Harry ”Hjallis” Harkimo har kommit att inta en unik position som storskalig och visionär sportproducent i Finland, som byggare av arenor och marknadsförare av klubbar. Han förknippas i första hand med ishockeyklubben Jokerit och Hartwall arena. Han lade dock grunden till sin företagsverksamhet genom att bli känd i seglingssammanhang, i synnerhet som ensamseglare jorden runt. Genom att ofta vara synlig i olika offentliga sammanhang och i olika medier har han blivit allmänt känd som få i Finland.
Harry Harkimo föddes som första barnet till Osmo och Doris Harkimo. Fadern var filmregissör och modern drev familjeföretaget Avente, specialiserat på presentartiklar. Båda föräldrarna hade anknytning till idrott, då modern fungerat som tolk för amerikaner under Helsingforsolympiaden och fadern filmat för en kommande OS-film.
Smeknamnet Hjallis påstås ha anknytning till den mössmodell som bland andra skridskoåkarna använde på 1950-talet, och inte minst till norrmannen Hjalmar (”Hjallis”) Andersen. Sina första folkskolår fick Harry gå i finsk folkskola. Hans skolgång skall ha kännetecknats av egenskaper som påhittighet, övertalningsförmåga, inflytande samt konsten att klara sig ur svårigheter.
Harkimo fullföljde gymnasiet och vann inträde vid Svenska handelshögskolan efter tredje försöket. Diplomekonom blev han 1980, på kortast möjliga tid. Under studieåren (och strax innan) skaffade han sig arbetserfarenhet inom städsektorn i bland annat Förenta staterna. Sedan han återvänt till Finland fortsatte han inom branschen och i företaget Service Masters, och övergick snart till att sälja motsvarande städtjänster till utländska företag och beskickningar i Moskva.
Sedan Harkimo utexaminerats från Svenska handelshögskolan kom han in på seglingsmarknaden, till en början på Fiskars båtavdelning. Efter sin första världsomsegling – med Skopbank of Finland i Whitbreadtävlingen 1981–1982 – flyttade han för en tid till Åbo, där han arbetade som marknadsföringschef för Siltala Yachts och försökte engagera sponsorer för ett ensamseglingsprojekt. Företaget utföll mindre lyckligt, och han återvände till Helsingfors och började erbjuda tjänster som båtförsäljningskonsult, varvid Tallberg Nautica blev hans främsta arbetsgivare. Vid sidan av detta arbete drev han sitt eget bolag Harry Harkimo ky. Sommaren 1984 började han som projektchef på Fazer för att marknadsföra Michael Berners nya Whitbreadprojekt Fazer Finland. Inom kort avbröt han dock detta arbete för att koncentrera sig på sitt eget ensamseglingsprojekt, Belmont Finland.
Det var på intet sätt självklart att Harkimo skulle utmärka sig inom segling, även om pappan tidigt hade köpt en jolle åt sina söner. I ungdomsåren var Harry mångsidigt intresserad av bollspel, men i slutet av 1960-talet blev huvudintresset långdistanslöpning. Kappseglarkarriären lät vänta på sig fram till studietiden, då han lockades att segla i den s.k. halvtonnarklassen. Under senare hälften av 1970-talet intresserade sig Harkimo för båtar av 470-klassen och möjligheten att delta i seglingarna i Tallinn vid Moskva-OS 1980. Vid samma tid hörde han för första gången talas om jordenruntsegling och lyckades slutligen genom övertalning ta en plats i besättningen på tävlingsbåten Skopbank of Finland.
När seglarna återvände till Finland var det Harkimo som lyckades bli föremål för det största mediala intresset, vilket väckte en stark aversion inom den övriga besättningen, och hela företaget slutade i öppet gräl.
