Maria Magdalena Eek var sockerbagare i Åbo och lyckades skaffa sig en skälig utkomst trots de stränga lagar som reglerade kvinnors verksamhet inom hantverksyrkena. Trots yrkesbagarnas ständiga klagomål, som de vid ett par tillfällen framförde direkt till kungen, fick Eek utöva sin näring ända till sin död.
Under den svenska tiden och flera decennier efter det var hantverksyrkena reserverade för manliga borgare. En ogift kvinna stod under hela sin livstid under familjens eller släktens förmyndarskap och ansvar. Praktiken motsvarade dock inte alltid lagstiftningen, vilket Åbobon Maria Magdalena Eek är ett exempel på.
Maria Magdalena Eek föddes 1733 i en borgarfamilj i Åbo, vid en tid när staden återhämtade sig efter stora ofreden. Hennes far var den inflytelserike rådmannen Henric Eek, och hennes bröder hovrättsrådet Johan Eek och regementsfältskären Henric Abraham Eek, vilka hörde till ståndspersonerna i staden. Systern Elisabet Eek gifte sig med en tulltjänsteman i Åbo, men i likhet med Maria förblev den andra systern, Anna Christina Eek, ogift.
Inga uppgifter finns bevarade om Maria Magdalena Eeks ungdomsår. Det är känt att hennes far bröt sig en lång ämbetsmannabana som rådsnotarie och stadssekreterare; kring tiden för dotterns födelse blev han utnämnd till rådman. Den äldsta noteringen om Maria Magdalena Eek är hennes anhållan till magistraten i Åbo den 6 november 1782, där hon söker tillstånd att mot saluaccis få baka och sälja finare brödsorter som låg utanför bagartaxorna, såsom sockerkringlor, bakelser och saffransbröd. Eek beviljades tillstånd, men beslutsfattarna såg noga till att man inte trampade på stadens ende manlige sockerbagares eller andra bagares rättigheter. Hennes verksamhet skulle vara begränsad endast till de nämnda produkterna, och hon fick inte anställa folk för att hjälpa till med bakandet. Hon fick försörja sig på sina händers verk, inget annat. Detta var allmän praxis, för ett tillstånd motsvarade på intet sätt burskap utan var personligt, och personen i fråga fick inte heller ha lärlingar.
Som sockerbagare hyrde Maria Magdalena Eek till att börja med in sig i olika gårdar i Åbo, tills hon kring 1789 köpte fastigheten nummer 146 i Norra kvarteret. Vid samma tid uppenbarade sig en piga i hushållet, och under samma tak bodde även systern Anna Christina Eek. Fosterdottern Sophia Ahlgren flyttade in i hushållet efter 1792. Kvinnorna i det småningom växande hushållet hjälpte synbarligen Eek med hennes affärsverksamhet, men några egentliga bageriarbetare hade hon inte i sin tjänst. Vid behov fanns det hjälpande händer inom nära räckhåll: Eek hyrde under årens lopp ut rum till ett flertal änkor, deras vuxna döttrar, en obesutten kvinna samt en och annan gift kvinna.
I kamerala och kyrkliga källor har Eeks verksamhet som bagare inte lämnat några spår – i dem kallas hon inte sockerbagare utan endast jungfru. Utifrån bittra klagomål från bagarnas yrkeskår kan vi i alla fall dra slutsatsen att hon var aktiv under hela 1780-talet och ännu under början av det följande decenniet. Förbittringen var så stor att de manliga kollegerna upprepade gånger klagade hos magistraten över ”jungfru Eeks” verksamhet, och 1785 och 1787 vände de sig till och med direkt till kungen. Orsaken var Eeks effektiva marknadsföring på stadens gator och torg, inte bakandet i sig. De harmsna bagarna konstaterade att bakandet och försäljningen kontinuerligt sysselsatte jungfru Eek och att hon hade flera anställda och försäljare i sin tjänst. Eek förnekade att hon hade anställda under sig men framhävde att månglande var tillåtet för en bagare som utövade sin näring med stöd av tillstånd från magistraten. Hon hade faktiskt anställt unga flickor som brödförsäljare redan vid sitt inträde i branschen, och bagarna i Åbo klagade vid slutet av 1782 över att Eeks flickor dagligen sprang omkring med korgar på gatorna månglandes sin matmors produkter. Bagarna fick göra sådant bara vid marknadstid, för övrigt fick de nöja sig med intäkterna från sina brödbodar.
Yrkesmännens förargelse var förståelig, eftersom Maria Magdalena Eek ser ut att ha skaffat sig åtminstone ett skäligt levebröd på bakandet. Hon kunde tack vare sina händers verk köpa en stadsfastighet, ta hand om sin sex år äldre syster och sin unga fosterdotter samt anställa en piga. Trygghet på ålderdomen erbjöd hennes verksamhet dock inte; vid sin död i oktober 1800 var hon skyldig sin bror regementsfältskären Eek en summa som motsvarade värdet på hennes fastighet.
Kirsi Vainio-Korhonen
Maria Magdalena Eek, född 1733 i Åbo, död 20.10.1800 i Åbo. Föräldrar Henric Eek, modern okänd.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. K. Vainio-Korhonen, Käsin tehty. Miehelle ammatti, naiselle ansioiden lähde. Käsityötuotannon rakenteet ja strategiat esiteollisessa Turussa Ruotsin ajan lopulla (1998).