NYLANDER, William 

(1822–1899) 

Professor i botanik 

William Nylander var den första professorn i botanik vid Helsingfors universitet. Han var därjämte läkare och en mångsidig naturforskare. Efter att ha avgått från sin professur flyttade han till Paris, där han tillbringade resten av sitt liv som fri vetenskapsman och världsberömd lavforskare. Hans värdefulla lavsamling utgör en av de viktigaste delarna av Naturhistoriska centralmuseet vid Helsingfors universitet.

William Nylander härstammade från Uleåborg; fadern var rådman och av köpmannasläkt, modern tillhörde prästsläkten Fahlander. Redan under studietiden intresserade sig Nylander för naturvetenskap och färdades runtom i Finland för att samla insekter. Nylander bedrev omfattande studier, bl.a. i humaniora, och avlade sin filosofie kandidatexamen 1843. Nylander slutförde snabbt sina medicinska studier, och avlade redan som 25-åring medicine och kirurgie doktorsgrad. Han valde dock bort läkaryrket, då hans håg för naturvetenskapen först ledde honom till entomologi och zoologi och därefter vidare till botanik. Han ägnade sig till en början åt studier av insekter, bl.a. vissa grupper av steklar, framför allt myror och bin, för att därefter övergå till ett studium av lavar. 

I sällskapet Societas pro Fauna et Flora Fennica verkade Nylander aktivt bl.a. som vice ordförande och som intendent för sällskapets entomologiska samlingar. Han genomdrev att sällskapet började ge ut egna vetenskapliga publikationer, bekostade av Finska Vetenskaps-Societeten. Hans arbeten om floran i Helsingforstrakten och i Karelen, i vilka han också tog upp de försummade kryptogamerna, betraktas som utgångspunkten för floraforskningen i Finland och har utgjort en modell för många senare undersökningar. 

Nylander fjärmades från Finland; han företog flera utrikesresor och vistades i Paris 1850–1858 med stöd av stipendier. Där åstadkom han ett nytt särpräglat system för klassificering av lavar och företog undersökningar av lavbestånden i Frankrike och Algeriet. År 1856 beviljade honom Linnésällskapet i Bordeaux hederspris och medalj för hans forskning i myror och lavar. Efter år av uppskov sökte han slutligen den nyinrättade professuren i botanik i Helsingfors och erhöll den 1857. Dock kom han att stanna i professuren i endast sex år, av vilka han under halva tiden var tjänstledig. 

År 1859, när faunasällskapets samlingar förenades med universitetets, gav Nylander tillsammans med Thiodolf Saelan ut en katalog över Finlands växt- och svamparter och deras utbredning. I detta sammanhang skisserade man upp basen för en naturhistorisk landskapsuppdelning. Nylander var nu ordförande i faunasällskapet och påskyndade dess publikationsverksamhet genom att själv utge bland annat Lichenes Scandinaviae över lavbeståndet i Skandinavien. Men hösten 1863 sände han in sin avskedsansökan från Paris. Som skäl till uppbrottet från Helsingfors uppgav han än stadens perifera läge, än småstadens trånga atmosfär, hälsoskäl eller universitetets avvisande inställning till hans läroämne: han ansåg att han inte i Helsingfors på tillbörligt sätt kunde främja sin egen vetenskapsgren och sin forskning. 

I Paris tvingades Nylander till en början leva i stort armod utan vare sig regelbundna inkomster eller anställning. Då och då hjälpte han till med att ordna och bestämma lavsamlingen i Jardin des Plantes, men arbetspassen blev kortvariga på grund av vetenskapliga dispyter. Med tiden lyckades Nylander bygga upp en omfattande samling med de lavar han samlat i Frankrike; den innehöll förutom de typexemplar han själv beskrivit som nya för vetenskapen också värdefulla exemplar från andra forskare jorden runt. Sedan han testamenterat sin samling och sitt bibliotek till Helsingfors universitet började Nylander 1878 erhålla en blygsam pension från Finland, vilket underlättade hans försörjning. 

Nylander arbetade flitigt i sitt anspråkslösa hem, och hans ledande ställning som kännare av lavar från världens alla hörn befästes genom ett omfattande skriftställarskap. Hans planerade storverk Synopsis methodica Lichenum, en allmän översikt över alla lavar i världen, upphörde efter två delar – det inkom helt enkelt för mycket nytt material. Hans flitiga publicistiska verksamhet överskuggade många andra forskares – såsom italienaren Abramo Bartolomeo Massalongos, tysken Gustav Wilhelm Körbers och schweizaren Jean Müllers (Argoviensis) – vilkas uppfattningar om t.ex. arternas naturliga begränsningar först gjorts rättvisa under senare tid. I synnerhet den i Tyskland verksamma Simon Schwendeners helt korrekta teori om att lavar kunde beskrivas som en alg och en svamp i symbios fick i Nylander sin hetsigaste och synligaste motståndare. Han bröt sina långvariga kontakter förutom med dem som stödde teorin också med de lavforskare, som inte motsatte sig den tillräckligt kraftfullt och inte publicerade de färdiga teser som Nylander försåg dem med. 

