FALKMAN, Severin 

(1831–1889) 

Konstnär 

Severin Falkman var född i Stockholm, men blev rätt framgångsrik som konstnär i Finland. Mot slutet av sitt liv blev han genom sina fennomanska vänner intresserad av finsk fornhistoria och Kalevala och publicerade 1885 en samling teckningar under titeln I östra Finland, ett av de tidigaste uttrycken för karelianismen. 

På 1840-talet flyttade Severin Falkman tillsammans med sin familj från Stockholm till Helsingfors. Släkten var konstnärligt begåvad, hemmet kunde erbjuda en mångsidig stimulans och Severin fick ägna sig åt konstnärliga intressen. I Stockholm hade han fått undervisning i teckning, och i Helsingfors var han en av de första eleverna vid Finska konstföreningens ritskola. Efter studentexamen studerade han arkitektur som oavlönad elev vid intendentskontoret. Familjen väntade sig dock att sonen skulle överta det brännvinsbränneri som fadern hade grundat i Helsingfors. Faderns död 1855 befriade honom från denna utstakade bana, och han kunde förverkliga sin dröm om att bli konstnär. Till en början ägnade sig Severin Falkman åt skulptur under C. E. Sjöstrands ledning. Sjöstrand och Falkman reste och tecknade också tillsammans i södra Karelen och Savolax 1857. 

Hösten 1857 reste Falkman till Paris, där han stannade fram till våren 1864, med halvannat års avbrott då han vistades i Finland. I början av 1858 skrev han in sig vid Thomas Coutures ateljé, som var populär bland skandinaverna. Couture tog emot elever fram till våren 1860 och han blev Falkmans viktigaste lärare. Men lärotiden blev onekligen kort för en konstnär i behov av en hållbar grund. En stor del av åren i Paris tillbringade Falkman i Louvren där han kopierade gamla mästares verk. Hans självständiga produktion från denna tid är blygsam, och en del av hans dukar förstördes sedermera i en eldsvåda. Falkmans främsta verk från denna tid är den historiska genrebilden ”Sidenkjolen” från 1863, där han skickligt återger sidentygets lyster. 

Från 1864 till 1870 vistades Falkman i Rom. Han blev förtjust i staden och dess minnen och levde sig in i dess historia med romantisk hängivelse. Thomas Coutures stora kompositioner var hans närmaste förebilder när han målade sina främsta verk i Rom, ”Processionen” (1866) och ”Il Decamerone” (1870). Tiden i Rom präglades också av Falkmans intresse för teater och dräkthistoria. I sin konst kom han småningom att stå helt vid sidan av de nya strömningarna. 

Efter återkomsten till Finland ställde Severin Falkman ut i Helsingfors. Kritiken var dock så nedgörande att han aldrig helt återhämtade sig. Till hans senare produktion hör dock flera viktiga uppdrag, bl.a. målade han allegorier över de olika vetenskaperna i Nationalbibliotekets läsesalar i Helsingfors (1880) och plafonden i Alexandersteatern, samt altartavlor till kyrkorna i Sotkamo och Vittis. 

Mot slutet av 1870-talet fick Falkman vänner bland fennomanerna och började intressera sig för motiv ur Kalevala. Intresset ledde till en ny resa till södra Karelen 1880. Falkman besökte också trakterna norr om Ladoga och återvände med en stor samling teckningar. En del av teckningarna publicerades 1885 med texter av konstnären som färglitografier i planschverket I östra Finland. Genom det etnografiska materialet försökte Falkman hitta beröringspunkter med Kalevala. Falkmans planschverk var ett förebud för karelianismen. 

Under sina sista år ägnade sig Severin Falkman i huvudsak åt historiemålningen ”Karl Knutson Bonde avtågar från Viborgs slott 1448 till kungavalet i Stockholm”, som blev hans mest kända verk. Idén och de första skisserna är från slutet av 1870-talet, men målningen, som grundade sig på noggranna studier, blev färdig först 1886. Falkman var också sin tids mest framstående och flitigaste tablåarrangör. Många av de skickligt laverade skisserna till tablåer som han arrangerade hör till det bästa i hans produktion. Den stora målningen av Karl Knutson Bonde kan ses som ett monument över hans lidelsefulla intresse för tablåer och historiemåleri. Den ljusa färgskalan innebar också en frigörelse från den mörka grundton som vanligen belastade hans måleri. 

Severin Falkman var konstnärligt rikt begåvad, men hans dröm om en verkligt betydelsefull konstnärsbana förverkligades aldrig. Han började sent och var alltför mångsidig för att åstadkomma resultat som skulle ha gjort rättvisa åt alla sidor av hans begåvning. Hans produktion är också kvalitativt ojämn. 

Aimo Reitala 

Severin Gabriel Falkman, född 25.4.1831 i Stockholm, död 9.7.1889 i Helsingfors. Föräldrar hovdestillören Hans Johan Falkman och Sofia Holmberg. 

VERK. Representerad i Konstmuseet Ateneum, Helsingfors; Cygnaei galleri, Helsingfors; Åbo Akademi; Åbo konstmuseum. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Jac. Ahrenberg, Människor som jag känt II (1907); E. Bergh, Fragment av ett konstnärsöde. Konstmuseets i Åbo publikationer I (1954); E. Bergh, Severin Falkman. Ett konstnärsporträtt. Finländska gestalter IX (1971); E. Nervander, Ett konstnärslif. Till minne af Severin Falkman (1902); A. Reitala, Maalaustaide 1860−1880. Ars. Suomen taide 3/1989. 

BILDKÄLLA. Falkman, Severin. Foto: K. K. Hof-Atelier Adèle. Museiverket.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4680-1416928957286

Upp