Pekka Sauri är en mångsysslare med bred erfarenhet från organisationslivet. Trots att han i sin ungdom var avogt inställd till politiken blev han senare ordförande för Gröna förbundet. För en större allmänhet blev han känd genom radioprogrammet Yölinja (Nattlinjen), där han diskuterade människors problem. Sauri ledde programmet i 16 års tid fram till 2002. Året därpå utsågs han till biträdande stadsdirektör i Helsingfors med ansvar för byggnads- och miljöväsendet.
Pekka Sauri föddes i en akademisk familj i Helsingfors, men gick i skola i Tavastehus. Han har visat prov på en mängd kreativa intressen – han har sysslat med musik från rock till barock, han har ritat skämtteckningar i en rad tidningar och han har alltid ägnat sig åt att skriva – men varken folkskolan han gick i eller Tavastehus lyceum bidrog till kreativiteten så mycket som barndomshemmet. Där upplever han att han fått en intellektuell nyfikenhet och ett etos att göra världen bättre.
När Sauri kom till Helsingfors för att studera drogs han så småningom in i kretsarna som gjorde tidskrifterna Uuden Ajan Aura och Komposti, med Heidi Hautala, Pekka Haavisto och Teppo Turkki bland de aktivaste. Åren 1979–1982 bodde han i London för att skriva sin doktorsavhandling, en kunskapsteoretisk undersökning av kriterierna för psykologisk kunskap.
Efter återkomsten blev han genast en av chefredaktörerna för Suomi, som fortsatte de två tidigare nämnda tidskrifternas arbete. Haavisto, Hautala, Sauri och Turkki gjorde allt på tidningen och ville också kollektivt fungera som chefredaktörer, men på justitieministeriet förutsatte man att det skulle specificeras vem som var ansvarig för vad. Det innebar att de formella uppgifterna om vem som var chefredaktör kom att variera under åren, men under hela tiden 1982–1987 delade de fyra på arbetet – skrivande, sättning och ombrytning – och på ansvaret. Det var ett arbete, ibland nästan dygnet runt, som förde de fyra samman så att de senare bland de gröna blev kända som ”den heliga familjen”.
I den här kretsen såg man tidningen som ett redskap för samhällsdebatt. Däremot ville man inte ha något med politik att göra, man uppfattade sig snarare som antipolitiker, ”underground hippies”, säger Sauri tjugo år senare åtminstone för sin egen del. Politiken hade förlorat sin trovärdighet – ”politikerna var skalliga farbröder”.
Att skriva och påverka genom olika medier var däremot viktigt för Sauri och hans vänner. ”I Kekkonens Finland fanns många tabun, och därför grundades tidskrifter för att diskutera också sådant som man annars inte kunde tala om.”
Grön politik var ännu inte något begrepp. I Tyskland fanns visserligen redan Die Grünen, men Tyskland var inte nära. Först kampen om fågelsjön Koijärvi 1979 gav upphov till en politisering, men den processen tog sin tid. Ett särskilt drag för Finland var att handikapprörelsen så starkt var med i den process som ledde till utkristalliseringen av den gröna rörelsen.
När så Gröna förbundet grundades hade Sauri föreställt sig att Haavisto och Hautala skulle vara de mest synliga utåt, medan han själv skulle fungera som en ”grå eminens”. Det kom som en överraskning för honom när han blev partiordförande genast efter Hautala (men före Haavisto), 1991–1993. Innan dess hade han fungerat som partisekreterare, 1990–1991. Trots flera försök kom han dock aldrig in i riksdagen.
Däremot hade han varit aktiv i kommunalpolitiken i Helsingfors sedan 1984, bland annat som medlem av stadsstyrelsen 1989–1991 och dess andra ordförande 1995–2001 samt medlem av stadsfullmäktige 1993–2003. Han fungerade de två sista åren som dess ordförande, tills han blev utsedd till biträdande stadsdirektör med ansvar för byggnads- och miljöväsendet. Detta var faktiskt hans första ordinarie heltidstjänst – ännu föregående år hade han betecknat sig som ”livsstilsfrilans”.
På sin post har Sauri sett det som speciellt viktigt att förbättra de allmänna kommunikationerna, t.ex. genom större anslag för att täcka trafikverkets förluster, nya spårvägslinjer och förbättrad framkomlighet också för handikappade i staden. Han har velat förbättra koordineringen av gatuarbetena för att undvika att gator är upprivna onödigt länge, men fått märka att samordningen av de många parterna i underleverantörskedjorna är svår.
Till det politiska arbetet har anslutit sig en lång rad förtroendeuppdrag, bland dem medlemskapet i styrelsen för Finlands kommunförbund 1995–2005. På det europeiska planet har han varit ordförande för de gröna partiernas federation 1994–1997 och haft olika uppdrag i regionernas samarbete. Han har också haft andra uppdrag och t.ex. varit medlem av delegationen för Valamostiftelsen; ärkebiskop Ambrosius bad honom komma med trots att han är agnostiker.
Till utbildningen är Pekka Sauri psykolog, och han har haft ett antal uppdrag på mentalhälsans område och skrivit många artiklar i ämnet. I radioprogrammet ”Yölinja” (Nattlinjen) hann han under årens lopp föra över 12 000 samtal med lyssnare om deras problem och ser detta som en av sina största samhälleliga insatser. År 2005 valdes han till ordförande för Centralförbundet för mental hälsa.
Mötesarbete är viktigt för Sauri, som säger att han upplevt den största tillfredsställelsen i det politiska arbetet i situationer där åsikterna till en början varit så långt från varandra att en splittring hotat, men där det till slut blir möjligt att uppnå samförstånd. Sauri upplever sig framför allt som skribent – ”världen är uppbyggd genom texter”. Också för en biträdande stadsdirektör består en stor del av arbetet i att skriva.
Sauris grundläggande filosofi är att verkligheten består av kommunikation. Livet innebär förhandlingar och överenskommelser. Om ens eget argument inte godkänns måste man fundera på om det var något fel i det. Någon slutlig sanning finns inte, enligt hans sätt att se.
Peter Lodenius
Pekka Markus Sauri, född 31.5.1954 i Helsingfors. Föräldrar undervisningsrådet Markus Sauri och filosofie magister Einikki Hirviranta. Gift med (1) kandidaten i humanistiska vetenskaper Gandul Saris 1979, (2) docent Pirjo Hiidenmaa 2001.
PRODUKTION. Survive in Helsinki (tills. med T. Turkki, 1979); The Production of Psychological Knowledge as Communicative Interaction. London (1990); Just joo. Valitut piirrokset 1988–1994 (1994); Hyvä mies (1998); Toisen kanssa. Ihmissuhteet sopimuksina (2000); Politiikan psykologia (2002); Suomen demokratisoiminen (2003); Yölinjalla. Selviytyjän käsikirja (2004).
BILDKÄLLA. Sauri, Pekka. Foto: Eero Liesimaa. Uusi Suomis bildarkiv.