Skriv ut          Tillbaka

GADD, Pehr Adrian


(1727–1797)


Professor i kemi och ekonomi


Som professor vid akademin i Åbo utvecklade Pehr Adrian Gadd 1700-talets tillämpade vetenskaper för att de skulle bli till nytta för ekonomin. Hans skriftliga produktion sträcker sig från en utredning över tillverkningen av mineralvatten till en omfattande översikt över lanthushållningen, och från akademiska festdikter till befolkningspolitiska ställningstaganden. Han beundrade Carl von Linné och var i likhet med denne en outtröttlig iakttagare och rapportör, men även en nyskapande systematiker.

 

Pehr Adrian Gadds far var kronofogden i Övre Satakunda övredels härad Jacob Gadd, vars släkt härstammade från Narva, medan hans mor Sara Gottleben tillhörde en borgarsläkt i Björneborg. Pehr Adrian föddes 1727 och var familjens första barn; en yngre son Nils Kristian blev domare och tre döttrar bortgiftes med ämbetsmän.


 

År 1742 begav sig Pehr Adrian Gadd till Åbo för att studera vid akademin. Hans dissertation på latin om de ”physico-oeconomiska” förhållandena i häraderna i Övre Satakunda (1747) öppnade en forskningsriktning, som strävade att i detalj utreda naturrikedomarna och de ekonomiska möjligheterna i rikets alla hörn. Allt i naturen hade skapats för att utnyttjas av människan, och naturvetenskapernas uppgift var att bringa i dagen de skatter Skaparen gömt. Gadds 1751 utgivna Försök, til en oeconomisk beskrifning, öfwer Satacunda häraders norra del, som innehåller anmärckningar i geographie, antiqviteter, physique, historia naturali, och oeconomie kom att utgöra en förebild för hans elever.


 

Förutom genom lokalbeskrivningar undersökte man naturen genom resor och fältstudier. Åren 1753–1755 kartlade docent Gadd, utsänd av Åbo akademi, förekomsten av hushållsväxter i sydvästra Finlands skärgård. Till de intressantaste växterna hörde de vilkas färgämnen kunde användas inom den inhemska klädesproduktionen.


 

Gadd var 1755–1761 inspektor för salpetersjuderierna och samtidigt provinsialschäfer (övervakare av fårhushållningen) i Åbo och Björneborgs län. Inom ramen för dessa uppdrag kunde han samla in material för sina forskningar. Han främjade även på många sätt utvecklingen inom de områden han övervakade. Uppdraget som inspektor för salpetersjuderierna var givande för en forskare intresserad av kemi och ekonomisk vetenskap.


 

Redan innan Gadd företog sina resor till skärgården hade han inrättat en försöksplantage i Åbo på den nuvarande Kakolabackens sluttning. Där odlade han såväl färg- som andra nyttoväxter och försökte till och med plantera mullbärsträd och uppföda silkeslarver. Han företog också planteringsförsök på sitt hemman i Kaarila i Birkala, där han också hade en fruktträdgård med ett par hundra träd. År 1762 utnämndes Gadd till plantagedirektör för Finland med uppdrag att främja odlandet av växter som lämpade sig för landets klimat.


 

Då Gadd 1758 utnämndes till extraordinarie professor i kemi, fysik och ekonomi knöts han fastare till Åbo akademi. En avlönad tjänst fick han 1762, då han blev den förste ordinarie professorn i kemi. År 1759 ingick han äktenskap med biskop Jonas Fahlenius dotter, Brita Sidonia Gadd, sedermera känd som författarinna.


 

Professor Gadd följde med intresse den europeiska forskningen inom sin bransch. Han utförde laboratorieexperiment, men nådde vid sidan av den praktiska verksamheten sina bästa resultat genom teoretiska slutledningar. Så representerade till exempel hans tankar kring transmutationen det högsta vetandet inom den dåtida forskningen. Gadd framhöll att den teoretiska forskningen och grundforskningen såväl inom kemi som inom övriga naturvetenskaper borde gå framom den tillämpade, för att naturvetenskaperna liksom samhällsekonomin inte skulle bygga på en ohållbar grund.


 

Bäst känt av Gadds arbeten är Försök til en systematisk inledning i Swenska landt-skötselen, som utkom i tre band 1773–1777. Han framlade inte några egentliga egna uppfinningar för tillämpning inom lantbruket, men han kan med fullt fog anses vara lantbruksvetenskapens instiftare i Sverige-Finland. Arbetet är en syntes av alla de kunskaper inom lantbruket som stod att finna i Europa vid denna tid. Gadds betydelse som lantbruksforskare framgår därtill av att han, tvärtemot vad de flesta forskare inom detta område gjorde, presenterar sina resultat systematiskt och motiverar dem genomgående med vetenskapliga argument. Gadd önskade också gynna folkspråket, eller folkspråken, på bekostnad av latinet som ännu dominerade vetenskapliga framställningar.


