INHA, Into Konrad 

(1865–1930) 

Fotograf, redaktör, författare 

Into Konrad Inha var en mångsidig begåvning, som verkade på ett flertal områden i livet. Han var tidningsman, översättare och författare. Han skrev flera populärvetenskapliga arbeten och var en hängiven cyklist. Hans främsta uttrycksmedel var dock fotografiet. Inha, som har karakteriserats som en kultiverad luffare, besökte alla Finlands socknar. Med sina många reseskildringar förverkligade han ett nationellt projekt både som fotograf och författare.

Into Konrad Nyström, från 1887 Inha, föddes i Virdois i Birkaland som nionde barn till häradsskrivaren Johan Nyström och hans hustru Clara Charlotta Vikman. Han inledde sin skolgång i Tammerfors och flyttade 1877 över till finska normallyceum i Tavastehus. Inha tog sina första steg på författarbanan redan under skoltiden, då hans litterära debut, miniatyrromanen Lähetyssaarnaaja (Missionären), publicerades i Hämeen Sanomat. Samma år utgavs också hans första översättning till finska, Atala av F. R. de Chateaubriand. 

År 1885 började Inha studera estetik, finska och historia vid universitetet i Helsingfors, men bytte redan året därpå till kemi och geologi samt geografi. Sommaren 1886 företog han en cykelresa till Mellaneuropa, en resa som också gav upphov till hans första reseskildring, publicerad i tidningen Uusi Suometar. 

Inha var tyngd av ekonomiska bekymmer och började biträda vid olika tidningsredaktioner och därutöver importera cyklar till Finland. Han avbröt sina studier och sökte hösten 1889 vinna inträde i en fotografiskola först i södra Bayern och sedan i Wien. Inha drömde om att utföra dokumentära fotografiprojekt i Finland. Han planerade också öppna en egen ateljé. De ekonomiskt sett osäkra planerna fick dock skrinläggas då Inha fick anställning som redaktör vid Uusi Suometar 1890. 

Fotografer hade på 1860-talet börjat sälja bildserier med motiv från närbelägna områden. Denna verksamhet utvidgades på 1890-talet och blev mer målmedveten: man ville nu erbjuda publiken alla sevärdheter i Finland. Detta blev en utmaning för Daniel Nyblin och Karl Emil Ståhlberg, som konkurrerade om positionen som ledande fotoateljé i huvudstaden. 

Inhas rykte som fotograf grundade sig huvudsakligen på de långa fotoresor han företog på uppdrag av Ståhlberg, samt på bildverket Finland i bilder. Inha reste sommaren 1892 runt i norra Finland och besökte också Östkarelen. Målet den följande sommaren var östra Finland och Karelen från Ladoga till Pisa och Koli. I recensionerna av Inhas bildverk lyfte man fram Inhas konstnärliga känslighet och tekniska skicklighet, som kom till uttryck speciellt i skogsbilderna. Inha var en mästare på att utnyttja ljuset; han tog ofta bilder i motljus, vilket fick trädens konturer att framträda på ett vackert och uttrycksfullt sätt. 

Vid sidan av Ståhlberg bidrog också Finska Litteratursällskapet till finansieringen av fotoresan till Östkarelen 1894. Vid denna tid var Arvid Genetz ordförande i Litteratursällskapet. Han hade varit Inhas lärare i finska vid Tavastehus normallyceum, och hade själv samlat in runor i Östkarelen. Inhas viktigaste uppgift under den fem månader långa resan blev att åstadkomma en etnologisk bildsamling. För att täcka utgifterna för resan önskade sig Finska Litteratursällskapet bilder som belyste Kalevala. Folkdiktens Kalevala stod inte längre att finna, men däremot de nationella rötter som Inha sökte. Inhas östkarelska resa var en av de mest betydelsefulla i karelianismens historia. Föreställningen om landskapet och gestalterna i Kalevala stärktes på många sätt av de närmare 300 bilderna i Inhas samling. 

Inhas landskapsbilder nådde sin höjdpunkt i det omfångsrika panoramaverket Finland i bilder. Fotograferingen företogs 1895; Inha hade för ändamålet låtit tillverka en cykel på vars framgaffel han forslade sin tunga kamerautrustning. Arbetet utkom 1895–1896 i separata häften, som samlades ihop i en bildvolym. På pärmen till praktbandet, ritad av Albert Edelfelt, ståtar Finlands ungmö som fotograf; i bakgrunden öppnar sig ett nationellt ideallandskap. Inhas sista stora nationella fotoprojekt framställde det finländska jordbruket 1899. Samlingen färdigställdes till världsutställningen i Paris. 

Tillsammans med tidningsmannen Väinö Wallin (senare Voionmaa), planerade Inha att ge ut en egen illustrerad tidskrift. Planerna förverkligades då vännerna i början av 1897 blev ägare till tidskriften Kyläkirjaston kuvalehtis B-serie, som tidigare givits ut av författaren och förläggaren K. J. Gummerus. Inha och Wallin lovade ägna fäderneslandet och dess folk speciell uppmärksamhet, utan att fördenskull glömma omvärlden. Internationalismen märktes snabbare än vad Inha och Wallin föreställt sig. I april 1897 sändes Inha ut av Uusi Suometar för att bevaka kriget mellan Grekland och Turkiet. Därmed kunde också Kyläkirjaston kuvalehti erbjuda sina läsare egna krigsbilder. Från den två månader långa resan förde Inha huvudsakligen med sig souvenirbilder på antika sevärdheter. Fotografiskt uppfyllde inte resan hans förväntningar, och Inha publicerade inte en enda grekisk bild i eget namn. På hösten utkom dock reportageboken Hellas ja helleenit (Hellas och hellenerna) som baserade sig på reseupplevelserna. 

