Tomas Adlercreutz, ursprungligen bondson, var en begåvad och driftig man som utan stöd från sin familj blev framgångsrik i stormaktstidens svenska rike. En hel del uppgifter och anekdotiskt material om hans väg till framgång har bevarats för eftervärlden i en biografi skriven av hans sonson Henrik Thomas Adlercreutz.
Tomas Eriksson föddes 1643 på Biskops rusthåll i Stortötar i Lojo. Familjen hade 13 barn och Tomas var yngst. Moderns namn varierar i källorna, men enligt tillgängliga uppgifter var hon uppvuxen på en närbelägen bondgård. Familjens förstfödde son, Erik, genomgick Lojo pedagogi och avancerade sedermera till lärare i denna för trakten ovanliga skola. Tomas kom inte in på den lärda banan, men han fick privatlektioner av sin bror och arbetade samtidigt på hemgården närmast som dräng.
Vändpunkten inträffade när Tomas 22 år gammal begav sig till Sverige. Sonsonen Henrik Thomas Adlercreutz, som intresserat sig för farfaderns flyttning, fann två något olika förklaringar till att han gav sig i väg. Enligt ett skriftligt dokument som bevarats i familjen hade Tomas Eriksson utan framgång friat till en rik bondflicka. Han beslöt sig därför för att bege sig till Stockholm för att pröva lyckan, med endast en silversked och ett dussin brödstycken i bagaget. Tomas hade dock svårt att finna sig till rätta i den nya miljön, men efter en tid anmälde han sig hos riksrådet Erik Fleming. Fleming hade gods även i Finland, och Tomas Eriksson räknade med att han skulle passa bättre i hans tjänst än i ett helsvenskt hushåll. Fleming anställde honom som dräng. Samtidigt stiftade Tomas bekantskap med en skrivare som kunde ge honom viss undervisning. I betalning fick skrivaren det enda Tomas Eriksson ägde, silverskeden. Denna uppoffring resulterade i att Tomas småningom blev skrivare hos Fleming.
Enligt den andra förklaringen, med bakgrund i muntlig tradition, hade Tomas Eriksson på Svartå bruk fått en örfil av en skrivare, vilket förargade honom till den grad att han reste till Stockholm med förste bäste herreman som uppenbarade sig på platsen. Hos Flemings blev han först stalldräng och sedan kusk. Erik Fleming förargade sig över att mannen ägnade sig åt bokföring i stället för att ta hand om hästarna, men hans hustru Christina Cruus talade för honom, och det slutade med att han blev skrivare hos familjen.
Tomas Eriksson övergick 1669 i offentlig tjänst som extraordinarie bokhållare i Kammarkollegiet, men skötte Flemings affärer vid sidan av. Åtminstone till 1679 var han ombud i Estland för Christina Cruus, som hade blivit änka. Hans flit bar frukt 1674, då han utnämndes till ordinarie skrivare vid kollegiet och tog sig släktnamnet Teuterström.
Kung Karl XI råkade lägga märke till Teuterströms morgontidiga arbetsvanor – skrivarens första arbetsrum låg i bottenvåningen på Stockholms slott – och uppskattade hans flit. Kungens gunst följde Tomas Eriksson Teuterström vidare i hans karriär. År 1681 kommenderades han till Skånelandskapen för att göra utredningar om pantgods och organisera indelningsverket där. Sex år senare blev han kamrer i reduktionskommissionen. Nästan samtidigt, 45 år gammal, ingick han 1688 äktenskap med den skånska adelsdamen Sofia Ehrenborg. Enligt släkttraditionen var den unga frun, liksom maken, skicklig i affärer.
Dottern Anna Catarina föddes 1689, samma år som fadern utnämndes till krigskamrer. Familjen fick nio barn, av vilka sex nådde vuxen ålder. Teuterström avancerade stadigt, och 1694 blev han kamrer i Kammarkollegiet. Parallellt därmed åtog han sig att göra bokslut på ackord.
Teuterström byggde också upp en betydande förmögenhet. Tötars gård kom i hans ägo 1696 och Sjundby i Sjundeå 1698. Adel skapet 1700, då han valde namnet Adlercreutz, var en logisk följd av det högättade giftermålet och de ekonomiska och administrativa framgångarna. År 1702 blev han kunglig räntmästare. Det året markerar krönet på hans karriär. Då förvärvade han också Boe i Borgå och senare Ladugården i Ekenäs, Råskog i Nurmijärvi och Veijo i Korplax.
Enligt sonsonen Henrik Thomas Adlercreutz sökte Tomas Adlercreutz flera gånger avsked från tjänsten, utan att beviljas det. Riket befann sig i stora ekonomiska svårigheter till följd av stora nordiska kriget, och Adlercreutz uppgift var att sälja ut kronans egendom. I lön fick han en och en halv procent av den koppar som såldes. Endast en gång fann man bristfälligheter i hans räkenskaper.
Själv hade Adlercreutz haft en fattig uppväxt, och det var därför för honom angeläget att ta sig an personer som hade drabbats av kriget och andra nödlidande. Det var något som han hade råd med. När han dog hade han mer än 4000 silverdaler i innestående lön från kronan.
Adlercreutz drabbades 1710 av pesten och avled, hustrun gick bort tre år senare. Båda begravdes i Jakobs kyrka i Stockholm. Sönerna Carl och Erik, som flyttat till Finland efter stora nordiska kriget, lät omkring 1724 föra kvarlevorna till Borgå domkyrka.
Anneli Mäkelä-Alitalo
Tomas Eriksson, fr.o.m. 1674 Teuterström, fr.o.m. 1700 Adlercreutz. Född 30.9.1643 i Lojo, död 15.10.1710 i Stockholm. Föräldrar Erik Markusson/Thomasson och Anna Thomasdotter (enl. T. Carpelan) eller Karin Persdotter (enligt H. T. Adlercreutz). Gift 1688 med Sofia Ehrenborg.
KÄLLOR OCH LITERATUR. Handskriven biografi jämte källmaterial, Sjundby gårds samling, Riksarkivet. A. Mäkelä-Alitalo, Borgå stads historia III:1 (2000).
BILDKÄLLA. Adlercreutz, Tomas. Oljemålning. Museiverket.