WACKLIN, Isak 

(1720–1758) 

Porträttmålare 

Bara ett fåtal av de porträtt Isak Wacklin målade finns bevarade; likväl kan man säga att han tillhör de främsta inom Finlands 1700-talskonst. Han var elev till Carl Gustaf Pilo i Köpenhamn och tog under en resa till England intryck av måleriet där.  

Isak Wacklin föddes 1720 i Uleåborg, där hans far Michael Wacklin, en bondson från Vakkola i Pielavesi, var postmästare. Modern hette Helena Paldanius. Redan som 17-åring nämns Isak Wacklin i Stockholm, där han troligen fick sina första lärospån hos den kände porträttmålaren Lorentz Pasch d.ä. Två år senare nämns han i Fredrikshamn som konterfejare. 

Av någon anledning sökte sig Wacklin därefter till S:t Petersburg, där han lärde sig att måla både porträtt och tapeter. När kriget mellan Sverige och Ryssland bröt ut 1741 lyckades han – ”trogen kungen och landet” enligt ett intyg avfattat i Stockholm den 18 april 1743 – fly över Villmanstrand och Fredrikshamn till Sverige, där han samma år av hallrätten fick tillstånd att dels måla porträtt, dels verka som tapetmålare och lackare. Tillståndet bekräftades följande år, när Wacklin hyrde sig en fast bostad i Stockholm. Han torde samtidigt ha fortsatt sina studier, nu under ledning av Olof Arenius (1701–1766). Därefter försvinner han helt ur sikte för en tid. En sen anteckning om att han skulle ha varit i Turkiet 1750 är en mystifikation, som inte har kunnat bekräftas. 

Säkert är däremot att han dels 1749, dels 1753–1754 vistades i Danmark, där han blev elev till den kände svenske porträttmålaren Carl Gustaf Pilo (1711–1793), som hade avancerat till hovmålare i Köpenhamn. Pilo tog emot elever från Sverige, och det förefaller som om Isak Wacklin och Per Krafft d.ä. hade varit Pilos första adepter. Två i Danmark bevarade porträtt, det ena av dem ett dubbelporträtt på Frederiksborg, vittnar om att Wacklin genast tog påtagliga intryck av sin lärare. Också i Wacklins senare porträtt ser man Pilos inflytande i såväl kompositionerna som färgsättningen. 

År 1754 var Wacklin tillbaka i Stockholm, där han målade minst fem bevarade porträtt. Följande år, 1755, besökte han Finland, och han målade då en serie porträtt, av vilka en del föreställer släktingar till honom, de flesta i Uleåborg; det var fråga om tre bröder, två svägerskor och en brorsdotter. 

Därefter återvände Wacklin till Stockholm igen, där han fick ett antal beställningar. Följande år besökte han England, där han målade sitt kanske bästa porträtt, föreställande en miss Heckford. Det avbildar en rak och ståtlig dam i en dekolleterad klänning och en bredbrättad hatt. Färgen är raffinerad, med en tvåklang av svalt blågrönt och rödviolett, och den visar att Wacklin i fråga om både komposition och färgbehandling dels följde mönstren från Pilo, dels hade blivit bekant med den engelska porträttkonsten, sådan som den företräddes av Thomas Gainsborough. Tavlan finns numera i konstmuseet Ateneum. Kompositionen upprepades i ett annat porträtt, som föreställer Wacklins hustru Magdalena Losch. 

Endast 38 år gammal avled Isak Wacklin i Stockholm 1758, drabbad av ”hetsig feber”, som det står i Klara församlings dödslängd. Bland hans kvarlåtenskap fanns tio mer eller mindre färdiga porträtt, som i huvudsak föreställde hans närmaste. Enligt K.K. Meinander vilade det ”något instängt över detta; han var tydligen en artist, som icke förstod att taga sig fram, en drömmare som strävade högt i konstens värld men saknade sinne för den prosaiska verkligheten. Han var dock en äkta konstnär, i vilken det finska folkets koloristiska begåvning fann en utmärkt företrädare.” 

Aune Lindström har senare poängterat Isak Wacklins viktiga roll som Finlands främste och nästan ende representant för rokokon inom porträttmåleriet. Trots att endast ett tjugotal porträtt finns av hans hand, kan man säga att hans produktion representerar en ovanlig kvalitet inom Finlands 1700-talskonst, en kvalitet som håller måttet även internationellt sett. 

Carl Jacob Gardberg 

Isak Wacklin, född 1720 i Uleåborg, död 10.9.1758 i Stockholm. Föräldrar postmästaren i Uleåborg Michael Wacklin och Helena Paldanius. Gift 1755 med Magdalena Losch. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. E. Aspelin, Konsthistoriska notiser. Finskt Museum 1895; B. von Bonsdorff, Kuvataide 1600- ja 1700-luvulla. Ars. Suomen Taide 2 (1988); A. Lindström, Isak Wacklin. Ateneumin taidemuseon museojulkaisu 1–2 (1959); K.K. Meinander, Porträtt i Finland före 1840-talet (1931); B.G. Wennberg, Svenska målare i Danmark under 1700-talet. Lund (1940). 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4532-1416928957138

Upp