Gottfrid Gräsbeck ledde i några decennier kör- och orkesterverksamheten vid Åbo Akademi och vann stort erkännande i Finland och Europa. Med studentkören Brahe Djäknar fick han ett första pris i tävlingen ”Let the Peoples Sing” 1969. Som tonsättare framträdde han bland annat med körsånger, elektronmusik och dodekafoniska verk.
Gräsbeck växte upp på prästgården i Houtskär. Som lyceist i Åbo tog han lektioner för konsertmästaren Irma Nissinen och kunde som 19-åring framföra Bruchs violinkonsert med Åbo stadsorkester. Som student tvekade han mellan teologens och musikerns yrke. Hans avhandling pro gradu behandlade Zachariassens orgelbyggeri i Nystad, men fortsatta studier i New York gällde semitiska språk. Slutligen valde han en bana som utövande musiker och tonsättare.
Vid Åbo Akademi hade Otto Andersson etablerat ett musikliv över fakultetsgränserna. År 1955 förordnades Gräsbeck, som efterträdare till John Rosas, att leda manskören Brahe Djäknar, damkören Florakören och Akademiska orkestern, tillsammans en chorus musicus, unik i den finländska universitetsvärlden. Uppdraget utvecklades efterhand till ett lektorat som omfattade även musikens teori, vilket innehades av Gräsbeck 1966–1990. Han var mångsidigt aktiv även utanför Akademin: han skrev recensioner och polemiska artiklar; han grundade 1955 konsertbyrån Allegro, som stod för uppmärksammade insatser i Åbo med konserter av Jussi Björling, Marian Anderson, Svjatoslav Richter, Andrés Segovia och rentav New Yorks filharmoniker under ledning av Leonard Bernstein; han återupplivade en orkesterskola för svenskspråkig ungdom, ett av de företag som föregick Åbo musikinstitut (konservatorium); och han spelade en nyckelroll då Musikfestspelen i Åbo grundades 1960. Gräsbeck hörde till de första finländare som sökte sig till den avantgardistiska musikens centrum Darmstadt (1956), senare verkade han också vid Elektronmusikstudion i Stockholm (EMS).
Musiklivet vid Åbo Akademi utvecklade Gräsbeck på ett nyskapande sätt. De tre ensemblerna konserterade även tillsammans. Särskilt gouterade blev adventskonserterna med även större verk såsom Vivaldis Gloria. Omtalade blev framförandena i Åbo och Helsingfors av Orffs Carmina Burana. I sina egna kompositioner arbetade Gräsbeck även med dodekafoniska, elektroniska och visuella element, såsom i Stämmor ur elementen (1966) för manskör och magnetofonband. Arkaiserande är hans flerköriga Magnificat (1983).
Medlemmarna av familjen Gräsbeck har ofta uppträtt tillsammans, särskilt i Åbo och i västra Nyland. Gottfrids hustru La Vonne är en framgångsrik pianist, och sönerna intar framstående positioner i Finlands musikliv. Manfred, som bland annat har prisbelönats vid violintävlingar i Kuopio, har varit konsertmästare vid Nationaloperans orkester och har även framträtt som komponist. Folke, som segrade i Maj Lind-tävlingen för pianister 1972, är lektor vid Sibelius-Akademin och har befäst sitt rykte som en framstående interpret, särskilt i samband med den kompletta inspelningen av Sibelius verk i cd-format.
Fabian Dahlström
Gottfrid Gustaf Unosson Gräsbeck, född 15.2.1927 i Åbo, död 19.7.2010 i Åbo. Föräldrar kontraktsprosten Oscar Uno Gräsbeck och Dagny Sandell. Gift 1952 med tandläkaren La Vonne Odette Bourgeois-Wickström.
VERK. Stämmor ur elementen (1966); Magnificat (1983). Se även Suomalaisia säveltäjiä (1994).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Biographica, Sibeliusmuseet, Åbo; F. Dahlström, Åbo Akademi 1918−1993. Forskning och institutioner II (1993).
BILDKÄLLA. Gräsbeck, Gottfrid. Foto: Uuskuva, 1965. Uusi Suomis bildarkiv.