BACKMAN, Sigrid


(1880–1938)


Författare


Sigrid Backman levde ett tillbakadraget författarliv i Helsingfors under början av 1900-talet. I sina böcker behandlar hon bland annat inbördeskriget, Helsingfors svenskspråkiga arbetarmiljö och strömningar inom 1920- och 1930-talets kvinnosaksrörelse.


 

”Att jag från första stund betraktade denna världen med en viss förvåning, beror troligen på att jag i mitt inre bar på minnet av en värld som var annorlunda.” Så uttrycker sig huvudpersonen Susanna Bagge i Sigrid Backmans kanske mest kända bok, De fåvitska trollen (1932). Trollen, får läsaren veta, är den allt mindre grupp av människor som ställt sig på sidan om de ”verklighetsanpassade” i det moderna, mekaniserade samhället och hävdar betydelsen av fantasi, frihet och människokärlek, även om utanförskapet också innebär svåra konflikter.


 

Sigrid Backman föddes den första december 1880 i Helsingfors. Hennes far var järnvägskonduktör bördig från Pernå och modern kom från Borgå där hon varit tjäna­rinna. Backman studerade vid Svenska privata läroverket för flickor, men avbröt skolgången strax före studentexamen. Hon hade planer på att utbilda sig till konstnär, men familjen hade inte de ekonomiska förutsättningarna och kanske inte heller den rätta förståelsen för en sådan dröm. Backman arbetade några korta perioder som kontorist, men drog sig snart tillbaka från arbetslivet.


 

Hon var 32 år när hon debuterade som författare och utgav sammanlagt tio böcker. Backman levde ett rätt tillbakadraget och anspråkslöst liv. Hennes ekonomiska omständigheter var knappa och uppenbarligen gjorde hennes bakgrund och skygga personlighet att hon kände sig främmande för det litterära sällskapslivet och samtidens litterära kotterier, såsom modernistgenerationen och kritikerna kring Nya Argus. Kort före sin död i maj 1938 skrev Backman en artikel i Svenska Pressen där hon efterlyser konstnärspensioner och författarlöner som skulle göra det möjligt även för dem som inte har tryggad ekonomi eller kontakter i den litterära världen att ägna sig åt författarskap.


 

Sigrid Backman debuterade 1913 med den lilla romanen Vindspel som handlar om en ung kvinna, Astri, som flyttar från stan ut till sina väninnor på landet. Naturen spelar en viktig roll i berättelsen, beskrivningarna av Astris förhållande till naturen har starka sensuella och nästan mystiska inslag och det stadsliv hon flytt från utgör en stark kontrast till livet i samklang med naturen. Hon avvisar en friare, målaren Sven, men inser senare att hon trots allt har starka känslor för honom. Astris drömmande, visionära livssyn och krav på integritet passar emellertid inte ihop med det konventionella äktenskapet som livsform. De drömmande och känsliga, men självständiga och viljestarka kvinnorna är återkommande gestalter i Backmans romaner, liksom också kritiken av de traditionella äktenskapsrollerna. ”Britt är en ensam ung kvinna som byggt sig ett eget hus”, heter det i inledningen till Backmans följande bok Hälleberget och Kavaljeren (1914), där huvudpersonen Britt väljer den veke och sensible ”kavaljeren” framför den trygge familjeförsörjaren (”hälleberget”).


 

I två av sina böcker skildrar Backman inbördeskrigets förödande inverkan på de mänskliga känslorna och relationerna. Inom den samtida finlandssvenska litteraturen var hon ganska ensam om att beskriva kriget från förlorarnas, de rödas sida. Ålandsjungfrun (1919) handlar om byn Pigbacka, vars invånare sympatiserar med de röda. Sömmerskan Klara från Åland engagerar sig dock inte i de politiska ställningstagandena, men när tyskarna slutligen når Pigbacka och hennes älskade, den modige och rättrådige David skjuts ner, tar hon livet av sig. De djupa och olösbara konflikter inbördeskriget gav upphov till skildras också gripande i Familjen Brinks öden (1922), där huvudpersonen Ragna skriver ett avskedsbrev till sin älskade fästman som tillhör den vita sidan, efter det att alla hennes tre röda bröder stupat i kriget. Bokens miljöskildring skiljer sig från de tidigare böckerna. Den utspelar sig i Helsing­fors arbetarkvarter, liksom också romanen Bostadsbolaget Sjuan i Lergränden (1926), där den kollektiva gemenskapen betonas. Backman är en av de få finlandssvenska författare som skildrat de svenska, helsingforsiska arbetarmiljöerna.


 

Sigrid Backmans näst sista bok De fåvitska trollen (1932) kritiserar skarpt det mekaniserade och massproducerande moderna samhället, där trollen och häxorna, de människor som representerar en altenativ livsvärld, blir allt mer utrotningshotade och tvingas anpassa sig. Empatin, växelverkan mellan människa och natur och drömmen om ett högre, moderligt väsen, står som motvikt till det maskulina maskin- och krigssamhällets värderingar.


 

Många av motiven i De fåvitska trollen och i Backmans övriga produktion är idéer som anknyter till strömningar inom den samtida kvinnorörelsen och som också senare kom att stå den pacifistiska och ekologiska feminismen nära.


 

Hedvig Rask


 

Sigrid Sofia Backman, född 1.12.1880 i Helsingfors, död 26.5.1938 i Helsingfors. Föräldrar konduktören Karl Viktor Backman och tjänarinnan Sofia Charlotta Törngren.


 

PRODUKTION. Vindspel (1913); Hälleberget och ­Kavaljeren (1914); Guds barn. En liten berättelse om Styrman Broström och fröken Ejder (1916); Enda sonen (1917); Ålandsjungfrun (1919; 2. uppl. 1961): Familjen Brinks öden (1922; 2. uppl. 1974); Bostadsbolaget Sjuan i Lergränden (1926); Den gamla spinnrocken (1929); De fåvitska trollen (1932; 2. uppl. 1974); Under Häxböles sol (1935).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. B. Boucht, Hundra år av ensamhet, Sigrid Backmans liv och diktning. Författare om författare. 24 finlandssvenska diktarporträtt. Stockholm (1981): B. Carpelan, Sigrid Backman. En skiss. Författare om författare. 24 finlandssvenska diktarporträtt. Stockholm (1981); P. Forssell, Sigrid Backman, Finlands svenska litteraturhistoria II (2000); R. Holmström, Att ge röst. Omvärld och identitet i några nyländska folklivsberättelser (2005); M. Lival-Lindström, Sigrid Backmans Vindspel (1913), Mot ett eget rum. Den kvinnliga bildningsromanen i Finlands svenska litteratur (2009); M. Mazzarella, Sigrid Backman. En oavhängig människa och författare. Från Fredrika Runeberg till Märta Tikkanen (1985); M. Renman, Lågmäld men tydlig civilisationskritik, Astra Nova 26−31/2005; A. Toftegaard Pedersen, Urbana odysséer. Helsingfors, staden och 1910-talets finlandssvenska prosa (2007).

 

BILDKÄLLA. Backman, Sigrid. Museiverket.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4725-1416928957331

 

Upp