Oscar Nikula var professor i nordisk historia vid Åbo Akademi. Före det hade han tjänstgjort som historielärare och museichef. Han var en mångsidig historiker med en omfattande vetenskaplig produktion i vitt skilda ämnen. Bland annat kom han under senare delen av sitt liv att bli något av en historiograf för Åbo stad. Tack vare sitt pedagogiska intresse och sin mångsidighet spelade han en viktig roll i utbildningen av finlandssvenska historielärare. Han var rektor för Åbo Akademi 1962–1966.
Oscar Nikula gick i skola i Åbo och blev student vid Svenska klassiska lyceum 1926. Hans intresse för historia vaknade tidigt. Hans far, som var lokförare, var en skicklig berättare och väckte lusten att veta mera om framfarna öden. Som nybliven student kunde han inte tänka sig någon annan bana än historikerns. ”Min tjänst hos Kleio har varit hängiven och ohämmad från början till slut. Jag har varit och är alltjämt besatt av min forskning”, konstaterade han i ett tillbakablickande föredrag i samband med sin 80-årsdag. Passionen för historia delades av hans hustru, som ofta var hans forskarkamrat.
Nikula studerade i snabb takt och blev 1928 filosofie kandidat vid Åbo Akademi. Han disputerade som 26-åring på avhandlingen Svenska skärgårdsflottan 1756–1791 (1933), fortfarande en av de mest betydelsefulla undersökningarna om äldre svensk militärpolitik. Den har senare getts ut i nyutgåva (2008). Gabriel Nikander, professor i nordisk kulturhistoria och folklivsforskning, var Nikulas lärare. Nikander hade, såsom Nikula påpekat i en uppsats om sin lärare, mottagit starka intryck av den s.k. kulturhistoriska skolan och dess finländska företrädare. Det var en vetenskaplig hållning som också Nikula kom att känna sig befryndad med.
Redan i samband med Nikulas arkivforskningar i Stockholm på 1930-talet såddes fröet till ett senare arbete kring avhandlingen närliggande problematik, den stora biografin om Augustin Ehrensvärd (1960), skärgårdsflottans upphovsman. Den har ett halvsekel senare getts ut i nytryck (2010). Ett vittnesbörd om Nikulas stora personhistoriska intresse är också hans sista stora arbete, levnadsteckningen Adolph Fredric Munck (1991), som utkom året innan Nikula fyllde 85, och alla de personbiografier han bidragit med i Svenskt biografiskt lexikon.
Redan som ung magister hade Nikula skrivit beställningsarbetet Åbo sjöfarts historia 1856–1926 (1930). Till sjöfartshistorien återvände Nikula senare i sitt stora, uppmärksammade arbete Malmska handelshuset i Jakobstad (1948), som ingående behandlar rederirörelsen i ett enskilt handelshus. Ekonomisk-historiska problem behandlade Nikula också i en rad under 1940- och 1950-talen utgivna företagshistoriker (Bore, Strengberg, Rosenlew, Vasa Bomull m.fl.).
Vid den tid då Nikula sökte sig in på den lärda banan och efter avhandlingen fortsatte sin forskning, betraktades lokalhistoriska undersökningar inte som särskilt meriterande. Hans första verk på detta område, Tenala och Bromarf socknars historia i två volymer, övertygade åtminstone Nikula om att ett dylikt arbete är nyttig skolning för varje historiker. På äldre dagar kom Nikula att ägna sig åt stadshistoria, då han blev något av en historiograf för sin hemstad Åbo. Från början av 1970-talet och för många år framöver engagerades han för att skriva de delar av Åbo stads historia som omfattar åren 1521–1600, 1721–1809 och 1809–1856 i sammanlagt fem volymer. Som medförfattare i 1500-talsdelen hade han sin hustru Sigrid. Särskilt denna del är mycket mera än lokal stadshistoria i begränsad mening. Åbo var rikets andra stad, med en central roll i den östra rikshalvans utveckling. Nikulas arbete är därför centralt för bilden av vårt 1500-tal överhuvudtaget.
