Leena Palotie var en av världens mest kända molekylärgenetiker. Under sin forskarkarriär använde hon sig skickligt av den finländska befolkningens unika genetiska särart genom att utnyttja den som ett ”levande laboratorium”. Därigenom var hon den första som lyckades klargöra den genetiska bakgrunden till ett stort antal ärftliga sjukdomar. Hon innehade flera viktiga poster i internationella och nationella forskningsorganisationer och hade en lysande förmåga att popularisera sina resultat. Palotie fostrade också en ny generation genforskare i Finland och i Förenta staterna.
Leena Peltonen föddes i Helsingfors 1952 och flyttade med sin familj till Uleåborg vid fem års ålder. Hon avlade studentexamen vid Uleåborgs samskola och blev årets bästa student. Peltonen inledde sina medicinska studier vid den nygrundade medicinska fakulteten vid Uleåborgs universitet och efter bara fyra och ett halvt års studier blev hon medicine licentiat. Redan under studietiden inledde hon sin forskarkarriär, under ledning av Kari Kivirikko, känd finsk forskare och specialist på bindvävens biokemi.
Efter att ha doktorerat 1978 reste Leena Peltonen till USA för att som medlem i en forskargrupp ledd av Darwin J. Prockop med biokemiska metoder studera osteogenesis imperfecta, en svår genetisk rubbning i bindvävssubstansen kollagen, som leder till ökad benskörhet. Dessa två år i USA kom att utgöra en vändpunkt på hennes vetenskapliga bana. Då uppstod rekombinant-DNA-tekniken som vetenskapsgren och de första mänskliga generna klonades. Leena Peltonen insåg att de här nya, revolutionerande metoderna skulle fungera som den bästa, mest effektiva arsenalen för att identifiera och karaktärisera bakgrunden till sjukdomar.
Efter återkomsten till Finland blev Peltonen verksam vid det nyligen grundade Recombinant DNA-Laboratory vid Helsingfors universitet. Laboratoriet hade grundats och leddes av två banbrytande finländska forskare, Leevi Kääriäinen och Ralf Pettersson. Här fann Leena Peltonen sin framtida forskningsinriktning: hur man bäst kunde utnyttja de genetiska särdragen i den finländska befolkningen, och de möjligheter som landets utvecklade hälsovårdsystem kunde erbjuda för att identifiera sjukdomsgener.
På 1980-talet gifte hon sig med kollegan Aarno Palotie, fick två barn och blev chef för laboratoriet för molekylär genetik vid Folkhälsoinstitutet i Helsingfors. Där fick Leena Palotie en flygande start och stora resurser för att utveckla sin forskning. Ungefär samtidigt, och i samband med sina stora epidemiologiska studier av Finlands folk, påbörjade Folkhälsoinstitutet en systematisk insamling av biologiskt material.
Under 1980-talet blev Leena Palotie också internationellt erkänd då hon kartlade lokuset (läget på en viss kromosom) för Marfans syndrom, något som underlättade kloningen av den gen som tillverkar äggviteämnet fibrillin, en gen som är skadad hos de sjukdomsdrabbade. Därefter kunde hon tillsammans med sin grupp kartlägga över 18 sjukdomsgener och isolera 14 av dem. Bland dessa kan nämnas generna bakom två slag av neuronala ceroidlipofuscinoser (medfödda sjukdomar hos barn, som påverkar hjärnan), en tidig form av demens och psykos (PLOSL), en autoimmun sjukdom (APECED), medfödd nefros (njursjukdom) och ett antal gener som leder till syndrom med dödlig utgång. Palotie och hennes forskargrupp studerade även sjukdomar som hör till det så kallade finska sjukdomsarvet: 37 ärftliga sjukdomar som är mycket vanligare bland finländare än hos andra nationaliteter. Forskargruppens arbete utgör ett bevis för de fördelar ett populationsisolat kan erbjuda för att isolera och karaktärisera sjukdomsgener, och kom att bli en veritabel modell för denna forskningsmetod.
Betecknande för gruppens forskning har varit att inte stanna vid att bekräfta en koppling eller identifiera en gen som leder till sjukdom, utan att fortsätta sträva efter detaljerad kunskap om de molekylära mekanismer som slutligen leder till cell- eller vävnadsförändringar hos patienterna. Gruppens forskningsresultat har publicerats i ansedda genetiska journaler och i andra ledande vetenskapliga tidskrifter som Nature, The EMBO Journal, Journal of Biological Chemistry och Nature Structural Biology.
Leena Palotie var också banbrytare för användningen av populationsisolat för att genetiskt analysera multifaktoriella sjukdomar. Sålunda påvisade hennes grupp 1989 den genetiska kopplingen för en artrosgen, ett resultat som har lett till talrika studier i andra laboratorier. Gruppen har sedan dess rapporterat om kopplingen mellan kromosomregioner och flera multifaktoriella sjukdomar.
