LILLJA, Johan Wilhelm


(1817–1878)


Bokhandlare, förläggare, redaktör


Johan Wilhelm Lillja var under sin livstid känd som bokhandlare, förläggare och bibliofil. Delvis berodde detta på hans stora bok- och tidningskoncern, delvis på det anseende han förvärvat sig som omutlig och orädd tidningsman. Däremot har hans fenno­mani nästan helt fallit i glömska.

 

Johan Wilhelm Lillja föddes i Björkboda på Kimito. På fädernet härstammade han från en bruks- och soldatsläkt från södra Finland, på mödernet från en släkt av vapen- och låssmeder från Söderhamn i Sverige. Han gick i skola i Åbo och även i Raumo, dit katedralskolan flyttat efter Åbo brand. Efter att han 1833 fått anställning som biträde i Frenckells bokhandel i Åbo kom han snart att etablera en egen verksamhet. Att Lillja 1850 köpte C. L. Hjelts boktryckeri och förlag visade sig betydelse­fullt, för med köpet förvärvade han även tidningen Åbo Underrättelser. År 1856 var koncernen som störst och inbegrep de från Hjelt förvärvade verksamheterna, Frenckells bokhandel och ett antikvariat, ett lånebibliotek och en konsthandel samt även ett förlag. Dessutom hade Lillja 1850 på Fredrik och Johan Reinhold Bergstadis initiativ grundat en finskspråkig tidning, Sanomia Turusta.


 

Lillja var en originell och initiativrik bibliofil. Han var den första i Finland som gav ut en förlagskatalog för bokhandlar. Den av Lillja initierade veckoskriften Aura som publicerade ny skönlitteratur på finska och svenska utgör också ett bevis på hans kulturella verksamhet. När inga finskspråkiga författare fanns till hands var Lillja tvungen att ty sig till mindre betydande utländska skribenter. År 1856 avslutades serien och veckotidningen Aura lades ned.


 

Den finskspråkiga litteraturens ämnesområden kringskars betänkligt av 1850 års censurförordning. Lukemisia Kansalle var en serie folklig läsning i förordningens anda. Under Lilljas aktiva tid utkom 183 nummer i denna serie. Många av dem redigerades av G. E. Eurén, som hjälpte till med det redaktionella arbetet. Vid sidan av bokutgivningen ägnade sig Lillja även åt att trycka upp kartor. Den samman­lagda mängden tryckalster som Lillja gav ut uppgår till omkring 460, var­av största delen är finskspråkigt material. Som förläggare våndades Lillja över landets tvåspråkighet, och hade velat ersätta den svenskspråkiga utgivningen med utländsk. Till denna del var hans omtanke om det finska rent affärsmässigt betingad.


 

Tillsammans med Edvard Bergh utvecklade Lillja mot slutet av 1850-talet Åbo Underrättelser till en politiskt präglad landsortstidning. Som frisinnad liberal krävde han en förnyelse av den kommunala självstyrelsen, en skola som beaktade näringslivets behov, en social­politik som betonade kommunikationerna och ett individuellt ansvarstagande. Till denna politik, ansåg han, hörde med nödvändighet all slags kunskap och upplysning. Därför deltog Lillja passionerat i sparbankens verksamhet och grundade Åbo livränteanstalt. Han inledde även en polemik med J.V. Snellman när denne på ett olyckligt sätt tolkat Finlands statsrättsliga ställning i samband med protestaktionerna mot januariutskottet 1861. Många ansåg att redaktör Lillja var en av dem som ledde utvecklingen mot en regelrätt lantdag. De kritiska ställningstagandena i Åbo Under­rättelser förorsakade ständiga problem med censuren, och 1865 dömdes Lillja till sex månaders fängelse på grund av att han i en ledare uttryckt stöd för ­resningen i Polen. När det fria redaktörsarbetet framstod som allt mer ogörligt avstod Lillja i slutet av 1866 från sitt tidningsmannavärv. Frånsett föreningsverksamheten tog hans offentliga liv därmed slut.


 

Förlagsverksamheten, som hade drivits med utgångspunkt i kulturpolitiska principer, undergrävde Lilljas ekonomi. Efter att ha blivit redaktör hade han sålt sina bokhandelsrättigheter men behållit boklagret, som uppgick till tiotals tusen band. Följden blev hur som helst en konkurs i vilken Lillja förlorade hela sin förmögenhet. Som företagare var Lillja en typisk representant för den nya tidsperioden. I motsats till tidigare patroner i ledningen för företag saknade han förmögenhet och solid samhällelig ställning som bas för sin verksamhet. Därför försökte han inrätta sin företagsamhet efter en fungerande kapitalmarknad och ett pålitligt försäkringsskydd.


 

Lillja var en av de mera synliga intellektuella ledarna i Finland under mitten av 1800-talet. Han var till sin grundkaraktär idealist, men till sitt sätt var han mer en predikant än en med urkrafter besjälad förkunnare. Hans liberalism var offensiv och kompromisslös, hans fennomani däremot jämkande. Lillja var en av de mest betydande bibliofilerna i landet. Med sina politiskt ställningstagande artiklar deltog han starkt i utformandet av grunderna för ett demokratiskt samhälle, i dem försvarade han även den finsks­pråkiga befolkningens rätt till bildning.


 

Olavi Autero


 

Johan Wilhelm Lillja, född 29.8.1817 i Dragsfjärd, död 17.2.1878 i Åbo. Föräldrar bruksinspektorn Johan Reinhold Lillja och Gustava Gezelius. Gift 1844 med Selma Ottiliana von Knorring.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. O. Autero, J. W. Lillja 1817−1878. Kirjamiehestä poliittiseksi taistelijaksi (1993); C-R. Gardberg, Boktrycket i Finland. III Från Åbo brand till år 1918 (1973); C-R Gardberg, Åbo underrättelser 1824-1924 (1924); O. Torvalds, Nya blad i 150 vårar. En liten krönika om Åbo underrättelser 1824–1974 (1974).


 

BILDKÄLLA. Lillja, Johan Wilhelm. Museiverket.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4785-1416928957391

 

Upp