WINQVIST, Lennart


(1921– )


Pedagog, skolråd


Lennart Winqvist tjänstgjorde under fyra decennier inom den finländska utbildnings­sektorn, som lärare, lärarutbildare, inspektör, utbild­ningschef och slutligen som avdel­ningschef för Skolstyrelsens svenska avdelning. Han spelade en fram­trädande roll vid genomförandet och konsoli­de­ringen av den svenska delen av grundskolreformen i Finland.

 

Lennart Winqvist föddes och växte upp i en skärgårdsby i Esbo. På grund av faderns tidiga bortgång saknade han ekonomiska möjligheter att bedriva läroverksstudier. Han gick därför den så kallade långa utbild­ningsvägen: avlade studentexamen efter utbildningen till folkskollärare och fortsatte med akademiska studier. Under sin uppväxttid beskrevs han av omgivningen som en bokmal, och livet igenom har han bevarat ett starkt litteraturintresse. Den fasta punkten i tillvaron har förblivit sommarstugan i Nykarleby. Segling har varit ett annat betydelsefullt fritidsintresse och han har fungerat som kommodor för segelsällskapet Ägir i Nykarleby under många år.


 

Lennart Winqvists omfattande livsverk spänner över tre verksamhetsfält: lärarens, chefstjänstemannens och folkbildarens. Efter att ha vunnit behörighet som folk­skollärare tjänstgjorde Winqvist i skolor på olika håll i Svenskfinland, först som lärare och före­ståndare i Finno folkskola i Esbo 1947–1958 och därefter som lärare och föreståndare vid Nykarleby seminariums övningsskola i Österbotten 1959–1966. Winqvist avlade filosofie kandidat­examen i pedagogik och didaktik 1966.


 

Under tiden vid övningsskolan breddades och fördjupades hans erfarenhet genom engagemanget i lärarut­bildningen och särskilt i den praktik som blivande folk­skollärare utförde vid övningsskolan. Under denna tid skaffade han sig också erfarenhet av att arbeta som ämneslärare på högstadiet vid en försöksenhetsskola i Sverige under ett läsår.


 

Vid sidan av lärararbetet ökade också hans samhällsorienterade uppgifter och han valdes till ordförande i Mellersta Nylands lärarförening och till medlem i styrelsen för Finlands folkskollärarförbund. Hans breda intresse för undervisning, utbildning och samhälls­frågor tog sig uttryck i den föreläsnings- och fortbildnings­verksamhet som han engagerade sig i och i den läroboksproduktion han inledde. De läro­böcker han skrev till­sammans med kolleger utgör en väsentlig del av hans skriftliga produktion.


 

Den mest omfattande och händelserika fasen i hans karriär inföll under de år då han axlade olika ledaruppdrag. Perioden inleddes med ut­näm­ning­en till folkskolinspektör i Jakobstad 1964. Därefter fortsatte hans karriär inom den statliga skolförvaltningen. En omorganisation av den regionala skolför­valtningen ledde till att han fick en ordinarie tjänst som skolinspektör vid Vasa läns skolavdelning 1970 samtidigt som han beviljades tjänstledighet och förord­nades till Skolstyrelsen, först som överinspektör 1970–1971 vid försöks- och forskningsbyrån och därefter som chef för under­vis­ningsbyrån vid Skol­styrelsens svenska avdelning 1972–1973. Tiden inom den statliga skolför­valt­ningen varvades med två perioder, sammanlagt ungefär fem år, som utbildningschef vid Ålands landskaps­styrelse. Hans karriär kröntes med utnämningen till chef för Skolstyrelsens svenska avdelning 1980.


 

Sin mest framträdande insats gjorde Winqvist i samband med grundskolereformen. Winqvist hörde till enhetsskolans tidiga förespråkare och höll redan under 1950-talet föredrag kring teman som förebådade den kommande reformen. Under flera studiebesök stiftade han bekantskap med utbildningsförhållanden särskilt i Sverige men även i andra nordiska länder. Under hans tid som inspektör i Jakobstad blev teman i anslutning till den planerade grund­skolreformen vanliga i hans föreläsningar, och 1969 var han med om att initiera försöksverksamhet med årskurserna 1–9 i stadens svenska och finska skolor.


 

Ett av hans grundläggande intressen var en jämbördig grundskola för alla barn. Det primära kravet måste vara att alla elever, oavsett hemort, skulle erbjudas likvärdiga möj­lig­heter till utbildning och samma kvalitet på den grund­läggande undervisningen. I föredrag och tidningsreportage framhöll han hur skolreformen, särskilt bland ungdomar från landsbygden och skärgården, bidragit till att öka andelen elever som sökte sig vidare till andra stadiets utbildning.


