Birgitta Aras levnadslopp hör till de mera säregna i finländsk konst. Efter en karriär som mannekäng och stjärnmodell av internationell klass återvände hon i fyrtioårsåldern till bildkonsten, som hon ägnat sig åt i sin ungdom. Sina främsta uttrycksmedel har hon funnit i den fria skulpturkonsten. Hon har därutöver utfört en lång rad träffsäkert karaktäriserade porträtt, bl.a. av president Martti Ahtisaari.
Birgitta Aras far var sångaren och skådespelaren Ture Ara i dennes äktenskap med folkskollärarinnan Elsie Juslin. Föräldrarna skildes redan innan Birgitta hade fyllt två, och sin far träffade hon därefter först som fjortonåring, på eget initiativ. Vid den tiden drömde Birgitta om att bli skådespelerska, men fadern uppmuntrade henne inte; däremot stödde han henne när hon efter studentexamen sökte in till Konstindustriella läroverket. Åren 1952–1955 studerade hon vid linjen för dekorativ konst men tyckte sig sakna motivation att fortsätta på den banan. Efter ett par försök som modell för ett konfektionsföretag i Helsingfors blev hon uppmanad att söka sig till Paris, vilket hon också gjorde så snart hon avslutat studierna vid Ateneum. Med namnet Birgitta Juslin i passet, ett relativt lätt bagage samt pengar för några veckors vistelse reste hon till Paris sommaren 1955.
Paris kom för en lång tid framöver att bli utgångspunkten för Birgitta Juslins fortsatta karriär. Hon hade turen att genast komma in i både konst- och modevärlden och kunna tjäna sitt uppehälle som mannekäng. Trots snabba framgångar – inom några år var hon en högt betald toppmodell – räckte detta inte till för hennes konstnärliga ambitioner. Hon studerade en tid vid René Simons privata teaterskola och erhöll också en rad filmroller, som gav henne en god inblick i den inte alltid så rosenröda filmvärlden. Sin största roll gjorde hon 1960 som Sand i filmen Le quatrième sexe, som samtidigt blev hennes farväl till filmstjärnekarriären.
Bildkonsten hade alltsedan studieåren haft en naturlig plats bland Birgitta Juslins intressen, även om den under mannekängkarriären fått nöja sig med en biroll. År 1957 ställde hon ut några gouachemålningar på ett galleri i Paris. Måleriet fanns med som en fritidssyssla mellan modelluppdragen under hela 1950- och 1960-talet, och en rad experiment med collage gjorda av dockor gav henne smak för mera tredimensionella bilduttryck. Efter ett mellanspel som hotellvärdinna i Dover började hon arbeta med uthamrade metallreliefer. Den fria skulpturkonsten var den genre där hon bäst kunde förverkliga en fantasifullt personlig, med humor kryddad stil, först i marmor och sedan övervägande i brons.
Åren 1972–1974 studerade hon skulptur vid École Nationale Superieure des Arts Appliqués et des Métiers d’Arts i Paris. År 1972 vann hon ett pris med en stor kopparrelief på en utställning i Musée de l’art moderne de la ville de Paris, och ett par år senare tilldelades hon Grand Prix på kvinnliga konstnärers årssalong i samma museum. Samma höst hade hon sin första separatutställning på Galerie Sonnenberg i Paris, där hon förutom kopparreliefer också visade sina första friskulpturer i carraramarmor. Hon ansåg sig nu vara i främsta rummet bildhuggare och övergick till att använda sin fars tillnamn. Hennes verk är hädanefter signerade Birgitta Ara.
I slutet av 1970-talet gjorde Birgitta Ara en rad resor till Förenta staterna. I New York hade hon turen att snabbt få goda kontakter, och en kollektion av hennes skulpturer visades på flera platser i USA, bl.a. 1981 på American-Scandinavian Foundation i New York. Paris fortsatte i alla fall att vara hennes fasta punkt. Länge hade hon varit tvungen att utföra sina verk i mer eller mindre tillfälliga arbetslokaler, men 1977 fick hon en för skulptörer inrättad ändamålsenlig ateljé i Paris 15:e arrondissement. Skulpturer började nu tillkomma i allt snabbare takt, och hon deltog flitigt i utställningar runt om i världen. År 1978 ställde hon för första gången ut i Finland, på Suvi-Pinx sommarutställning i Sysmä. Hennes första separatutställning i Finland ägde rum 1983 i Galleri Bronda i Helsingfors.
Vid sidan av flera separatutställningar i Finland har Birgitta Ara även ordnat sådana på utrikesorter, t.ex. i Teheran 1974 och i Mauritzberg, Sverige 1996. Hon har även deltagit i talrika grupputställningar på olika håll i världen, bl.a. i Paris, Teheran, Kuwait, New York och Aten. Ateljén i Paris var hennes fasta punkt ända fram till 1995, då hon definitivt flyttade tillbaka till Finland. Samma år visades en retrospektiv utställning av hennes konst på Galleri Hörhammer i Helsingfors. År 2005 ställde Galleri Elverket i Ekenäs ut en skulpturkollektion som under några år turnerat till olika museer i USA.
Birgitta Aras skulpturverk karakteriseras av former som associerar till mänskliga gestalter eller kroppsdelar. Hennes kopparreliefer är uthamrade till ett slags collageliknande bildkompositioner, ibland med håligheter bakom vilka andra bilder skymtar. Skulpturerna i marmor eller brons är utförda med en utsökt finish, bronserna ofta sinnrikt patinerade. Överlag kännetecknas de av en mjuk smeksamhet, stundom kryddad med en underfundig humor. De enskilda objekten ser ofta ut som kompakta, nästan abstrakta former, ur vilka mänskliga former, fötter, ansikten eller andra kroppsdelar, skymtar fram.
Birgitta Ara har själv berättat hur hon fascinerades av det uttrycksfulla i människors tår, och sina första framgångar vann hon med arbeten där det föreställande temat är fötter, ofta endast skymtande ur en kraftigt sluten form som samtidigt accentuerar marmor- eller bronsmaterialets tyngd. De figurativa inslagen ger de i övrigt abstrakta skulpturerna en laddning av dolda berättelser med den mänskliga gestalten som vokabulär. Hon har också sammanfogat mindre skulpturer till samspelande grupphelheter. Dan Sundell har (1995) kallat henne en ”den moderna skulpturens nytolkare av ett formideal som går tillbaka till den klassiska uppfattningen av proportioner och harmoni.”
Erik Kruskopf
Birgitta Majlis Juslin, senare Birgitta Ara, född 7.8.1934 i Helsingfors. Föräldrar sångaren och skådespelaren Ture Ara och folkskollärarinnan Elsie Juslin.
VERK. Offentliga verk bl.a. ”Phoenix”, kopparrelief, Deutsche Bank, Paris 1971; ”Adagio d’amore”, marmor, Citicorp Investment Bank, London 1987; ”Dancing Couple”, brons, NMB-Bank, New York 1990–1991. Porträttbyster av bl.a. Prof. Edmond Szekely, Tecate, Mexico 1989; prof. Abel Woolman, USA 1990; Martti Ahtisaari 1996; Harri Holkeri 1998.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Birgitta Ara (1995); Birgitta Ara. Millenium Retrospective. Center of the Arts of Vero Beach, Florida (utst. katalog, 2000). M. Lindqvist, En välsignad nyfikenhet. Berättelsen om Birgitta Ara (2009).
BILDKÄLLA. Ara, Birgitta. 1986. Hufvudstadsbladets arkiv.