BENEDICTUS 

(d. 1338) 

Biskop i Åbo 

Under Benedictus tid som biskop i Åbo övergick stiftet till en kyrkoordning som följde den kanoniska rätten. Biskop Benedictus strävade särskilt efter att ordna uppbörden av de kyrkliga skatterna. Han gjorde visitationsresor i sitt stift, grundade nya församlingar och förnyade liturgin. Benedictus lät iståndsätta såväl Åbo domkyrka som Kustö biskopsgård.

Benedictus Gregorii, eller Bengt Gregersson, var av svensk härkomst. Det är möjligt att han kom från Ledinge by i Knivsta socken, nära Uppsala. Han var av allt att döma av frälsesläkt: lagmannen Birger Petersson, far till den heliga Birgitta, hörde till bekantskapskretsen. Benedictus Gregorii var präst i trakten av Finstad i Uppland från omkring 1303. Kort före 1320 blev han kanik för Rasbo altarstiftelse i Uppsala domkapitel. Han innehade denna befattning när han blev vald till biskop i Åbo 1321. Så vitt man vet hade Benedictus Gregorii sedan tidigare inga kontakter i Åbo stift, så hans kandidatur stöddes uppenbarligen av det makthavande frälset. Det slutliga utnämningsbeslutet fattades dock av Åbo domkapitel. 

Freden i Nöteborg 1323 stabiliserade förhållandena i stiftet och möjliggjorde en omfattande kyrklig utveckling. Under 1320- och 1330-talen fattade biskop Benedictus beslut om nya skatter i Tavastland, Savolax, Karelen, på Åland och i Österbotten. Han strävade efter att ordna skatteuppbörden genom avtal med lokalbefolkningen, men var även beredd att ta till hot för att åstadkomma full tiondebeskattning. Han var också beroende av hjälp från högre ort, eftersom många skattefrågor endast kunde lösas av kungen eller ärkebiskopen. Ärkebiskop Petrus Philippi gjorde 1335 en visitationsresa till Finland, där han bl.a. löste en långdragen konflikt om pälsskatterna i Tavastland. 

Under Benedictus episkopat övergick man till en kyrkoordning som följer den kanoniska rätten. Benedictus gav tydligt uttryck för åsikten att lekmän inte skulle ha någon beslutsmakt i de ärenden som gällde kyrkan. Administrationen i stiftet utvecklades ytterligare då biskop Benedictus inrättade två nya kaniktjänster, varvid domkapitlets medlemsantal kom att uppgå till åtta. Samtidigt anställde han sannolikt sin landsman Hemming vid kapitlet i Åbo. Denne blev senare hans efterträdare. 

Benedictus gjorde visitationsresor i sitt stift och grundade nya församlingar. I Karelen grundades församlingarna Jääskis och Äyräpää, i Savolax Savilahti (senare S:t Michel) och i Österbotten Salo. Omkring år 1330 fattade han av allt att döma beslut om att stiftsliturgin i Åbo skulle basera sig på den liturgiska ordning som vid denna tid tillämpades av dominikanerna. 

Biskop Benedictus utökade målmedvetet biskopsdömets jordegendom, vilken redan under hans tid var tydligt åtskild från domkyrkans egendom. Han började iståndsätta domkyrkan efter branden 1318, men byggnadsarbetena framskred långsamt och de nya valven restes först efter 1335. Benedictus blev även tvungen att återuppbygga Kustö biskopsgård efter en brand. Samtidigt lät han uppenbarligen uppföra ett boningshus av sten och en ringmur på gården. Från och med 1328, alltså medan Benedictus ännu var biskop, blev Åbo stift föremål för den påvliga skatteuppbörden, även om stiftet inte behövde erlägga peterspenning. 

Benedictus deltog inte under sin tid som biskop i rikspolitiken, även om han ibland reste till Sverige för att sköta kyrkans ärenden. Flera gånger lät han emellertid sända sin representant till ärkebiskopen istället för att resa själv. I oktober 1338 kände Benedictus uppenbarligen att hans krafter började svikta; den 23 lät han reda upp sin  kvarlåtenskap. Redan följande dag avled han på Kustö biskopsgård. Benedictus begravdes i Åbo domkyrka. År 1348 flyttade biskop Hemming hans kvarlevor till det nya huvudkor han låtit bygga i domkyrkan. 

Ari-Pekka Palola 

Benedictus Gregorii, i källorna även Bengt Gregersson, död 24.10.1338 på Kustö. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Acta Cameralia I. Stockholm (1936); Acta et processus canonizationis Beate Birgitte. Uppsala (1924−1931); Finlands medeltidsurkunder I (1910); Registrum ecclesiae Aboensis eller Åbo domkyrkas svartbok (1890; faksimil 1996); P. Juusten, Suomen piispainkronikka (1988). S. Heininen, Suomalaisen historiankirjoituksen synty. Tutkimus Paavali Juustenin piispainkronikasta (1989); C.J. Gardberg, Åbo stads historia från mitten av 1100-talet till år 1366 (1973); C.J. Gardberg, Åbo domkyrkas tjugo byggnadsskeden. Muistomerkki. Kirjoituksia Antero Sinisalolle (1987); G. Inger, Das kirchliche Visitationsinstitut im mitteralterlichen Schweden. Uppsala (1961); B. Klockars, Biskop Bengt Gregerssons härkomst, släkt och bakgrund. Historisk tidskrift för Finland 1958; Kuusiston linna. Tutkimuksia 1985−1993 (1994); P. Lempiäinen, Piispan- ja rovastintarkastukset Suomessa ennen isoavihaa (1967); A. Läntinen, Turun keskiaikainen piispanpöytä (1987); A. Malin, Die Heiligenkalender Finnlands (1925); M. Mäkivuoti, Saloisten ja Kemin kymmenyssäännön ajoituksesta. Faravid 5 (1981); A.-P. Palola, Yleiskatsaus Suomen keskiaikaisten seurakuntien perustamisajankohdista. Faravid 18−19 (1996); K. Pirinen, Keskiajan ja uskonpuhdistuskauden tuomiokapituli. Turun tuomiokapituli 1276−1976 (1976); K. Pirinen, Finlands kyrkohistoria I. Medeltiden och reformationstiden. Skellefteå (2000); J. Rinne, Turun tuomiokirkko keskiaikana II (1948); P.O. von Törne, Om Finlands skattskyldighet till påfvedömet under medeltiden. Historiallinen arkisto 22 (1911). 

BILDKÄLLA. Benedictus. Sigill med inskriften ”Benedi.i. Dei. Gr. piscopi. Aboensi.”. R. Hausen, Finlands medeltidssigill (1900).

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4027-1416928956633

Upp