 

I samband med Gustav III:s besök i Finland 1775 författade Gadd ett slags vägledning för kungen, så att denne bättre skulle kunna bekanta sig med förhållandena i landet. Han fick även äran att presidera vid en disputation, som anordnades i samband med kungens besök. Gadd ansågs vara den bästa kännaren av ekonomin i Finland, och i början av 1780-talet erhöll han under många år medel av kronan för att kartlägga landets ekonomiska förhållanden och naturresurser. För att helt kunna koncentrera sig på detta arbete befriades han 1787 från skyldigheten att hålla offentliga föreläsningar. På basen av sina iakttagelser och statistiskt material ställde han till kronans förfogande redogörelser för naturresurserna, den ekonomiska situationen och utvecklingsmöjligheter i södra Finlands landskap.


 

År 1761 kallades Pehr Adrian Gadd till ledamot av Kungliga Svenska Vetenskapsakademien, och inför akademien höll han ett tal om ”finska climatet och dess fölgder i landets hushållning”. Enligt Gadd var det ett centralt drag i klimatets förändringar att det blev allt mera fördelaktigt och varmare i takt med att bebyggelsen och jordbruket bredde ut sig. Gadd konstaterade att långa vintrar och sträng köld inträffade allt mera sällan. Vid mitten av 1700-talet upplevde man verkligen ett varmare skede, som emellertid snart gav vika. Uppfattningen att klimatet blev varmare som en följd av bosättningens och odlingens tillväxt fortlevde ända in på 1800-talets början.


 

Naturlandskapets förändring till kulturlandskap var, enligt såväl Gadd som övriga bildade personer under ”nyttans tidevarv”, ett uttryck för framsteg, för att naturen och miljön på alla sätt blev gynnsammare och rikare än tidigare.


 

Pehr Adrian Gadd hade inlett sin forskarbana i unga år. Redan som 31-åring var han extraordinarie professor i kemi, fysik och ekonomi och på 1760-talet var han vida känd. Man försökte förgäves locka honom till vetenskapsakademin i S:t Petersburg som Michail Lomonosovs efterträdare, samt till professor i kemi vid Köpenhamns universitet. Många av kollegerna vid Åbo akademi iakttog Gadds framgångar med bitterhet. Men vinden vände. Den tillämpade forskningen som stöddes av utilitarismen, läran om nyttan, fick vika för ett nytt slag av naturvetenskaplig forskning och från slutet av 1770-talet höll vetenskapsidealen redan på att passera den ståndpunkt som Gadd företrädde.


 

Under sina sista år var den nästan blinde Gadd en bortglömd åldring, som inte egentligen hade några vänner. Sin tid tillbringade han antingen i sin trädgård i Åbo eller på sin lantgård i Birkala. Då han slutligen avled 1797 var det ingen som ens besvärade sig att författa några sedvanliga minnesord över den avlidne. Gadds rykte har emellertid tilltagit efter hans död, och han anses vara en av de mera framgångsrika vetenskapsmännen i det svenska riket under 1700-talet.


 

Jari Niemelä


 

Pehr Adrian Gadd, född 12.4. 1727 i Birkala, död 11.8. 1797 i Åbo. Föräldrar kronofogden Jacob Gadd och Sara Gottleben. Gift 1759 med Brita Sidonia Fahlenius.


 

PRODUKTION. Försök, til en oeconomisk beskrifning, öfwer Satacunda häraders norra del, som innehåller anmärckningar i geographie, antiqviteter, physique, historia naturali, och oeconomie (1747); Försök til en systematisk inledning i Swenska landt-skötselen (1773−1777); Strödde Tankar om kärleken til Fäderneslandet och Dess utöfning (1775).

 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. C. Burman, I kyrkans och akademins hägn. Finlands svenska litteraturhistoria I (1999); I.A. Heikel, Helsingfors universitet 1640−1940 (1940); O. Mustelin, Pehr Adrian Gadd. Svenskt biografiskt lexikon 16 (1964−1966); J. Niemelä, Vain hyödynkö tähden? Valistuksen ajan hyötyajattelun, luonnontieteen ja talouspolitiikan suhde Pehr Adrian Gaddin elämäntyön kautta tarkasteltuna (1998); R. Tigerstedt, Kemiens studium vid Åbo universitet (1899).


 

BILDKÄLLA. Gadd, Pehr Adrian. Oljemålning: J.G. Geitell. Foto: E. Laakso, 1939. Museiverket.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4559-1416928957165

 

Upp