BORGSTRÖM, Carl Fredrik 

(1755–1809) 

Guldsmed 

Carl Fredrik Borgström var den främste guldsmeden i Åbo under den gustavianska epoken. Han bedrev under tre decennier en framgångsrik affärsverksamhet och förestod under långa tider landets största guldsmedsverkstad, enligt produktionens omfång och antalet anställda. Borgström, som samlat på sig en stor förmögenhet, var ålderman för sitt ämbete under sina fem sista levnadsår.

Carl Fredrik Borgström var född i Helsinge socken, och det var därför naturligt att han inledde sin bana som lärpojke hos guldsmedsmästaren Henric Sohlberg i Helsingfors. Detta skedde 1769, efter det att han hade fyllt fjorton år. Sitt gesällbrev fick han 1775. 

Den tydligen mycket begåvade och skicklige Borgström överflyttade därefter till Åbo, där han inskrevs hos mästaren Daniel Hall. Denne, som var född i Umeå 1708 och som hade utbildat sig i Stockholm, hade 1732 kommit till Åbo, där han småningom blev en av de ledande guldsmederna; han var ämbetets ålderman från 1762 till sin död 1779. För Borgström var det ett lyckokast att han blev antagen av Hall, som redan var en gammal man och som kanske rentav medvetet sökte en arvtagare. 

Året 1779 blev avgörande; Borgströms mästarprov godkändes, varefter han den 11 oktober samma år avlade borgareden. En dryg månad senare avled Daniel Hall, och Borgström hade därefter en möjlighet att överta dennes verksamhet. Detta gjorde han på det traditionella sättet, han gifte sig knappt två år senare med den 24 år äldre änkan, och därmed fick han tillgång till dels Halls verkstad, dels en betydande förmögenhet. Daniel Hall hade visserligen en son som utbildade sig till gesäll under faderns ledning, men efter avlagt mästarprov 1786 försvann denne från Åbo för att ägna sig åt den militära banan. Vid bouppteckningen efter modern 1815 titulerades sonen löjtnant. 

Under tre decennier, fram till sin död 1809, bedrev Carl Fredric Borgström i Åbo en framgångsrik verksamhet, och man överdriver inte om man säger att han under långa tider förestod landets största guldsmedsverkstad, med hänsyn till både produktionens omfång och antalet anställda. Som mest kunde han ha sex gesäller och sju lärpojkar, av vilka en stor del kom från andra delar av landet, bl.a. från Borgströms tidigare hemtrakter, Helsingfors och Helsinge socken. Det sammanlagda antalet lärpojkar hos Borgström var 24. Av dem stannade 69 procent i yrket för gott, och 38 procent av dem lyckades i sinom tid bli mästare. Till bilden av Borgström hör också att han var bisittare i ämbetet 1791–1804 och ålderman under sina fem sista levnadsår, 1804–1809. 

Om Borgströms stora förmögenhet vittnar det faktum att han i staden ägde fem gårdar, nr 1 och 12 i östra kvarteret, nr 88 och 111 i södra kvarteret och nr 163 i Klosterkvarteret. På Klosterbacken hade han dessutom en väderkvarn. Därtill ägde han i Rimito Iso-Poiko allodialsäteri om 1 mantal, Metsä-Poiko skatterusthåll om ¾ mantal och frälsehemmanet Pornäs Alatalo om 1 mantal. De två förstnämnda köptes kontant 1792 och 1793, medan frälsehemmanet inlöstes 1799, tydligen som en ren penningplacering. 

Ytterligare kan antecknas två jakter, Greve von Düben och Mercurius, med vilka Borgström exporterade smör och talg till Stockholm. På återresorna var jakterna lastade med socker, salt och tobak. Bouppteckningen 1809 uppvisade en nettoförmögenhet på 6241 riksdaler. 

Borgströms centrala ställning inom ämbetet i Åbo framträder också om man ser till produktionen, som under många år rent kvantitativt kunde mäta sig med de främsta mästarna i Stockholm och som i fråga om kvalitet och mångsidighet i sortimentet hade få motsvarigheter i Finland. Medan många guldsmeder nöjde sig med att producera tämligen små föremål, såsom bägare, skedar och spännen, blev Borgström känd för sina magnifika praktpjäser, t.ex. de kaffeserviser som omfattade kanna, sockerskål och gräddsnäcka. Här fortsatte han den tradition som hade skapats av den 1779 bortgångne Nils Enberg, men medan Enberg hade varit en rokokons mästare blev Borgström från början av 1780-talet inom silversmidet den främste företrädaren för den gustavianska stil som utgick från formgivningen under antiken. Borgström är särskilt känd för en långnäbbad kaffekanna formad som en urna, som under 1790- talet blev likställd med den cylindriska kaffekannan. Denna kanna dekorerades med pärlband och kantornament, och vanligtvis även med en medaljong med antikt motiv, gjuten på båda sidor av kannan. 

Föremål gjorda av Carl Fredrik Borgström finns i många privata samlingar och i museer, framför allt i Finlands nationalmuseum och i Åbo landskapsmuseum. 

Carl Jacob Gardberg 

Carl Fredrik Borgström, född 1755 i Helsinge socken, död 25.11.1809 i Åbo. Gift 1781 med Catharina König. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. C. Bäcksbacka, Taide- käsityö. Ars. Suomen taide 3 (1989); T. Borg, Guld- och silversmeder i Finland (1935); R. Fagerström, Suomalaista hopeaa (1983); E. Helenius-Lehto, Mästare och mästerstycken i Åbo guldsmedsskrå 1713−1886. Kulturhistorisk årsbok 1933; K. Vainio-Korhonen, Kultaa ja hopeaa mestarien työkirjoissa (1994). 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i oktober 2007.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4520-1416928957126

Upp