Harkimo hade dock fått smak för jordenruntsegling och började drömma om att ensam segla runt jorden. Han sökte sponsorer, men det var först genom arbetet med Fazer Finland som han fick grepp om ett privat världsomseglingsprojekt. Ett väl genomtänkt marknadsföringsjippo gjorde Harkimo till en offentlig person av tidigare sällan skådat mått, och i synnerhet Amer-koncernen valde att satsa på hans Belmont Finland-program.
Vintern 1986 seglade han på 30 dagar ensam från Lissabon till Jungfruöarna, en test- och kvalificeringssegling för att få delta i BOC Challenge-seglingen, samtidigt som han fick utstå spott och spe från flera håll på hemmafronten. Seglingsexperter och övriga kännare kritiserade hans projekt. Vid sidan av det utåt synliga marknadsföringsjippot förberedde sig Harkimo samtidigt systematiskt för seglingsstrapatsen genom att läsa in sig på litteraturen om tidigare tävlingar och genom att delta i planeringen av båten. Som en förberedelse för ensamseglingen deltog Harkimo, tillsammans med sin kvinnliga gast Mikaela Eklund, i parseglingen Twostar över Atlanten i maj 1986.
Inalles 25 båtar startade i ensamseglingstävlingen den 30 augusti 1986 från Newport i USA med Kapstaden som mål för första etappen. Därifrån fortsatte tävlingen med Sydney som följande destination. Dit kom Harkimo fram som tvåa i den egna klassen. På den tredje etappen till Rio kom han fyra. Den fjärde och sista etappen förde tillbaka till Newport, och den 9 maj 1987 seglade Harkimo i mål som tvåa, och samtidigt trea totalt i klass II för 40–50-fotsbåtar. Redan 1989 var Harkimo redo för nästa stora seglingsprojekt, denna gång åter med ett helt manskap. Han kom att fungera som kapten på Belmont Finland II under Whitbreadseglingen 1989–1990.
Harkimo tog över den skuldsatta ishockeyföreningen Jokerit under säsongen 1990–1991, med stöd av den ledande finländska ishockeymogulen Kalervo Kummola, som han träffat i Nya Zeeland i samband med sistnämnda Whitbreadsegling. Såväl idrottsligt som ekonomiskt hade det gått utför för klubben ända sedan den kämpat om FM-guldet 1982–1983 med den lokala konkurrenten i Helsingfors HIFK. Redan säsongen 1991–1992 började Harkimo, stödd av vännen Henrik de la Chapelle, förvandla en skuldtyngd förening till ett fungerande företag. Han styrde med lika hård hand som den förste ägaren Aimo Mäkinen, men hans koncept var annorlunda. Han ville göra Jokerit till ett lönande företag som producerar idrottsunderhållning. Den forne anhängaren av Helsingfors IFK kunde inte räkna med automatisk framgång som klubbledare för de östra stadsdelarnas ögonsten, men lockande spelare och en växande skara anhängare bidrog till lönsamheten i form av publikintäkter och försäljning av klubbprodukter. Jokerits spelare förväntades också ställa sig till förfogande för klubbens ekonomiska samarbetspartner, som hade en betydligt synligare roll än ofta passiva sponsorer.
Redan första säsongen under Harkimos ledning gav FM-guld, 19 år efter det första. Men att försvara mästerskapet är ofta svårare, och med svårigheterna lades grunden till Harkimos rykte som hård klubbledare: den som inte lyckades fick gå.
Som ägare av ishockeyklubben vågade Harkimo bygga ett lag som siktar på seger, trots att det ibland gick stick i stäv mot vad de inbitna supportrarna skulle ha önskat. I det här skedet ansågs det inte heller alltid rumsrent att göra business av ishockeyn och driva klubben som ett företag.
