BLOMSTEDT, Väinö 

(1871–1947) 

Konstnär 

Väinö Blomstedt var en av 1890-talets främsta finländska konstnärer och i början av 1900-talet en av landets mest betydande konstlärare. I likhet med många andra finländska konstnärer hade Blomstedt hämtat inspiration i Frankrike och Italien. Han har gått till historien som en av de tidigaste symbolisterna i Finland.

Väinö Blomstedt hörde till den musikaliska och kulturellt intresserade släkten Blomstedt. Hans far Alfred Emanuel Blomstedt var kamrer vid tullstyrelsen. Hans mor Hanna Stadius var född Tavaststjerna, och från den sidan torde han ha fått sin konstnärliga begåvning. Morbrodern Knut Tavaststjerna, som avled i unga år, var nämligen konstnär. 

Väinö Blomstedt föddes i Nyslott, men familjen flyttade till Helsingfors då sonen var endast några månader gammal. Han studerade vid Finska normallyceet, där han tog studenten 1888. Musikaliteten var så väl utvecklad i åttabarnsfamiljen att den bildade en egen orkester i vilken Väinö spelade första violin. 

Efter studentexamen studerade Väinö Blomstedt först juridik. Samtidigt började han i Finska konstföreningens ritskola där målaren Fredrik Ahlstedt undervisade. Det förekom dock ett utbrett missnöje med Ahlstedt och på våren 1889 vägrade eleverna att följa hans undervisning. Väinö Blomstedt var ledare för rebellerna och rådgjorde om saken med sin morbror Knut Tavaststjerna. Denne fick målaren Gunnar Berndtson att öppna en privatateljé, dit de mest begåvade eleverna med Väinö Blomstedt i spetsen sökte sig. Året därpå ersatte Berndtson Ahlstedt som lärare vid ritskolan. Våren 1890 började Blomstedt göra friluftsmålningar, och följande höst tog han steget ut i offentligheten vid ”Finska konstnärernas”, d.v.s. Konstnärsgillets första utställning. 

Hösten 1891 åkte Blomstedt till Paris där han studerade vid Académie Julian. Under sommaren i Finland målade han ”Alen barkas”, en naturalistisk friluftsmålning som nådde god framgång vid Konstnärernas utställning på hösten 1892. Stort beröm fick också den stora ”Ananias, fiskaren”, som han målade sommaren 1893. I slutet av 1893 erhöll Blomstedt ett reseunderstöd ur allmänna medel och kunde företa en andra resa till Paris. 

Till en början studerade Blomstedt vid Académie Colarossi, men anlitade snart tillsammans med Pekka Halonen Paul Gauguin som lärare. Han inspirerades av symbolismen och syntetismen; den mest uppseendeväckande nyskapelsen var ”Kyrkogården vid Bourg-la-Reine”. Gauguins inflytande märks särskilt tydligt i ”Kullervo”. ”I en gammal park” från följande år är också ett gott smakprov på en blomstedtsk känslomättad symbolism. Nationalromantiken representeras av två målningar med Kalevalamotiv som beställdes av Salomo Wuorio, ”Sampo smides” och ”Sampos bortrövande”. 

År 1897 fick Blomstedt ett nytt statligt reseunderstöd och vistades då huvudsakligen i Florens. Den dekorativa ”Francesca” är det främsta exemplet på denna italienska romantik. Ett annat betydande verk, som sedan slutligen hamnade i Lettland, är ”Arkadien”; det föreställer en naken yngling som siktar på en svan med sin båge. Hösten 1899 gjorde Blomstedt en ny resa till Italien. Resan var samtidigt en bröllopsresa – konstnären hade gift sig med Gertrud Saelan. I paviljongen på världsutställningen i Paris år 1900 deltog han med tre pannåmålningar, av vilka ”Olofsborg” är den mäktigaste. För sin kollektion på världsutställningen fick han bronsmedalj. 

Åren 1900–1902 var Blomstedt konstnärlig chef för Finska handarbetets vänner och där planerade han ryor och gobelänger. Vid sekelskiftet målade han mestadels dekorativa vinterlandskap och konstfulla porträtt. Ett bekant exempel på den senare genren är porträttet av konstnärens hustru från 1899. 

Från 1902 till 1917 var Blomstedt lärare i måleri vid Finska konstföreningens ritskola, åren 1914–1915 konstskolans föreståndare och 1917–1921 dess inspektör. Åren 1907–1917 var han lärare i teckning och måleri vid Centralskolan för konstflit. Sin långa och resultatrika pedagogiska gärning avslutade han som lärare i Helsingfors universitets ritsal 1929–1937. 

Under en kort tid kring 1910 utövade den nyimpressionistiska färgkonsten inflytande också på Blomstedt: färgerna blev klarare och ljusare. Senare använde han sig ofta av motiv med hamnar och segling. Strömmingsskutorna vid salutorget i Helsingfors bjöd på färggranna vyer; de framträder bl.a. i den väggmålning som Blomstedt gjorde för Helsingfors sparbank i slutet av 1930-talet. Utlandsresorna om somrarna, särskilt till Frankrike, gav honom också motiv. Vidare ägnade han sig åt etsning och illustrering. 

Efter 1905 ställde Blomstedt sällan ut sin konst. Att han drog sig tillbaka från det offentliga livet har man försökt förklara som ett utslag av tilltagande självkritik. Först som 72-åring, år 1943, anordnade han en retrospektiv utställning. 

Aimo Reitala 

Väinö Alfred Blomstedt, född 1.4.1871 i Nyslott, död 2.2.1947 i Helsingfors. Föräldrar kamreraren, asessor Alfred Emanuel Blomstedt och Hanna Charlotta Stadius. Gift 1899 med Gertrud Maria Saelan. 

VERK. Representerad i Ateneum, Helsingfors; Amos Andersons konstmuseum, Helsingfors; Tavastehus konstmuseum; Åbo konstmuseum; Lettlands nationalmuseum för konst, Riga. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. S. Sarajas-Korte, Uuden taiteen lähteillä. Suomalaisia taiteilijoita Pariisissa, Berliinissa ja Italiassa 1891−1895 (1966); S. Sarajas-Korte, Vid symbolismens källa. Den tidiga symbolismen i Finland 1880–1895 (1981); H. Tirranen, Väinö Blomstedt (avhandling pro gradu, Helsingfors universitet, 1945). 

BILDKÄLLA. Blomstedt, Väinö. Museiverket.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4715-1416928957321

Upp