PUOLIMATKA, Armas 

(1918–1989) 

Byggföretagare, bergsråd 

Armas Puolimatka personifierar en stor del av den efterkrigstida byggnadsverksamheten i Finland, både dess goda och dess dåliga sidor. Han kan ses som en av upphovsmännen till det industriella byggandet i Finland. Som ägare till landets största byggnadsföretag gjorde han en betydande insats inom områdesbyggandet, vilket resulterade i bostäder åt hundratusentals inflyttare från landsbygden; kvantitet ersatte dock ofta kvalitet, och alla åtgärder var inte lagenliga.

Armas Puolimatka föddes i Åbo 1918 men bodde under barndomen och tidig ungdom i Myllynkulma i Humppila. ”Jag hade så fattiga föräldrar, att jag alltid var rädd för att det skulle bli brist på arbete”, konstaterade Puolimatka om sin barndom i en tidningsintervju. Föräldrarna var jordbrukare. Namnet Puolimatka är moderns flicknamn. 

Puolimatka flyttade efter konfirmationen till Åbo. I mitten på 1930-talet fick han arbete i byggbranschen, som betongbilsförare när flygfältet i Artukais byggdes. Arbetsledaren övertalade ynglingen att skaffa sig teoretisk utbildning, och så sökte sig Puolimatka till linjen för väg- och vattenbyggnad vid Åbo tekniska skola. Han blev färdig byggnadstekniker 1939, fick först arbete på Åbo stads byggnadskontor men gick 1941 över till det största byggföretaget i Åbo, Rakennustoimisto Arvonen Oy. Hos Arvonen ansvarade Puolimatka bland annat för byggena på Åbo flottstation. Under kriget var han med om att befästa Åland. 

Efter kriget, hösten 1944, ledde Puolimatka byggarbetena på Nystads varv men började samtidigt bygga bostadshus för varvet för egen räkning. Sitt eget byggföretag, Rakennustoimisto Armas Puolimatka Oy, grundade han 1946. Under de första åren bedrev han byggverksamhet på annat håll än i Åbo. Först 1952 började han åta sig entreprenader i sin hemstad. Då började även den systematiska utvecklingen av företaget mot storproduktion. Puolimatka köpte Åboföretaget Puutyötehdas Tuominen, inrättade en egen måleriavdelning och skaffade sig en egen grusholme med cementgjuteri. Allting syftade till ökad självförsörjning. Puolimatkas byggverksamhet expanderade i mitten av 1950-talet till Helsingfors, Björneborg och Jyväskylä. År 1959 hade hans bolag redan blivit det tredje största privata byggföretaget i landet. 

Företagets storhetstid låg dock ännu i framtiden. Det s.k. områdesbyggandet hade tagit fart i Finland redan under senare delen av 1950-talet, men toppen nåddes under de därpå följande årtiondena. Enhetlig regionplanering, rationalisering och industriellt byggande gällde som slagord under dessa årtionden. Rakennustoimisto A. Puolimatka var en av de största områdesbyggarna. Skuggsidorna av storproduktionen och byggarnas makt blev sedermera synliga. Alla byggare följde inte lagen i sin verksamhet, och i mitten av 1980-talet dömdes även Puolimatka till villkorligt fängelse för mutbrott. I själva byggprocessen ersattes kvalitet av kvantitet, vilket senare kom till synes i stora reparationskostnader. 

Puolimatka själv var till kropp och själ en praktisk man, som av egen erfarenhet visste hur tungt arbetet på byggarbetsplatserna var. Han tog i bruk den nya byggtekniken och ökade samtidigt rejält arbetets produktivitet och lönsamhet. Hans företag skaffade de första byggkranarna till Finland, och han kan ses som en av föregångarna i landet inom det industriella byggandet. År 1964 grundade Puolimatka företaget Rakennusvalmiste Oy i Forssa och samtidigt började han bygga hela elementhus. Stadsdelen Viksberg i Forssa byggde Rakennustoimisto A. Puolimatka nästan ensam, men de nationellt mest kända objekten finns i huvudstadsregionen: Gruvsta, Klippsta och Myrbacka. Förnämst bland enskilda byggnadsobjekt är Nestes huvudkontor på Kägeludden i Esbo. I mitten av 1980-talet hade Puolimatkakoncernen över 6 000 anställda. 

Rakennustoimisto A. Puolimatka Oy deltog även i de stora byggnadsprojekten i Kostamus och Svetogorsk i Sovjetunionen, men när de stod klara gav Puolimatka upp sitt företag. Trots sin framsynthet hade han uppenbarligen inte förutsett en betydande skärpning av konkurrensen. Han slutade delta i konkurrensen om byggmark och lokala entreprenader, och sålde 1985 Puolimatkakoncernen, som han lett i nästan fyrtio år, till Centralandelslaget Hankkija. Hankkija sökte genom sin investering en ny stödpelare för verksamheten men märkte snart att det drivits in i än större ekonomiska svårigheter. Puolimatkakoncernen togs över av banken och såldes 1996 till det stora svenska byggbolaget NCC. 

I affärsverksamheten koncentrerade sig Puolimatka på att leda och utveckla sitt eget företag. Han ville själv behålla ett ordentligt grepp om ledningen av företaget och litade inte på ”all världens ingenjörer och ekonomer, som inte visste något om byggande”. Puolimatka deltog knappast alls i organisationslivet, och han satt inte heller i styrelsen för andra företag. Ett undantag var ordförandeskapet för Åboavdelningen av Työnantajarakennusmestariyhdistys (Byggmästarnas arbetsgivareförening) under de första åren av verksamheten och ett långvarigt medlemskap i förvaltningsrådet för försäkringsbolaget Sampo. De meriter som 1967 gav honom titeln bergsråd kom alltså praktiskt taget helt från hans egen företagsverksamhet. 

På sensommaren 1989 dog Armas Puolimatka 71 år gammal på sin gård i Luonnonmaa i Nådendal. Han har fyra barn, som har förvaltat den förmögenhet fadern skapade genom att bland annat investera i fastigheter. 

Kai Hoffman 

Armas Kaarlo Kustaa Puolimatka, född 3.6.1918 i Åbo, död 28.8.1989 i Nådendal. Föräldrar jordbrukaren Kalle Kustaa Ketonen och Edit Sohvi (tid. Puolimatka). Gift 1942 med Terttu Hellevaara. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. E. Ojanen & R. Norrgrann, Viidenkymmenen vuoden urakka. Puolimatka 50 vuotta (1997); T. Teräs, Parma Oy 30 vuotta. 1963–1993 (1993). 

BILDKÄLLA. Puolimatka, Armas. Foto: PR-kuvaamo Ahti. Uusi Suomis bildarkiv.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 4. Republiken M–Ö (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4393-1416928956999

Upp