Trots att Nylander för gott slagit sig ner i Paris och aldrig mer besökte Finland avbröts hans kontakter med hemlandet inte helt. En av hans trognaste förbindelser var hans sista elev från åren i Helsingfors, sedermera professorn i botanik Johan Petter Norrlin, av vars insända lavprover Nylander beskrev talrika nya arter och som också inspirerade andra att studera lavar. Norrlin och Nylander gav tillsammans ut Finlands första lavexsickat – en referenssamling av torkade lavar för att jämföra olika exemplar – Herbarium lichenum Fenniae. I Paris utgav Nylander tre andra exsickat över sina egna samlingar, som han sålde för att förbättra sin ekonomi eller bytte ut mot prover eller litteratur. 

Den uppskattning som Nylander åtnjöt bevisas av att han var hedersledamot av många utländska lärda sällskap. År 1869 tilldelade Franska vetenskapsakademin honom Prix Desmazières, för hans forskning i exotiska lavarter. Vissa drag i hans karaktär såsom misstro och ofördragsamhet mot kritik och ett envist fasthållande vid egna åsikter om andras resultat inverkade dock störande på relationerna till kolleger och skadade också hans vetenskapliga anseende. Exempelvis pågick i åratal i vetenskapliga tidskrifter i Finland och Tyskland en polemik, som även innehöll personliga angrepp, mellan Nylander och Sveriges ledande lavforskare Thore M. Fries. I denna polemik framgick med all önskvärd tydlighet Nylanders principiella önskan att få sagt det han ansåg vara sanningen – oberoende av former och följder. Då hans inställning till sina egna var likadan tillbringade Nylander sina sista levnadsår isolerad från yttervärlden, och han dog ensam vid sitt arbetsbord 77 år gammal. Uppgiften om hans död nådde Helsingfors först flera dagar efter den anspråkslösa begravningen. 

Till Nylanders obestridliga förtjänster hör att han iakttog de kemiska skillnaderna mellan lavarter och jämställde dem med de morfologiska och anatomiska egenskaperna. Forskningen rörande de kemiska egenskaperna har på senare tid tenderat att utvecklas till en egen vetenskapsgren – inte bara som ett hjälpmedel för den taxonomiska forskningen – medan det bioteknologiska utnyttjandet av lavar studeras på olika håll i världen. Vid sina observationer av lavfloran i Paris lade Nylander märke till att luftföroreningarna försvårade lavarnas tillväxt och att lavar kunde användas för att mäta inverkan av föroreningar och kvaliteten på andningsluften. 

Huvuddelen av Nylanders publikationer behandlar förekomsten av lavar på olika håll i världen, och i synnerhet kunskapen om lavar i en del tropiska områden har ända tills helt nyligen varit beroende av Nylanders forskningsrön. Om nya arter som påträffats i Europa publicerade han en fortlöpande serie på 48 band. Sammanlagt beräknas han ha avbildat ca 3 000 arter eller former av lavar, och antalet av hans lavvetenskapliga publikationer steg till över 300 och omfattade mer än 4 000 sidor. Några publikationer existerar dessutom i utgåvor som sinsemellan avviker något från varandra eller är skrivna på olika språk, och hans definitioner och artbeskrivningar påträffas i talrika andra forskares produktion. Nylanders lavsamling på över 51 000 prover i Naturhistoriska centralmuseet vid Helsingfors universitet är fortfarande i flitigt bruk. 

Orvo Vitikainen 

William Nylander, född 3.1.1822 i Uleåborg, död 29.3.1899 i Paris. Föräldrar rådmannen, handlanden Anders Nylander och Margareta Magdalena Fahlander. 

PRODUKTION. Se T. Carpelan & L. O. Th. Tudeer, Helsingfors universitets lärare och tjänstemän från år 1828 I–II (1925); J. P. Norlin, Professor William Nylanders vetenskapliga publikationer (1913); William Nylander’s Collected Lichenological Papers I–VI. Lehre (1967–1990). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. T. Ahti, Introduction to Collected Lichenological Papers of William Nylander. William Nylander’s Collected Lichenologial Papers I. Lehre 1990; R. Collander, The History of Botany in Finland 1828–1918. The History of Learning and Science in Finland 1828–1918 8 (1965); F. Elfving, William Nylander. Ett biografiskt utkast. Finsk Tidskrift 1899; J. P. Norrlin, Minnesord öfver Professor William Nylander upplästa på Finska Vetenskaps-Societetens års- och högtidsdag den 29 april 1900. Acta Societatis scientiarum Fennicae XLIV (1914); R. A. Renvall, Finlands universitet 1828–1890. Biografiska uppgifter öfver dess lärare, embets- och tjenstemän (1891). 

BILDKÄLLA. Nylander, William. Heliogravyr: Kemigrafinen Oy, 1913. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4802-1416928957408

Upp