 

Grundskolans strukturella uppbyggnad och position inom skolsystemet var ett annat intresseområde för Winqvist. Han granskade grundskolans för­hållan­de till yrkesskolorna, till gymnasierna och till specialundervisningen. Enligt honom borde grundskolreformen och den därpå följande reformen av andra stadiets utbildning ses som en helhet. Den ökade elevtillströmningen till andra stadiets utbild­ning innebar en större heterogenitet bland eleverna, vilket i sin tur ökade kraven på stöd­jande åtgärder.


 

Grundskolereformens bärande tanke om en enhets­skola krävde en omor­ganisering av hela den grundläggande utbildningsstrukturen. Reformen var genomgripande och Winqvist insåg den kommunala skolplaneringens stora betydelse. Utgångspunkten för skolplaneringen måste enligt Winqvist vara att utveckla ett tillräckligt tätt nät av svenskspråkiga skolor. Han varnade för sådana strukturförändringar av skolan som skulle innebära längre skolresor för eleverna. Han inledde därför ett pionjärarbete för att dela upp centraliserade högstadier i mindre en­heter. Resultatet av denna decentraliserings­process var att små skär­gårds­högstadier inrättades.


 

Ett tredje framträdande tema i Winqvists insats som ledare var betoningen av grundskolereformens pedagogiska betydelse. Eleven har genom­gående en framträdande plats i Winqvists pedagogiska budskap. Även om ­re­formen i administrativt hänseende kunde karakteriseras som en framgång, måste skolvardagen utvecklas vidare med siktet inställt på att öka elevernas arbetsvilja och arbetsgläd­je. Den pedagogiska nyinrikt­ningen av skolarbetet skulle bidra till att minska den tidigare ensidiga lärar­centreringen och i stället ge mer utrymme för elevaktiva arbetssätt. Grupparbete och använd­ning­en av nya pedagogiska hjälp­medel betonades. Lärarna skulle dock även fortsättnings­vis ha den centrala plats som tillkom dem utifrån det samhällsupp­drag lärararbetet är.


 

Under sin tid vid Skolstyrelsens försöks- och forskningsbyrå deltog Winqvist i arbetet med att forma grundskolans innehåll. På hans ansvar föll att leda försöksverk­sam­heten på svenskt håll och hans uppgift blev att med hjälp av en grupp översättare ge ut grundskolans första läroplaner på svenska.


 

Winqvists föreläsningsverksamhet genomsyrades av rollen som folkbildare. Med sin specifika fallenhet för reflektion lockade han sina åhörare till eftertanke och diskussion. Han strävade efter att informera och bidra till att öka kunskapen om skol- och utbild­ningsfrågor. Bland målgrupperna fanns i första hand naturligt nog lärargrupper inom olika skolstadier, skolledare och skoladministra­törer, men också politiker från olika partier på både riks- och lokalnivå, föräldrar och företrädare för varierande intresseorganisationer. Dessutom anlitades han också som talare vid nordiska utbild­ningskonferenser. Under de år grundskolan planerades och genom­fördes ingick han i en planeringsgrupp som via ett antal radioprogram informerade allmänheten om reformarbetet.


 

Winqvist såg grundskolereformen som en kontinuerlig utvecklingsprocess. Redan i början av 1980-talet framhöll han att även om grundskolan administrativt och tekniskt sett genomförts var tiden redan mogen för en totalgranskning av utfallet. Samtidigt varnade han för fortsatta reformer som inte var grundligt genomarbetade. Både i sina analyser av skolans aktuella läge och i sina framtidsvisioner poängterade han upprepade gånger nödvändigheten av en öppen och ärlig självkritik. Över hans personlighet och livsverk vilar ett drag av realistisk och nyan­serad klarsyn som otvetydigt bidragit till att han som lärare, ledare och folk­bildare satt bestående spår i den svenska skolan i Finland. För sina insatser tilldelades Winqvist hederstiteln skolråd.


 

Sven-Erik Hansén


 

Alfred Lennart Winqvist, född 18.5.1921 i Esbo. Föräldrar fiskaren Alfred Ferdinand Winqvist och Elisabeth Sofia Sundberg. Gift 1947 med textilläraren Mildred Sofia Nylund.


 

PRODUKTION: Försöksverksamheten med grundskolan. Folkskolan blir grundskola. Jakobstads svenska folkskolor under det avslutande kvartsseklet 1948–1973 (1973); Skriv och stava rätt I–III (tills. med K. V. Lundqvist, 1957–1959); Finlands karta med underlagskartor (1957); Vår värld I. Finland (1961); Vår värld II. Världsdelarna (tills. med H. Krogerius, 1965, revid. upplagor 1973–1995).


 

LITTERATUR: Lennart Winqvists arkiv, Åbo Akademis bibliotek. B. Nyholm, Skolhistorisk översikt, 1948–1973.


 

BILDKÄLLA. Winqvist, Lennart. 1986. Hufvudstadsbladets arkiv.