Olof Mustelin utförde sitt livsverk vid Åbo Akademi. Överbibliotekariens bok- och lärdomshistoriska sakkunskap anlitades flitigt också utanför akademin, av institutioner, föreningar, tidskrifter och förlag. Mustelins omfattande skriftliga produktion kännetecknas av formuleringsprecision och noggrann källkritik. Med regelbundna rapporter i Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen höll han grannländerna informerade om bibliotekets utveckling i Finland. Han åtnjöt stor respekt bland nordiska kolleger – såväl bibliotekarier som historiker. Stor beläsenhet och forskningsflit gjorde Mustelin till något av ett vandrande uppslagsverk.
Olof Mustelin föddes i Åbo men bodde sina första tolv år i Helsingfors, där hans far, diplomingenjör Bruno Mustelin, var anställd bland annat vid försvarsministeriets marinavdelning. År 1936 återflyttade familjen till Åbo. Olof och hans fyra år äldre bror skrevs samma höst in i Svenska lyceum i Åbo. Kort därefter beslöts att denna skola skulle avvecklas och uppgå i Svenska klassiska lyceum i Åbo, en myndighetsåtgärd allmänt uppfattad som illvilja gentemot stadens svensktalande. Svenska lyceums nedmontering inleddes 1938. För Olof Mustelin, som i denna procedur såg ett tydligt hot mot sitt modersmål, förblev Finlands svenskhet en hjärtesak livet ut. Svenskan var – i tal och skrift – hans omsorgsfullt vårdade arbetsinstrument.
Abiturienterna 1942 – Olof Mustelins årgång – förklarades för studenter utan examensprövning. Flera av dem hade redan en tid varit inkallade i kriget. En av signaturen O.M:s första publicerade texter var en nekrolog i konventstidningen Gnistan över en stupad klasskamrat och nära vän. Själv anmälde han sig till frivillig värnplikt genast efter studentdimissionen. Värnplikten övergick snart i aktiv fronttjänst. I en minnesskrift över Svenska lyceum 1945 berättar fänrik Olof Mustelin om kriget; en stram, allvarsmättad text.
Efter fyra läsår vid Åbo Akademi blev Olof Mustelin hösten 1948 filosofie kandidat. Avhandlingen pro gradu, ”Läsesällskapet i Åbo”, trycktes året därpå i Svenska litteratursällskapets i Finland Historiska och litteraturhistoriska studier. Han avlade licentiatexamen 1953 och disputerade för doktorsgrad 1957.
Under hela sin studietid var Olof Mustelin anställd vid Åbo Akademis bibliotek. Biblioteksarbetet svarade mot hans litteraturintresse men behövdes också av ekonomiska skäl. Bruno Mustelin hade avlidit 1941, endast 51 år gammal, efterlämnande hustru och söner. Den 1 oktober 1948 utnämndes nyblivne magister Mustelin till t.f. amanuens vid biblioteket. Under olika perioder 1949–1950 fördjupade han sin utbildning och sin nordiska orientering, dels som stipendiat vid Lunds universitet, dels som hospitant vid Uppsala universitetsbibliotek och Göteborgs stadsbibliotek.
Studerande Olof Mustelin gav också tid åt Åbo Akademis studentkår. Rollen som kårens historiograf läsåret 1945–1946 tog han på stort allvar. Många osignerade artiklar sändes till tidningar Svenskfinland runt. Vårterminen 1946 grundade Studentkåren en egen tidskrift, Den aboensiske forskaren. I den var Olof Mustelins bidrag till en början fåtaliga och kritiska. Med sin idealistiska grundsyn påtalade han den anda av okultur som präglade tidskriftens första årgångar där redaktionen ogenerat blandade plump alkoholhumor med högstämd retorik.
Genom åren förblev Olof Mustelin en tillgång för Åbo Akademis studentkår, inte minst som rådgivare i redaktionella frågor. Han var kårordförande 1953–1955.