Nästa steg inom projektet Jokerit var att bygga en modern arena för modern hockey. Även på den fronten mötte Harkimo motstånd, både från politikerhåll och från lokalkonkurrenten HIFK, som drog sig ur och inte ville spela i den nya arenan. Bakom planerna för den nya hallen låg också Finlands kommande värdskap för ishockey-VM 1997. I det djärva hallprojektet fick Harkimo återigen stöd av bl.a. vännen de la Chapelle. Den nya arenan skulle inte enbart tjäna ishockeyn, utan även användas för konserter och andra underhållningsevenemang.
Trots motståndet stod anläggningen, som fick namnet Hartwall Areena, klar 1997. Konceptet utnyttjade Harkimo under de följande åren för att etablera sig som hallägare på andra orter runt om i Europa. Arenan låg också till grund för storstilade planer på att starta en europeisk mästarliga för ishockey, enligt modell från den motsvarande inom fotboll.
Harkimo har inte begränsat sig enbart till ishockey och ishallsbyggande, utan även andra idrottsformer har varit föremål för mer eller mindre lyckade projekt. Bland annat ville han 1994 göra den finska nationalsporten boboll etablerad i centrum av Helsingfors genom att bygga ett stadion i Kajsaniemiparken. Förslaget föll på alltför hårt motstånd från myndigheternas och allmänhetens sida.
I slutet av 1990-talet började Harkimo också intressera sig för fotbollen och införlivade laget Finnairin Palloilijat i Jokerit-koncernen, omdöpt till FC Jokerit sedan flygbolaget Finnair förlorat intresset för att stödja sitt representationslag. Harkimo köpte FM-ligaplatsen av PK-35 (Pallokerho-35), ett lag vars egen budget inte skulle ha klarat ytterligare en säsong i högsta serien. Som huvudarena för Jokerit, tillsammans med samarbetspartnerna HJK (Helsingin jalkapalloklubi) och Finlands Bollförbund, började han verkställa de länge närda planerna på ett nytt fotbollsstadion vid Bollplan, en arena som år 2000 invigdes som Finnair Stadium.
Samtidigt som han byggde upp sitt ishockeyimperium engagerade sig ”Hjallis” redan i början av 1990-talet också som manager för lovande idrottare, såsom backhopparen Toni Nieminen, paddlaren Mikko Kolehmainen, ishockeyspelaren Teemu Selänne och triatleten Katariina Ebeling. Senare verkade han också som manager åt rallyföraren Marcus Grönholm.
Den mångsidigt aktive Harkimo har också hunnit med att leda en pratshow i radio för kanalen Sport FM och i tv tillsammans med Anna Sorainen för reklamkanalen MTV3. Hösten 2006 engagerade han sig i Sibbos försvar mot Helsingfors annekteringsplaner och började förbereda en bankomatkedja som konkurrent till Otto-nätverket. Harkimos person och verksamhet är nästan ständigt närvarande i tidningspressen, och han har även fått se sig porträtterad i böcker. Till publiciteten kring hans person har hans två äktenskap med omskrivna kvinnliga riksdagsledamöter bidragit.
Kenth Sjöblom
Harry Juhani ”Hjallis” Harkimo, född 2.11.1953 i Helsingfors. Föräldrar filmaren Osmo Harkimo och företagaren Doris Hackman. Gift med (1) Leena Alamäki 1989, (2) Merikukka Forsius 2004.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Finlands Idrottsbiblioteks informationstjänst, artikelarkiv om Harry Harkimo. S. Aalto, Jokerit liukkaalla jäällä (1992); A. Arve, Hjallis (1987); Hufvudstadsbladet 18.11.2006; Kilpakenttien sankarit 1 (1992); A. Mennander, Hjallis. Hartwall Areena (1997); Rakas jalkapallo. Sata vuotta suomalaista jalkapalloa. Red. Y. Lautela & G. Wallén (2007); A. Snellman, Harry H. (2007); http://wikipedia.org/wiki/Harry_Harkimo.
BILDKÄLLA. Harkimo, Harry ”Hjallis”. Foto: Kari Pekonen, 1987. Uusi Suomis bildarkiv.