Nikulas bidrag om perioden 1721–1875 i Suomen kaupunkilaitoksen historia (1981, Stadsväsendets historia i Finland) kan ses som ett slags syntes av hans stadshistoriska forskning. Något år tidigare hade han gett ut den lilla monografin Finländska borgare på 1700-talet i kamp för sina och ståndets privilegier (1978), ett arbete som i likhet med ett flertal andra vittnar om Nikulas speciella intresse för just 1700-talet.
Ett vittnesbörd om både tematisk och kronologisk bredd i Nikulas forskning är den lilla monografin Sankt Jakob (1969) om Sankt Jakobs-kulten i Finland, som för in i medeltidens idévärld och visar hur man i Finland, i Europas periferi, bland annat genom pilgrimsfärderna till Santiago de Compostela tidigt mottog impulser utifrån.
Huvuddelen av sin livsgärning ägnade Oscar Nikula åt Åbo Akademi, som professor i nordisk historia 1951–1974 och som akademins rektor 1962–1966. Innan Nikula utnämndes till professor hade han bl.a. tjänstgjort som lektor vid Jakobstads samlyceum och Andra svenska lyceum i Helsingfors. Han tjänstgjorde 1945–1951 som intendent för Åbo stads historiska museum, en verklig utmaning efter de förödande bombningar som drabbat Åbo slott under kriget och den ständiga penningbristen.
Nikulas arbetserfarenhet, parad med hans mångsidiga forskning och breda kulturhistoriska orientering, gjorde honom väl rustad som professor på en liten, resursfattig institution med ett brett utbildningsansvar. Under många år var han den enda heltidsanställda läraren på institutionen. Han var en inbiten och entusiastisk forskare, men han trivdes också med undervisningen och studenterna. Nikula var i hög grad både forskare och fostrare.
Oscar Nikula fick motta många vittnesbörd om uppskattning för sina insatser. Han kallades till ledamot av ett flertal både inhemska och utländska, framför allt rikssvenska, vetenskapliga samfund. Han utnämndes till hedersdoktor vid Åbo universitet och Uppsala universitet.
Sune Jungar
Karl Oscar Nikula, född 31.5.1907 i Vasa, död 14.12.1996 i Åbo. Föräldrar lokomotivföraren Karl Johan Nikula och Emilia Glasberg. Gift 1933 med filosofie magistern Sigrid Maine Rinne.
PRODUKTION. Åbo sjöfarts historia. Segelsjöfarten 1856–1926 (1930); Svenska skärgårdsflottan 1756–1791 (1933); Malmska handelshuset i Jakobstad (1948); Augustin Ehrensvärd 1710–1772 (1960); Sankt Jakob (1969); Åbo stads historia 1521–1600 (1987), 1721–1809 (1972), 1809–1856 (1974); Finländska borgare på 1700-talet i kamp för sina och ståndets privilegier (1978); Suomen kaupunkilaitoksen historia I (1981); Tenala och Bromarf socknars historia (1983); Adolph Fredric Munck. En hovgunstlings uppgång och fall (1991). Se även bibliografierna O. Mustelin, Oscar Nikulas tryckta skrifter 1928–1974 (1974) och Oscar Nikulas tryckta skrifter 1974–1992 (1992).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Oscar och Sigrid Nikulas samling, Åbo Akademis bibliotek. O. Nikula, Ur en historieforskares verkstad. Lokalhistoria i skolan (1992); R. Fagerlund, Oscar Nikula. Historiens studium vid Åbo Akademi (1991); C.-E. Sundman, Åbo Akademis lärare och tjänstemän 1918–1968 (1968); Åbo Akademis lärare och tjänstemän 1968–1978 (1978); K. Drake, Forntid nutid framtid. Åbo stads historiska museum – Åbo landskapsmuseum 1881–1981 (1995).
BILDKÄLLA. Nikula, Oscar. 1951. Åbo Akademis bildsamlingar.