Vid 1940-talets slut hade Olof Mustelin redan utvecklat det forsknings- och formuleringsgrepp som senare skulle prägla många av hans uppsatser och artiklar. Sökljuset riktas mot det förflutna, mot personer och händelser, inte särskilt dramatiska men obeaktade av tidigare forskning. Tidlöst mustelinsk är till exempel uppsatsen ”Ur en åbostudents brevväxling med hemmet under början av 1820-talet” i Den aboensiske forskaren 1949 som bygger på opublicerat arkivmaterial. I detta fall förvarades arkivmaterialet i Helsingfors universitetsbibliotek. I fortsättningen gjorde Olof Mustelin ofta sina fynd i Åbo Akademis biblioteks handskriftsavdelning, där han själv 1953 utsågs till föreståndare. I den positionen verkade han ihärdigt för att göra avdelningen bekant för allmänheten och lyckades intressera många donatorer att ge betydande tillskott till samlingarna.
Olof Mustelins doktorsavhandling, Studier i finländsk historieforskning 1809–1865, framlagd i april 1957, var kvantitativt och kvalitativt ett kraftprov. Avhandlingen renderade sin upphovsman högsta vitsord och docentur, men till en början inte något avancemang på biblioteket. År 1958 blev villkoren vid det egna biblioteket något gynnsammare; amanuensen Mustelin utnämndes till underbibliotekarie. I den tjänsten kvarstod han tills han 1963 utsågs till yngre forskare vid Statens humanistiska kommission. Han anhöll då om avsked från biblioteket. När han den första september 1966 återkom till Åbo Akademis bibliotek var det i rollen av överbibliotekarie.
Mustelins monografi om tidskriften Euterpe var fullbordad men ännu ej utgiven när han inledde en period som fri forskare. Studien hade han skrivit i ett nytt och livsbejakande familjeklimat. I hemmet fanns hustrun Kerstin och snart tre barn. När Mustelin kartlade Euterpes situation hade han egen erfarenhet av tidskriftsutgivning, något som märks i hans initierade sätt att beskriva kulturtidskrifternas ambitioner och arbetsvillkor. Som huvudredaktör för Finsk Tidskrift sedan 1958 kände han till problemen: oviss ekonomi, osäker tidtabell, uteblivna bidrag.
Under åren i Humanistiska kommissionens tjänst var Olof Mustelin ytterst produktiv. Han inriktade sig framför allt på utgivning av den nagufödde astronomen Nathanael Gerhard af Schulténs memoarer och korrespondens, på biografiska presentationer i Finländska gestalter och Svenskt biografiskt lexikon och på varierande aspekter av presshistoria.
Publiceringstakten mattades föga när Olof Mustelin blev överbibliotekarie, också om det mesta skrevs på kvällar och veckoslut. Ledarskapet för ett forskningsbibliotek med specialsamlingar för handskrifter och bilder och med otaliga institutionsbibliotek krävde sin man. Gåvo- och bytesförbindelser ägnades stor uppmärksamhet, likaså utställningar och annan publikkontakt.
Under Olof Mustelins chefstid skapades en enhet vid biblioteket som visade sig ha stor utvecklingspotential: Kvinnohistoriska samlingarna, som blev fröet till läroämnet kvinnovetenskap. En annan innovation av betydelse för studenterna vid samtliga fakulteter var grundandet av Kursboksbiblioteket. I Åbo Akademis dåtida organisation hade överbibliotekarien säte och stämma i rektorsnämnden; Olof Mustelin utnyttjade ofta denna väg att bevaka bibliotekets intressen.
Huvudrollen i Olof Mustelins publikationer under överbibliotekarieåren var biblioteket självt, dess historia, dagsläge och framtid. Bibliotekets skriftserier vitaliserades, framför allt genom bidrag av överbibliotekarien själv. Mustelin insåg behovet av en moderniserad bibliotekarieutbildning och arbetade ivrigt för biblioteksvetenskapens införande vid Åbo Akademi. Olof Mustelin räknade aldrig arbetstimmar. I längden blev tempot för högt för hans fysiska krafter. Mustelin pensionerades 1980, vid 56 års ålder. Sedan ungdomen led han av diabetes.
