Jutta Zilliacus var på 1960- och 1970-talen en skarptungad radioprofil och författare. Hon började med mode- och konsumentfrågor men gick snart över till frågor om jämställdhet mellan könen och barnomsorg. Hon var riksdagsledamot för Svenska folkpartiet 1975–1987. Efter det har hon publicerat flera memoarböcker och deltagit i den samhälleliga debatten samt gjort en insats för finsk-estniskt kultursamarbete.
Jutta Zilliacus föddes i en emigrantfamilj: hennes Estlandsfödda föräldrar flydde till Finland undan ryska revolutionen 1917. Modern Jenny Pihlak kom i storfursten Kirills följe från S:t Petersburg och fadern Johann Kingo från Moskva. Familjelivet präglades av emigranters hemlängtan och längtan bort. Jutta Kingo gick i Tyska skolan i Helsingfors. Språkstudierna vid Helsingfors universitet tilltalade henne inte, och hon slutförde inte heller sina musikstudier vid Sibelius-Akademin.
Jutta Kingo gifte sig 1949 med journalisten Benedict Zilliacus och lämnade befattningen som kanslist vid Mannerheims barnskyddsförbund. Hon började skriva för damtidningar och Hufvudstadsbladet. Hon specialiserade sig på mode och var mannekäng för bl.a. Pukevas Kappa-Keskus och Marimekko samt uppträdde på Lilla teatern och Svenska teatern. Ordet var dock hennes vapen. Hon skrev i pressen och talade om familjepolitik och konsumentfrågor i radio och tv. Jämställdhetsfrågor och kvinnors rätt till förvärvsarbete samt barndagvårdsdebatten gjorde henne känd i offentligheten. Svenska folkpartiets (SFP) kvinnoorganisation, Svenska kvinnoförbundet, lyckades få henne att kandidera till Helsingfors stadsfullmäktige 1968 och riksdagen 1975.
I jämställdhetsfrågor och familjepolitik representerade Jutta Zilliacus SFP:s vänsterflygel. Hon var verksam över språkgränserna och drog även finskspråkiga röster till sitt parti. I andra sammanhang försvarade hon den västerländska demokratin och näringslivets oavhängighet. Hon var inte intresserad av den 1980-talsfeminism som framhävde en särposition för kvinnorna, utan ville att kvinnorna sida vid sida med männen skulle delta i skötseln av gemensamma angelägenheter. Zilliacus var vice ordförande i riksdagens utrikesutskott och andra lagutskottet samt medlem av försvarsutskottet. Hon fogade sig inte i partidisciplinen och kämpade inte helhjärtat för det svenska språkets ställning. Bäst trivdes hon i Finlandsgruppen i Interparlamentariska unionen, i EFTA-parlamentet och FN-delegationen samt i Rundradions förvaltningsråd.
Avancemang inom politiken stupade på den estniska härstamningen, eftersom en medlem av statsrådet måste vara infödd finländare. Jutta Zilliacus blev finsk medborgare först när hon var tio år gammal, fastän hon var född i Finland och hade levt hela sitt liv i landet. Tiden var inte mogen för en förändring, och Zilliacus fick inte stöd av sitt parti. Hon kandiderade inte längre i 1987 års val.
Efter tiden som politiker har Jutta Zilliacus gett ut självbiografiska böcker. De är samtidigt politiska pamfletter, där hon kritiskt granskar det finländska samhället. I Vägskäl (1986) beskriver hon långtråkigheten i riksdagsledamotens arbete, de ringa möjligheterna att påverka och bristen på respekt. Hon har också fortsättningsvis deltagit i samhällsdebatten och skrivit i tidningar. Hon skrev länge regelbundet kolumner i Hufvudstadsbladet.
Jutta Zilliacus har haft ett komplicerat förhållande till sin estniska börd. Som barn tillbringade hon somrarna i Hapsal, tills förbindelserna bröts på 1940-talet. Med boken En annorlunda barndom inledde hon 1989 en ny fas i kultursamarbetet. Jutta Zilliacus var 1990–1995 ordförande för Finlands Estonia-sällskap, som grundades för att stödja Estlands kulturliv och Estonia-teatern under övergångstiden efter Estlands befrielse. Senare har Finlands Estonia-sällskap gått upp i Tuglas-sällskapet.
Aura Korppi-Tommola
Jutta Armelle Kingo, från 1949 Zilliacus, född 25.7.1925 i Helsingfors. Föräldrar pianostämmaren Johann Kingo och Jenny Gertrud Hedvig Pihlak. Gift 1949 med redaktören, författaren Emil Benedict Zilliacus.
PRODUKTION. Rökringar (1970); Innan du vet ordet av (1975); En bit av det stora äpplet (1978); Vägskäl (1986); Vändpunkt (1987); En annorlunda barndom (1989); Gå över gränser (1991); Balansgång (1994); Underbart är kort (1997); I väntan på buss nummer 16 (2002).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Intervjuer med riksdagsveteraner, Riksdagens bibliotek; Pressurklipp, Brages pressarkiv, Helsingfors. Hufvudstadsbladet 25.7.1975; Åbo Underrättelser 25.7.1975; Hufvudstadsbladet 25.7.1995; M. Lähteenmäki & I. Sulkunen & A. Korppi-Tommola, Finlands riksdag 100 år, IV. Kvinnorna i riksdagen, (2008); Svensk framtid 5.10.1984; P. Rantanen, Talviministeri. Diplomatian näyttämöiltä politiikan parrasvaloihin (1999).
BILDKÄLLA. Zilliacus, Jutta. Foto: Ilpo Lukus. Söderströms förlag.