Kari Cantell utvecklade en metod med vilken man ur vita blodkroppar kunde framställa tillräckligt med interferon för att behandla virus- och cancersjukdomar. Han påvisade också interferonets effekt som läkemedel. Blodtjänsten vid Finlands Röda Kors inledde produktionen av interferon i början av 1970-talet. År 1986 registrerades det som läkemedel under namnet Finnferon-alpha.
Kari Cantell var det andra barnet av åtta i äktenskapet mellan lektorn i religion Lauri Cantell och Hilma Haapakoski. Familjen bodde i Mäntyharju i Savolax, där Kari Cantell i unga år drömde om att bli gymnastiklärare. Han drabbades dock av en olycka under en simtur och fick lov att ändra sina planer; inspirerad av en god vän sökte han sig i stället till medicinska fakulteten vid Helsingfors universitet. Cantell hade för avsikt att bli kommunalläkare, men av en händelse kom han att ägna sig åt virologisk forskning för att utveckla ett nytt påssjukevaccin åt försvarsmakten. Han inympade viruset i ruvade hönsägg för att ge det gynnsamma möjligheter att föröka sig. I sitt arbete stötte han för första gången på fenomenet interferens; tvärtemot sina förväntningar fick han sämre resultat ju mer virus han inympade i hönsäggen. Någonting utvecklades som hindrade påssjukeviruset från att föröka sig i äggen. Kort härefter, 1957, utgavs den första studien om interferon, ett av viruset producerat äggviteämne som var orsaken till interferensen.
I början av 1960-talet stiftade Cantell närmare bekantskap med fenomenet vid ett laboratorium i Philadelphia, där man redan länge forskat i virusinterferens. Han kunde där tillsammans med andra forskare konstatera att interferonet hade en annan väsentlig egenskap än att det förhindrade virus från att utvecklas: det fördröjde cellernas, i synnerhet cancercellernas tillväxt.
Cantell återvände 1962 från Förenta staterna och blev chef för den virologiska avdelningen vid Statens seruminstitut. Han började experimentera med framställning av interferon i olika människoceller; möjligheten att utnyttja interferonet som virusmedicin hade redan länge föresvävat honom. Vid denna tid visste man redan att interferon bara verkar i celler från den djurart där det framställts. De vita blodkropparna i blodet visade sig vara mycket effektivare än andra celler för produktion av interferon. I dessa kunde man producera tillräckligt med interferon för kliniska experiment med patienter.
Tillsammans med blodtjänsten vid Finlands Röda Kors inleddes ett över trettioårigt samarbete, varvid man isolerade vita blodkroppar från blodgivarnas blod för framställning av interferon, så att inga andra beståndsdelar av det donerade blodet gick till spillo. Under årens lopp strävade man vid Cantells laboratorium efter att utveckla denna metod så att den lämpade sig för framställning av läkemedel. Metoden tillämpades senare i talrika laboratorier världen runt. Vid blodtjänsten inleddes i början av 1970-talet produktion i stor skala av interferon, och 1986 registrerades det som läkemedel under namnet Finnferon-alpha.
I Förenta staterna påbörjades i början av 1970-talet patientexperiment med det finländska interferonet, närmast vid behandlingen av besvärliga virussjukdomar såsom hepatit och herpes. Vid samma tid inledde den svenske cancerläkaren Hans Strander experiment i vården av patienter med skelettcancer. Strander hade skrivit sin doktorsavhandling om utvecklingen av framställningsmetoderna för interferon vid Cantells laboratorium. Resultaten fick en världsomfattande publicitet i medierna, något som till förfång för Cantell också väckte falska förhoppningar hos patienterna om interferon som ett läkemedel av samma slag som penicillin. Den stora uppmärksamhet han fick hjälpte honom emellertid att få bidrag från de stora amerikanska cancerorganisationerna och cancerstiftelserna för anskaffning av interferon för nya vårdexperiment. Under hela 1970-talet var Finland det enda land i världen som kunde producera interferon i tillräckliga mängder för patientexperiment. Denna forskning inspirerade den biomedicinska industrin att ta fram nya interferonprodukter och lade grunden till den utvecklade interferonvården.
Sedan de biotekniska möjligheterna utvecklats samarbetade Cantell med den schweiziske forskaren Charles Weissmann; ur vita blodkroppar isolerade de den gen som styr produktionen av interferon, och 1980 lyckades man inplantera den i kolibakterier. Sålunda blev masstillverkning av interferon möjlig med gentekniska metoder. Denna produkt, som bara innehöll en typ av alfainterferon, blev det ledande interferonläkemedlet i världen och har befäst sin ställning förutom vid virusinducerad leverinflammation också i talrika former av cancerbehandling. Det med Cantells metod framställda interferonet, en blandning av ca tio olika alfainterferoner, görs av naturliga vita blodkroppar.
Cantells forskning har kännetecknats av öppenhet och långsiktighet samt av en kritisk inställning till offentlighet och ekonomisk fördel. Han har haft ett otal besökare, som han tålmodigt undervisat i detaljerna om framställningen av interferon. Som en skicklig och humoristisk vetenskapsman med ordet i sin makt har han åtnjutit stor uppskattning bland sina kolleger.
Cantell har utifrån sin korrespondens och sina dagboksanteckningar skrivit en bok i vilken han skildrar framgångar och misslyckanden i sin forskning, det fruktbärande samarbetet och intrigerna forskare emellan samt allt det som hör till vetenskapsskråets liv.
Kari Cantell ärvde en djup religiositet från sitt föräldrahem, vilket gett honom anledning att livet igenom dryfta religiösa frågor. Efter sin pensionering har han i Tiedemiehen mietteitä uskosta (En vetenskapsmans tankar om tro) framlagt sina vetenskapligt präglade reflexioner kring tron; bokens filosofiska livsåskådning avviker från kyrkans lära och gav upphov till en hel del uppmärksamhet och diskussion när den utkom 1996.
Hanna-Leena Kauppinen och Juhani Leikola
Kari Juhani Cantell, född 23.8.1932 i Mäntyharju, föräldrar lektor Lauri Oskar Immanuel Cantell och Hilma Ester Haapakoski. Gift 1958 med sjuksköterskan Aila Onnia Kokko.
PRODUKTION. Investigations on Mumps Virus (1959); Interferonin tarina (1993); Tiedemiehen mietteitä uskosta (1996); The Story of Interferon. Singapore (1998); ca 300 vetenskapliga artiklar om virologi och interferon.
BILDKÄLLA. Cantell, Kari. Foto: Eero Häyrinen. Uusi Suomis bildarkiv.