Till sådana sjukdomar, viktiga för folkhälsan, hör familjär kombinerad hyperlipidemi (FCHL, ärftliga blodfettsrubbningar), multipel skleros, schizofreni, blodtryckssjukdom, fetma och kranskärlssjukdom. Forskningsresultaten har gett viktig ny information om de molekylära system som orsakar sjukdomarna och har även avslöjat en rad metaboliska mekanismer. Paloties förmåga att presentera sina genetiska forskningsresultat på ett klart och begripligt sätt även för allmänheten gjorde henne till en god informationskälla för både inhemska medier och den internationella pressen. Hon valdes 1994 till Årets kvinna och erhöll 1993 det pris som årligen delas ut av landets vetenskapsjournalister, ”Äpplet för god kunskap”. Paloties intresse för forskning i vidaste mening illustrerades av att hon under nittiotalet var medlem av statens forsknings- och teknologiråd, ordförande för medicinska forskningsrådet vid Finlands Akademi, ordförande för European Medical Research Council och medlem av EURESCO Scientific Steering Committee.
Leena Paloties starka internationella position ledde till att hon 1998 blev inbjuden till University of California, Los Angeles, för att grunda och sedan leda Gordon and Virginia MacDonald Department of Human Genetics vid UCLA. Under åren där, 1998–2002, nominerade hon 19 fakultetsmedlemmar med uppgift att skapa en ny institution, specialiserad på forskning om genetiska sjukdomar. Hon rekryterade 13 professorer, och tack vare hennes arbete har UCLA idag en framstående genetisk avdelning, en av de ledande inom statistisk genetik.
Finlands genetiskt säregna population och möjligheten att utnyttja det unika finländska epidemiologiska materialet för genetisk forskning ledde dock Leena Palotie tillbaka till Finland. Tack vare ekonomiskt stöd från EU, en nominering till ledare för en av Finlands Akademis toppenheter och utnämningen till akademiprofessor fick hon resurser som kunde jämföras med de amerikanska. Human Genome-projektet hade kommit igång och det innebar att molekylära verktyg fanns till hands för att identifiera gener som ger upphov till polygena, vanliga sjukdomar. Ett bra exempel är isoleringen av genen för transkriptionsfaktorn USF1, orsaken till ärftlig hyperlipidemi, FCHL. Genen isolerades i finländska familjer, och fyndet upprepades snart i flera andra populationer.
Ett annat genfynd med världsomfattande betydelse är den finländska DNA-variant som orsakar laktosintolerans. Paloties grupp identifierade den hos finländska familjer. Den påvisade varianten av laktasgenen är världen över den vanligaste orsaken till laktosintolerans. Tack vare gruppens upptäckt har ett DNA-test för laktosintolerans nu kunnat erbjudas runt om i världen. Paloties grupp identifierade också genvarianter som är associerade med schizofreni och multipel skleros. På ett annat forskningsområde, inom vilket Leena Palotie och hennes forskargrupp varit aktiv, strävar man till att karaktärisera den interaktion som äger rum mellan cellkärnans och mitokondriernas genom. Gruppen kartlade tre genetiska lokus som predisponerar för autosomala deletioner (förlust av segment i kromosomer som inte är könskromosomer) och lyckades identifiera en av generna.
Leena Palotie erbjöd med sin forskargrupp en stimulerande undervisningsmiljö för studier i humangenetik och fostrade ett stort antal unga forskare. Gruppen har producerat över sjuttio doktorsavhandlingar. Hennes roll som utbildare av en generation genetiker hör till hennes stora insatser för finländsk medicinsk genetik.
Leena Palotie gav ut över 400 originalpublikationer och ett drygt hundratal forskningsöversikter på engelska, finska och svenska. Hon deltog under sina år som forskare ytterst aktivt i vetenskapliga sammanslutningar, som styrelsemedlem i American Society of Human Genetics, ordförande för European Society of Human Genetics och som ordförande för Human Genome Organization. Hon var stiftande medlem av European Research Councils vetenskapliga råd, och promoverades till hedersdoktor vid Uppsala universitet år 2000 och vid Joensuu universitet 2004. Hon erhöll likaledes ett stort antal utmärkelser och priser. Leena Palotie avled i skelettcancer 2010, endast 57 år gammal.
Christian Ehnholm
Leena Palotie, född Peltonen 16.06.1952 i Helsingfors, död 11.3.2010 i Helsingfors. Föräldrar handelshögskolerektor Simo Peltonen och Maire Karttunen. Gift 1981 med professor Aarno Palotie.
PRODUKTION. Mutations in the palmitoyl protein thioesterase gene causing infantile neuronal ceroid lipofuscinisis. Nature, 376 (tills. med andra, 1995); An autoimmune disease, APECED, caused by mutations in a novel gene featuring two PHD-type zinc-finger domains. Nature Genetics, 17 (tills. med andra, 1997); Identification of a DNA variant associated with adult type hypolactasia. Nature Genetics, 30 (tills. med andra, 2002). Se även www: Google Scholar.
BILDKÄLLA. Palotie, Leena. Foto: Kari Laakso, 1993. Uusi Suomis bildarkiv.