PALLASMAA, Juhani 

(1936– ) 

Arkitekt, professor 

Juhani Pallasmaa har haft stort inflytande över den finländska arkitekturen sedan slutet av 1960-talet. Vid sidan av sina egna projekt har han skrivit flitigt om arkitektur och konstfrågor. Han har strävat efter att införa en filosofisk dimension i den finländska praktiska modernismen och utvidgat diskussionsfältet. Också som lärare och föredragshållare har han torgfört sina arkitektoniska idéer.

Juhani Pallasmaa utexaminerades som arkitekt från Tekniska högskolan 1966. Sedan 1960-talet har han varit aktiv på ett flertal områden. I början av sin karriär samarbetade han med arkitekten Kirmo Mikkola. De ritade byggnader tillsammans, men deltog också i debatter, och fick därigenom stort inflytande. Mikkola betonar i sina skriverier den historiska aspekten, medan Pallasmaa mer begrundar arkitekturens biologiska och symboliska aspekter. 

Pallasmaa hävdade redan mot slutet av 1960-talet att den moderna arkitekturen varit ensidigt intresserad av formfrågor, medan användaren hamnat i skymundan. Han ville i stället ha en öppen formstruktur med möjlighet till förändringar, och menade rentav att arkitekturen med ordets dåvarande innebörd skulle komma att försvinna i och med miljöns och de tekniska regleringsmöjligheternas utveckling. Senare, i synnerhet på 1980- och 1990-talen, koncentrerade sig Pallasmaa på att undersöka det arkitektoniska formspråkets betydelser och utarmningen av det symboliska innehållet i modern arkitektur. Han har kritiserat modernismen för att den inte lyckats omvandla sig till en positiv folklig tradition: den mänskliga erfarenheten har åsidosatts, medan den konstnärliga formen betonats. 

Han har dock hållit fast vid modernismen och sett en möjlighet att berika det abstrakta genom en fördjupning på fenomenologisk grund. Pallasmaa har tillämpat ett fenomenologiskt synsätt i sin granskning av arkitekturen. De undermedvetna djupstrukturerna, betydelsen av tid, minne och plats, är enligt hans mening väsentliga för upplevelsen av arkitektur. Betonandet av sinnenas mångfald stiger fram som ett medel att förmedla ”gripytor” i byggnaderna. Pallasmaa har också analyserat de fenomenologiska egenskaperna i arkitekturen med hjälp av bildkonsten och den vägen, via ”ett rent betraktande”, tagit fram det centrala i arkitekturupplevelsen. Hans intresse för modulstudier har ställt den moderna arkitekturen i ett nytt perspektiv; han har även i några texter analyserat Aulis Blomstedts proportionssystem. 

Sina egna projekt har Pallasmaa utfört under två olika perioder. Modultänkandet, träkonstruktionsexperimenten och de estetiska experimenten återspeglas i tidstypiska arbeten mot slutet av 1960-talet och i början av 1970-talet. Mot slutet av 1960-talet hörde han till en arbetsgrupp som utredde frågan om en utvidgning av Hagalund i Esbo. Typiskt för tidens målsättning var en tät urban struktur med trafikarrangemang i två plan. De av hans projekt som genomfördes i mitten av 1980-talet samt mot slutet av 1990-talet och början av 2000-talet, såsom offentliga byggnader och affärsbyggnader och talrika restaurerings- och ombyggnadsuppdrag, representerar ett rikare formspråk. Som centrala teman i byggnaderna framstår ofta materialet, skickligt planerade detaljer, ”lokala tecken” och en sammanställning av dessa. Byggkomponenterna, såsom trappor och dörrhandtag, framstår närapå som konstverk. Dylik med ”konkretisering” och ”bildkonstverkan” skänker de stilfulla och fullbordade arbetena en viss distans. De förmedlar Pallasmaas uppfattning om motsättningen mellan den begreppsmässiga specificeringen i arkitekturen och det skapande konstnärliga arbetet. 