I Olof Mustelins publikationer står ämnet i fokus, skribenten i bakgrunden. Bland hans efterlämnade papper finns ett maskinskrivet manuskript rubricerat ”Om mina skriverier”, där han resonerar kring sin skriftproduktion och sin övriga verksamhet. Han redogör för influenser från akademiska lärare och motiverar sina val av forskningsområden – framför allt utvecklingen från historiografi till idé- och lärdomshistoria. Texten är påbörjad 1982, kort efter sjukpensioneringen. Ändå vågar sig skribenten på en försiktig framåtblick och hoppas – ”i bästa fall” – att antalet nummer i hans bibliografi skall komma att öka något under kommande år. Den förhoppningen skulle med besked infrias; ytterligare tillkom över etthundra poster. Från och med juni 1984 är ”Om mina skriverier” en fortlöpande kommentar till framväxten av de olika alstren. Länge dröjer hans tankar vid Svenska litteratursällskapet i Finland. Litteratursällskapet hade han länge tjänat, som styrelsemedlem och sekreterare och som författare till den andra delen av sällskapets hundraårshistorik.
Om vidden i Olof Mustelins vetenskapliga repertoar vittnar hans trefaldiga docentur. Åren 1957–1966 gällde docenturen nordisk historia, 1966–1980 idé- och lärdomshistoria, 1980–1991 biblioteksvetenskap och informatik. Ett annat mått på hans breda intellektuella orientering ger bibliografierna över hans tryckta skrifter. Den första sammanställdes inför hans 50-årsdag 1974, dess fortsättning planerades som en hyllningsskrift till 75-årsdagen 1999 – men blev en minnesskrift. Bibliografierna kan läsas närapå som en biografi; hos den bibliograferade var liv och skrift tätt sammankopplade.
Utöver bibliografierna fick Olof Mustelin ta emot andra offentliga bevis på uppskattning. Han kallades till hedersmedlem i en rad lärda sällskap och föreningar i hemlandet och utomlands. Professorstitel fick han 1982. Han kallades 1984 till Studentkårens hedersledamot. Till Olof Mustelins minne instiftades en fond – förvaltad av Stiftelsen för Åbo Akademi – för att uppmärksamma kårmedlemmar som ”på ett osjälviskt sätt” gagnat kårens intressen.
Siv Storå
Sven Olof Axel Mustelin, född i Åbo 27.4.1924, död i Åbo 14.2.1999. Föräldrar diplomingenjör Bruno Mustelin och Edit Helsingius. Gift 1958 med lektor Kerstin Westerlund.
PRODUKTION. Studier i finländsk historieforskning 1809–1865 (1957); Euterpe. Tidskriften och kretsen kring den (1963); Hjalmar Neiglick (1966); Nils Ludvig Arppe. Finländska gestalter VIII (1969, på finska 1973); De nordiska universitetsadresserna 1934. Skandinaviska och finlandssvenska opinioner (1981); Forskning och vitterhet. Svenska litteratursällskapet 1885–1985. II (1986); Holger Nohrström biblioteksman och forskare, publicist och översättare (1991).”En osjälvisk längtan att skänka forskningen ett starkt stöd”. Familjen Gösta Branders och Åbo Akademis bibliotek (2001). Se vidare T. Söderholm, Olof Mustelins tryckta skrifter 1948–1972 (1974); A.-C. Thomasfolk, Olof Mustelins tryckta skrifter 1973–1978 (1999).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Om mina skriverier (manuskript), Olof Mustelins arkiv, Åbo Akademis bibliotek. Från vän till vän. Festskrift till Olof Mustelin – historiker och bibliotekarie – på hans 60-årsdag. Red. T. Söderholm (1984); T Söderholm, Olof Mustelins tryckta skrifter 1948–1972 (1974); A.-C. Thomasfolk, Olof Mustelins tryckta skrifter 1973–1978 (1999); Åbo Akademis bibliotek : årsberättelse 1945–1980.
BILDKÄLLA. Mustelin, Olof. Foto: Heikki Tyynysniemi, 1984. Uusi Suomis bildarkiv.