Inha var passionerat förälskad i Aino Kallas, som då ännu hette Krohn. Han bad sin vän Jean Sibelius tonsätta dikten ”Kuutamolla” (I månskenet) och ordnade så att en manskör framförde den under kärestans fönster. Författarinnan levde dock i tron att det var en annan som anordnat denna serenad. I berättelsen ”Soitanta kesäyölle” (Musik i sommarnatten) beskriver Inha en nattlig cykeltur till Krohns sommarvilla där han lämnar en ros utanför Aino Krohns sovrumsfönster, en ros som hon dock aldrig hittar. Frierierna förblev fruktlösa. 

Inha sålde sin del av Kyläkirjaston kuvalehti till Wallin 1901 men fortsatte som redaktör för tidningen. År 1903 köpte Inha en villa i Puujärvi i Karislojo. Han gladde sig åt sin första egna jordtorva, men övergav den redan året därpå. Inha drog sig alltmer undan och tenderade att underskatta vad han uträttat. Rastlösheten och misstron fick till sist överhanden. Efter ett hysteriskt anfall togs Inha in på Pitkäniemis mentalsjukhus 1905 och blev aldrig helt återställd. Han lämnade redaktionsarbetet på tidningen och blev fri författare, översättare och utgivare av faktaböcker. Efter att tidigare ha bott hos sina bröder flyttade han 1908 till en lägenhet i Helsingfors. 

Förutom de många geografiska verken redigerade och översatte Inha också populärvetenskaplig litteratur. Kansakoulun karttakirja (Kartbok för folkskolan), som han illustrerade, var den första finska boken i sitt slag. Den användes av skolelever fram till 1960-talet. Suomen maisemia, en samling berättelser, och Kalevalan laulumailta (Från Kalevalasångernas länder), en reseskildring från Östkarelen, är Inhas viktigaste skönlitterära verk. 

Inha tillbringade sommaren 1913 med att segla på sjön Päijänne. Till staden ville han inte mera återvända, utan tillbringade vintrarna i vänners och bekantas sommarstugor i Lojo och Virdois. Inha bodde 1916–1925 i ett hus som han själv byggt i Jalassaari i Lojo. År 1925 flyttade han till Bangatan i Helsingfors. Han ville undvika folk och företog därför promenader tidigt om morgnarna i Brunnsparken. Sin sista sommarresa gjorde han på motorcykel till Tavastkyro sommaren 1927. Efter ett par års sjukdom avled Inha i leukemi 1930. 

Tuomo-Juhani Vuorenmaa 

Konrad Into Nyström, fr.o.m. 1887 Inha, född 12.11.1865 i Virdois, död 3.4.1930 i Helsingfors. Föräldrar mantalsskrivare Johan Abraham Nyström och Clara Charlotta Vikman. 

VERK. I. K. Inhas fotografier förvaras i ett flertal offentliga arkiv och museer: Landskapsfotografier från Finland (1891−1896), Museiverkets bildarkiv, Helsingfors; Landskapsfotografier från Finland (1892−1894), Jordbruk i Finland (1899), Finlands Fotografiska Museum, Helsingfors; Landskapsbilder från Finland (1892−1925), Werner Söderström Oy, Helsingfors; Landskapsbilder från Finland (1892−1905), Kustannusosakeyhtiö Otava, Helsingfors; Vitahavs-Karelen (1894), Finska Litteratursällskapet, Helsingfors. 

PRODUKTION. Finland i bilder (1896); Hellas ja helleenit (1897); Grekland I−II. Ett utkast geografiska bilder (1899–1901); Balkanin niemimaa I−II (1906−1907); Kansakoulun karttakirja (1908; 32 uppl. 1960); Saksanmaa. Maantieteellisiä kuvaelmia (1909−1910); Suomen maisemia. Näkemänsä mukaan kuvaillut (1909); Kalevalan laulumailta (1911); I Kalevalas trakter 1894. Förr och nu. Stockholm (1977); Islanti. Tarun ja runon maa (1912); Jään ja tulen pohjola (1912); Maantiede ja löytöretket I−IV (1912−1926); Unelma maisemasta, Musta taide 4/2006; Helsinki – Valon kaupunki. Red. J. Kukkonen et al. (2009). Se även Finlands författare 1809−1916 (1993). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. K. Lintonen, Hymyilevät rannat. I. K. Inhan (1865–1930) luonnon hurmaus ja melankolia (2006); U. Vento & P. Laaksonen, I. K. Inha 1894. Valokuvaaja Vienan Karjalassa (1968); T.-J. Vuorenmaa & I. Kajander, I. K. Inha. Valokuvaaja 1865−1930 (1981). 

BILDKÄLLA. Inha, Into Konrad. Foto: Ateljé Daniel Nyblin, 1890. Museiverket.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4748-1416928957354

Upp