Pallasmaas internationella kontakter har fört honom jorden runt som föreläsare och lärare. Han har varit en ambassadör för finländsk arkitektur, men samtidigt har han hemfört nya perspektiv på arkitekturen. Pallasmaa verkade länge i Finlands arkitekturmuseum både som tf. chef och som utställningskurator. Han har planerat många utställningar som också intresserat den breda publiken, såsom ”Sagt i trä” (1987, 1989), som till innehållet beskrev teman som tid, minne och berörbarhet. Utställningen ”Djurens arkitektur” (1995) berättade på ett fascinerande sätt om naturens uppbyggnad, medan utställningen ”Öga, hand, tanke” (2000) presenterade Tapio Wirkkalas livsverk. Pallasmaa har också mångsidigt verkat inom grafisk planering och har producerat böcker och affischer ända sedan 1960-talet. 

Juhani Pallasmaa började redan mot slutet av 1960-talet undervisa i arkitektur och var 1991–1996 professor i arkitektur vid Tekniska högskolan. Pallasmaa har i sin undervisning betonat att arkitektur skapas och granskas i intim växelverkan med andra konstgrenar. Elimineringen av gränserna mellan olika konstformer ansluter sig till de erfarenheter som ett mångsidigt och hantverksdominerat tillvägagångssätt fört med sig. 

Sirkkaliisa Jetsonen 

Juhani Uolevi Pallasmaa, född 14.9.1936 i Tavastehus. Föräldrar ekonomen Harry Aleksander Pallasmaa och Aili Kannisto. Gift med (1) filosofie kandidaten Ulla Maria Rejström 1957, (2) filosofie kandidaten Kersti Hannele Ingeborg Jäämeri 1980. 

VERK. Separatutställningar: biennalen i Venedig (1994); Paris (1994); Reykjavik (1996); Buenos Aires (1996); Madrid (1999); Ljubljana (1999). Utställningsplanering: Årets konstnär 1978, 1980, 1981; ARS 1983; ”Sagt i trä” (1987); ”Djurens arkitektur” (1985); ”Öga, hand, tanke” (2000). Byggnader: Hyrylä församlingshus, Tusby (tills. med K. Mikkola, 1968); det modulära byggnadssystemet Moduli 225 (tills. med K. Gullichsen, 1968–1972); sommarateljé för Tor Arne, Vänö (1970); vindsbostad, Villagatan 2, Helsingfors (1981–1983); Rovaniemi konstmuseum (1984–1986); butiksbulevarden i Östra centrum, Helsingfors (1984–1992); saneringen av Helsingfors saluhall (1986–1989); tillbyggnaden av Östra Finlands hovrätt, Kuopio (1987–1991); Institut Finlandais, Paris (1986–1991); entréplatsen vid Cranbrook Academy of Art, Michigan, USA (tills. med Dan Hoffman, 1993–1994); saneringen av Sokos varuhus, Helsingfors (1993–1997); Siida – Samemuseum och övre Lapplands naturum, Enare (1990–1998); Kampens köpcentrum, Helsingfors (1991–2005); planeringen av Gräsvikens utomhusområden, Helsingfors (1990). 

PRODUKTION. Sagt i trä. Trä i finsk skulptur, formgivning och arkitektur (1987); Architecture in Miniature (1991); Maailmassaolon taide (1993); The Eyes of the Skin. Architecture and the Senses (1996); The Melnikov House, Moscow (1927-1929). London (1996; tills. med A. Gozak); Alvar Aalto, Villa Mairea (red., 1998); The Architecture of Image. Existential Space in Cinema (2001); Sensuous Minimalism. Beijing (2002); Encounters. Architectural Essays (2005). 

BILDKÄLLA. Pallasmaa, Juhani. Foto: Eero Liesimaa, 1992. Uusi Suomis bildarkiv.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 4. Republiken M–Ö (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4329-1416928956935

Upp