område – nödvändig för alla som vill sätta sig in i den medeltida bildhuggarkonsten i Finland. Ett bestående värde har också hans forskning om nunnornas handarbeten i klostret i Nådendal, och hans postumt utgivna bok om det medeltida konsthantverket i Finland. Av de arkeologiska forskningarna har speciellt hans bok om järnåldern i Karelen bevarat sitt värde.
Nordman deltog flitigt i de vetenskapliga sällskapens verksamhet. I årtionden var han med och delade ut Svenska litteratursällskapets i Finland priser och var ordförande i sällskapet 1947–1954. Vid Svenska litteratursällskapet grundades på Nordmans initiativ Folkkultursarkivet, som har till uppgift att undersöka Finlands svenskspråkiga folkkultur. Närmare Nordmans eget forskningsfält var Fornminnesföreningen i Finland, där han var aktiv medlem i 51 år och vice ordförande i 23. Han gjorde en viktig insats i utvecklingen av sitt yrkesområde också som ordförande i sammanslutningen för museerna i Finland, Museiförbundet, och främjade nordiska kontakter genom att i 23 år vara ordförande i den finska sektionen av Skandinaviska museiförbundet.
Carl Axel Nordman gav hela sin familj impulsen att verka inom samma område som han själv: makan Elin som skicklig tecknare och sonen Carl Olof, som stupade i fortsättningskriget, på arkeologiska utgrävningar. Dottern Tove Riska var forskare vid Arkeologiska kommissionen och under lång tid redaktör för verket Finlands kyrkor, som hennes far hade påbörjat tillsammans med Nils Cleve.
Helena Edgren
Carl Axel Nordman, född den 28.1.1892 i Helsingfors, död den 27.2.1972 i Helsingfors. Föräldrar referendariesekreteraren Johan Alfred Nordman och friherrinnan Sigrid Anna Helena de la Chapelle. Gift 1915 med Elin Karen Louise Müller.
PRODUKTION. Studier öfver gånggriftkulturen i Danmark (1918); Anglo–Saxon coins found in Finland (1921); Karelska järnåldersstudier. Finska fornminnesföreningens tidskrift 34/1924; Den yngre stenåldern i Mellan- Väst- och Nordeuropa. De förhistoriska tiderna i Europa (1927); The Megalithic Culture of Northern Europe. Finska fornminnesföreningens tidskrift 39/1935; Naantalin nunnien käsitöitä. Kirjontaa ja kudoksia luostariajalta. Muistojulkaisu Naantalin 500-vuotisjuhlaan 1943 (1943): Olof den helige i Finlands medeltida konst. Historiska och litteraturhistoriska studier 21–22 (1946); Medeltida skulptur i Finland. Finska fornminnesföreningens tidskrift 62/1965; Archaeology in Finland before 1920. The History of Learning and Science in Finland 1828–1918, 14a (1968); Finlands medeltida konsthantverk (1980).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. C. F. Meinander, Carl Axel Nordman. Finskt museum 1972; C. F. Meinander, Carl Axel Nordman (1991); L. Pettersson, Carl Axel Nordman. Finskt museum 1973; T. Talvio, H. F. Antell ja Antellin valtuuskunta (1993).
BILDKÄLLA. Nordman, Carl Axel. Foto: Jan Elfgren, 1954. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.