BERGMAN, Jonas 

(1724–1810) 

Kyrkomålare 

Jonas Bergman anses vara den mest produktiva kyrkomålaren i Finland under 1700-talets senare hälft. Tyngdpunkten i hans verksamhet kan förläggas till de tre decennierna mellan 1750 och 1780, men han levde därefter i Åbo ända till sin död 1810 vid 87 års ålder.

Uppgifter om Bergmans föräldrar har inte påträffats. Man möter honom första gången som gesäll hos Åbomästaren Claës Lang, med vars dotter Ulrica han gifte sig 1749. Burskap som mästare i Åbo fick han den 2 mars 1751, sedan han hade avlagt borgareden. Tyvärr vet man inte hur han fick sitt mästerskap, för ett målareämbete inrättades i Åbo först 1785. Redan som gesäll hade han målat fyra stora tavlor med motiv ur frälsningshistorien; dessa såldes 1748 till Pyhäjärvi kyrka i Viborgska guvernementet (som i frederna 1721 och 1743 hade tillfallit det ryska riket) och flyttades därifrån 1769 till kyrkan i Rautus i samma guvernement. 

Som mästare blev Bergman inte sittande i sin verkstad i Åbo; han reste vida omkring, vilket framgår av att verk av hans hand återfinns i minst ett trettiotal kyrkor, framför allt i Egentliga Finland och på Åland, men också i t.ex. Raumo, Humppila, Loimaa,  Tavastkyro och Vetil. Främst kan man nämna ett drygt tiotal altartavlor, som ofta upptar två eller tre skilda motiv inom ett enhetligt ramverk, t.ex. så att den egentliga altartavlan med Kristus på korset i ett stående format under sig har en mindre målning med Nattvarden som motiv. Flera av dessa tavlor har dock senare omplacerats eller flyttats till mindre bykapell under 1800-talet, då Bergmans ganska folkliga och färgrika måleri inte längre uppskattades. 

Till Bergmans alster hör också ett knappt tiotal målade läktarskrank, som har bevarats bättre än altartavlorna. Det främsta exemplet finns i den f.d. klosterkyrkan i Raumo, vars läktarskrank uppvisar hela 23 målningar från 1767. Målningarna föreställer figurer ur Nya testamentet, med sina typiska attribut och med landskap i bakgrunden. På ett fält under varje bild finns ett strofpar som beskriver hur den avbildade dog. Bergman hade använt sig av samma bildserie redan 1749, då han målade läktaren i Pemar kyrka. Motiven torde basera sig på förlagor som framställer apostlarnas martyrdöd, av det slag som målades i Johannes kyrka i Stockholm 1730. 

Till samma kategori som läktarskranken hör de predikstolar Bergman målade, som ofta är dekorerade med apostlar och evangelister i helfigur. Ett bra exempel på Bergmans figurbehandling och färgskala utgör Lundo kyrkas predikstol från 1757, som nu finns i kyrkan på Åbo slott. 

Vid sidan av uppdragen i olika kyrkor åtog sig Bergman även profana arbeten. Ett bra exempel finns i Finlands nationalmuseum; där förvaras tio på duk gjorda oljemålningar, som har suttit som dörröverstycken på Hatanpää gård i Tammerfors. Tavlorna, som ursprungligen var tolv till antalet, målades 1767, då gården ägdes av landshövdingen i Nylands och Tavastehus län Hans Henrik Boije. Motiven är dels stilleben, dels landskapsbilder med tjädrar, orrar, harar och hundar, höga berg, tempel och andra byggnader. Det är tänkbart att den flitige Bergman var verksam också på andra herrgårdar; exempel har dock inte bevarats. 

Bergman förde tydligen ett kringflackande liv; det är oklart hur mycket han gjorde i sin verkstad och vad som gjordes direkt i kyrkorna. Troligt är att han ofta under långa tider var borta från Åbo eftersom han ibland också sysslade med vanlig slätmålning i kyrkorna. I en del församlingars räkenskaper finner man utgifter föranledda av att man hade ”hyst målaren och dess lärgosse”. Efter hustruns död 1770 blir det mer tunnsått med uppgifter om honom. I april 1775 uppsade han sitt burskap i Åbo med hänvisning till att han ämnade flytta till Stockholm för att söka burskap där. Han slutade betala sina borgerliga utskylder, men stannade trots allt kvar. När han 1779 kallades till rådstugan för att förklara sig, meddelade han att han hos Kungl. Maj:t. hade anhållit om att få flytta till Ryssland, men något svar hade ännu inte kommit. Ännu 1782 var han kvar i Åbo, och då uppsade han på nytt sitt burskap. Nu menade han tydligen allvar, för kort därefter sålde han sin gård vid Nylandsgatan. 

Med ”Ryssland” avsåg Bergman troligen Viborgska guvernementet. Härpå tyder det faktum att han på 1790-talet arbetade i Valkjärvi på Karelska näset i den träkyrka, som började byggas 1793 och som invigdes 1799. På sin väg mot Karelska näset arbetade Bergman i Lovisa 1787. 

Senast 1798 var Bergman tillbaka i Åbo, och han flyttade då in hos sin dotter Catharina Elisabet och svärsonen, knappmakaren Johan Almstedt. Hans sista kända verk signerades 1804; det är fråga om en oljemålning, ”Susanna i Badet”, som 1935 inköptes till Finlands nationalmuseum. 

Bergman bodde med dotterns familj till sin död den 29 mars 1810. Till de sörjande hörde, förutom dottern med sin man, sonen Johan Henrik, bokbindare, och sonen Anton  Ulric, som var kaplan i Suomenniemi kapell. Nio andra barn hade dött före fadern, två av dem redan vid födelsen. Anton Ulric (1769–1838) var den ende som förde släkten vidare genom sina sju barn. 

Bouppteckningen efter Jonas Bergman visade en rent av överklassmässig utstyrsel. Den upptog bl.a. en tegelfärgad frack med väst, en gul syrtut, ett grönt livstycke med försilvrade knappar, fyra par silkesstrumpor, en röd manchestermössa med krimskinn, samt fyra peruker. Han efterlämnade därtill bl.a. fyra konterfej med ramar, fem ”rivstenar med löpare”, en camera obscura, en större samling kopparstick, samt ett hundratal böcker. 

Eftervärlden har i Jonas Bergman sett en flitig och gedigen hantverkare. I sitt arbete i kyrkorna byggde han både i fråga om motiv och färger på traditioner som kunde ledas tillbaka till senbarocken i slutet av 1600- talet och början av 1700-talet. I motsats till bl.a. silversmederna i Åbo påverkades han inte av den samtida stilutvecklingen inom arkitekturen och konsten. När nyklassicismen kom i slutet av 1700-talet, med ljusa vitkalkade kyrkointeriörer som sitt ideal, blev Bergmans predikstolar och läktarskrank dessvärre ofta bortflyttade eller övermålade. 

Carl Jacob Gardberg 

Jonas Bergman, född 1724 i Åbo, död 29.3.1810 i Åbo. Gift 1749 med Ulrica Lang. 

VERK. Representerad i Finlands nationalmuseum; Åbo landskapsmuseum; Sagalunds museum. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. S. Dahlström, Kyrkomålaren Jonas Bergman. Finskt Museum 1941; H. Hanka, Kirkkomaalauksen traditio ja muutos 1720−1880 (1997); K. Appelgren, Om tapeterna i Qwensel-gården. Aboa 52 (1988); I. Tarvainen, Ammattikuntamaalarina Turussa. Licentiatavhandling vid Jyväskylän yliopisto (1999). 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4519-1416928957125

Upp