EDELFELT, Carl Albert 

(1818–1869) 

Arkitekt 

Arkitekten Carl Albert Edelfelt gjorde karriär inom den statliga byggnadsförvaltningen. Han var verksam vid intendentkontoret, vid länsbyggnadskontoret i Tavastehus län och vid Överstyrelsen för allmänna byggnader. Till hans viktigaste verk hörde stationsbyggnaderna vid den första järnvägen i Finland mellan Helsingfors och Tavastehus och det kemiska laboratoriet vid Helsingfors universitet. Edelfelts arkitektur är ett uttryck för historicismen som hämtade sina impulser från många håll och som innebar en brytning inom arkitekturen på 1850-talet. 

Carl Albert Edelfelt härstammade från en östgötsk krigarsläkt som adlats 1688. Sedan hans far handelsmannen Carl Axel Edelfelt avlidit, flyttade Edelfelt vid 14 års ålder till sin morbror Erik Albert Benzelstierna i Finland. Benzelstierna hade varit föreståndare för navigationsskolan i Helsingfors och blev 1833 föreståndare för navigationsskolan i Åbo. Edelfelt gick i skola i Åbo och tog studenten 1838. Under sin skolgång undervisades han i teckning av en privatlärare, den norske konstnären T. Legler som slagit sig ned i Åbo. År 1838 skrev han in sig som student vid Kejserliga Alexanders-universitetet och tog lantmäteriexamen 1842. Senare företog han ytterligare studieresor till bl.a. S:t Petersburg 1848, och 1852–1853 en kombinerad bröllops- och studieresa på nästan ett år till Italien och Frankrike. På denna resa skötte han även sin hälsa. År 1859 företog han en resa till Storbritannien. 

Sedan Edelfelt avlagt examen vid universitetet blev han kartritare vid generallantmäterikontoret. Arbetet tillfredsställde honom emellertid inte då det var så tekniskt till sin natur. Därför blev han 1844 i stället elev vid intendentkontoret. Där gjorde han en framgångsrik karriär: han utnämndes 1846 till tredje konduktör och t.f. sekreterare; 1849 till andre konduktör och 1851 till förste konduktör. Från 1855 var han länsarkitekt i Tavastehus. Sedan intendentkontoret 1865 omvandlats till Överstyrelsen för allmänna byggnader, utnämndes Edelfelt 1867 till dess överdirektör. Han efterträdde Ernst Bernhard Lohrmann på denna post, men innehade tjänsten bara i ett par år innan han avled 1869. 

Edelfelt är speciellt känd för stationsbyggnaderna vid banan mellan Helsingfors och Tavastehus. När han 1859 fick i uppdrag att rita dem var han länsarkitekt. Dels gjorde han upp ritningar för stationsbyggnader på enskilda, namngivna orter, dels gjorde han typritningar för stationer av olika klass. På den tiden indelades stationerna i klasser i enlighet med hur stor trafiken var. Edelfelts typritningar låg till grund för byggnaderna vid de bansträckor som sedan anlades. 

Med sina stationsbyggnader lanserade Edelfelt en helt ny byggnadstyp i Finland, en som saknade en inhemsk förebild och tradition. Byggnaderna hade också tydliga drag av internationell järnvägsarkitektur. I synnerhet den tyska stationsarkitekturen förefaller ha påverkat Edelfelts ritningar. De pittoreska stationerna, ofta försedda med torn, var rikligt utsmyckade med träsniderier. De var osymmetriska till formen och i likhet med de arkitektoniska planlösningarna var de ett uttryck för historicismen under denna epok. Stationsbyggnaderna uppvisade drag av flera olika byggnadsstilar, t.ex. av renässans, tysk rundbågsstil, italiensk villastil, engelsk gotik och schweizisk stil. 

Åren 1859–1862 uppfördes stationsbyggnader i tegel och trä enligt Edelfelts ritningar. Till de förstnämnda hör stationerna i Helsingfors (riven 1918), Dickursby och Tavastehus (förstörd i en eldsvåda 1918) och till de senare stationerna i Hyvinge och Turengi. I Riihimäki baserades stationen inte på hans ritningar, men däremot plattformen. Det är osäkert vilken andel Edelfelt hade i planerandet av stationen i Träskända. 

År 1866 gjorde Edelfelt ritningar till en kemisk laboratoriebyggnad för Helsingfors universitet. Denna byggnad inhyste också universitetets historisk-etnografiska museum och dess skulptursamling. Fasaden har drag av romantikens och renässansens palatsarkitektur. Av speciellt intresse är huvudentréns trapphus med dess gjutjärnskonstruktioner. Byggnaden som med sitt kemiska laboratorium och museum blev klar 1869 fick namnet Arppeanum efter Adolf Edvard Arppe, som var professor i kemi, rektor och senator. Det var Arppe som tagit initiativet till byggnadsföretaget. Arppeanum är den äldsta byggnad i Finland som planerats för museiverksamhet. När den stod klar kritiserades den för att vara alltför pompös. Arppeanum inrymmer sedan 2003 Helsingfors universitets museum. 

Till Edelfelts övriga verk hör bl.a. huvudbyggnaden på Arrajoki gård i Nastola som byggdes 1858–1859 (och förstördes i en eldsvåda på 1960-talet), Loppis kyrka från 1867 (förstörd i en eldsvåda 1880), huvudbyggnaden på Perheniemi gård i Itis, uppförd 1875, och tull- och packhuset i Kuopio från 1860. Han utformade även stadsplanerna för Kuopio och Nykarleby. 

Carl Albert Edelfelt fick fyra barn i sitt äktenskap med Alexandra Brandt, dotter till en förmögen handelsman och skeppsredare från Borgå. Makans hem, Kiala gård i närheten av Borgå, blev sedermera viktigt även för parets äldste son, målaren Albert Edelfelt. 

Sirkka Valanto 

Carl Albert Edelfelt, född 27.9.1818 i Karlshamn, död 5.3.1869 i Helsingfors. Föräldrar affärsmannen Carl Axel Edelfelt och Johanna Benzelstierna. Gift 1852 med Alexandra Augusta Brandt. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. B. Edelfelt, Alexandra Edelfelt. En levnadsteckning byggd på tradition, minnen och brev (1920); B. Hintze, Albert Edelfelt I−II (1942, 1944); Seuraava Tikkurila: Edelfeltin asemasta museoksi (2003); S. Valanto, Carl Albert Edelfeltin asemasuunnitelmat. Rautatiemuseon vuosikirja 1979 (1980); S. Valanto, Suomen rautatieasemat vuosina 1857−1920 (1982); S. Valanto, Rautateiden arkkitehtuuri. Asemarakennuksia 1857−1941 (1984). 

BILDKÄLLA. Edelfelt, Carl Albert. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4731-1416928957337

Upp