Julius Sundman hörde till de tidigaste professionella trollkonstnärerna i Finland. Bland meriterna noteras utgivandet av ett flertal läroböcker med magiska trick samt grundandet av föreningen Finsk magisk cirkel 1945. Sundman turnerade med framgång både i Finland och i Europa, men flyttade mot slutet av 1950-talet till Chicago i Förenta staterna. Hans internationella relationer var goda och de gynnade även Finsk magisk cirkels verksamhet.
Redan som ung skolpojke i Helsingfors började Sundman intressera sig för trollkonster och som 14-åring hade han uppnått sådan färdighet att han fick uppträda för president Svinhufvud. Under slutet av 1930-talet framträdde han som Julius Leoni på kabaréer och tivolianläggningar. Efter krigsutbrottet tjänade han i armén, först vid fronten, men efter en tid förflyttades han till arméns underhållningsenhet. Hans Korsutaikuri (Korsutrollkonstnären) utgavs redan 1942 och innehöll ett antal enkla tricks, som skulle kunna läras in och praktiseras under torftiga frontförhållanden.
Den 16 januari 1945 samlades fem herrar på Karelska klubben i Brondins forna konstnärscafé ”Bronda” vid Högbergsgatan 34 mot Södra Esplanaden i Helsingfors. Utöver Sundman deltog även Börje Stenman och den kände kåsören ”Arijoutsi”, Heikki Marttila. Man diskuterade en ny sammanslutning för utövande magiker. Målet var att förbättra trollkonstnärernas yrkesskicklighet och deras allmänna anseende samt att hålla regelbundna sammankomster under trivsam samvaro. Man skred till verket med största omsorg: stadgarna för Finsk magisk cirkel skrevs efter utländska förebilder och godkändes den 2 mars 1946.
Det var tämligen självklart att Julius Sundman utsågs till den nya föreningens ordförande och Börje Stenman till dess sekreterare. Antalet medlemmar begränsades till 21 och man förutsatte att förevisade tricks inte avslöjades för utomstående. Gäster inbjöds dock ofta; bland de mest välkända var George de Godzinsky, som 1946 komponerade Magisk cirkels marsch. Han demonstrerade sin skicklighet genom att felfritt spela stycket med förbundna ögon och en bordduk lagd över tangenterna. Orden till marschen författades sedermera av Arijoutsi.
Till föreningens målsättning hörde att utge handböcker samt ett medlemsblad, ”Simsalabim”, vars första nummer gavs ut i augusti 1945. Redaktör var Stenman och fram till 1957 hann 93 duplicerade nummer med totalt ett tusen sidor utkomma. Språket var i regel svenska, vilket med effektiv distribution möjliggjorde goda relationer till de övriga nordiska länderna. Stenman svarade också för en annan märklig prestation då han sammanställde uppslagsverket ”Litet trollerilexikon”. Litet är arbetet verkligen inte: i sin sista version är delarna tre och sidornas antal 261. Utöver biografiska notiser om magiker världen över förekommer facktermer med förklaringar och en förteckning över magiska sammanslutningar. Arbetet är i sitt slag helt unikt, men existerar bara i fem duplicerade exemplar.
Ordföranden Sundman visade sina konster offentligt på Arbetets vänner julen 1944 och på Gamla studenthuset i början av mars 1945. Hans tricks var uppseendeväckande: hela ägg plockades ur munnen och värptes sedan ut från västsnibbarna. Han kunde också trolla kulörta näsdukar och levande kaniner ur tomma luften och kommenterade alltid sina konster med underhållande repliker på svenska eller finska; han prövade även sin publik med siffergåtor. I februari 1949 återvände Sundman med sin assisterande hustru från en ettårig turné till Sverige, Irland och Portugal. Rekvisitan som transporterades i ett stort antal koffertar vägde då 120 kg. Framgångarna i Belfast och Dublin var anmärkningsvärda, liksom vid John Duffys cirkus. Den flertaligaste publiken infann sig i Lissabons enorma Colisseo.
Sundmans framgångsrikaste nummer var i regel att få en sedel av publiken, annotera dess nummer och sedan bränna upp den, bara för att återfinna sedeln i någon närvarande dams håruppsättning. Sundman framträdde även på Borgbacken och Peacockteaterns scen i Helsingfors. Han presenterade konststyckena med en medryckande humor, elegant och fingerfärdigt.
Sundman saluförde även apparater och rekvisita med anlitande av tidningsannonser. Privat samlade han ett stort bibliotek av magiböcker och mängder av apparater och mekanismer för trollkonster.
Överflyttad till USA knöt Sundman kontakter med åtskilliga kända amerikanska trollkonstnärer. Finsk magisk förening fortlever ännu och bildade under Solmu Mäkeläs ledning en stabil grund för trollkonstnärernas verksamhet i hela landet. Flera nordiska mästare har utgått ur Finsk magisk cirkels led och nordiska kongresser har anordnats när turen kommit till Finland. Föreningens karaktär har förändrats under årens lopp, men de riktlinjer som utstakades på Julius Sundmans tid äger alltjämt bestånd.
Sven Hirn
Julius (Julle) Napoleon Sundman, född 23.12.1917 i Helsingfors, död 8.2.1986 i Chicago. Föräldrar affärsmannen Knut Alfred Sundman och Maria Andrejeff. Gift 1941 med konstnärinnan Nadeschda Simto.
PRODUKTION. Taikatemppu harrastelijan käsikirja (1939, under pseud. Julius Leoni); Korsutaikuri (1942); Hauskoja taikatemppuja (1944); Taitava taikuri (1950); Suuri taikurikirja (1959); Parhaat taikatemput (1966); Valitut korttitemput (1971).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. O. Keto, Suomalainen taika-alan kirjallisuus vuosina 1822–2001 (2002); H. Nevala & S. Hirn, Suomen taikapiiri. Since 1945 (2007); S. Mäkelä, Suuri taikakirja (1968); Simsalabim 98/1965, 104/1966, 138/1978, 140/1979, 146/1981 och 175/2002.
BILDKÄLLA. Sundman, Julius. Finsk magisk cirkel rf.s arkiv.