WASENIUS, Gustaf Otto


(1789–1852)


Bokhandlare, förläggare, fabrikör


Gustaf Otto Wasenius eftermäle grundar sig i hög grad på den bokhandel som bar hans namn och som fram till 1969 verkade på Esplanaden i Helsingfors. Under sin egen tid var han också känd som förläggare, och Helsingfors Tidningar, som han gav ut, vann stor popularitet och var en lång tid den ledande dagstidningen i landet. På äldre dagar övergav han både bokhandeln och tryckeribranschen, köpte en tobaks- och en pappersfabrik och koncentrerade sig på jordbruk.


 

Gustaf Otto Wasenius föddes vid tiden för den stora franska revolutionen; hans yngsta barn Valfrid Vasenius kom till världen under Europas galna år 1848. I talen finns en träffande symbolik, för den centrala strävan i Wasenius liv var framåtskridande och sonen blev också en förespråkare för alla möjliga emancipationsrörelser. ”Framåtanda” var det begrepp som G. O. Wasenius gärna använde som slagord i sina i övrigt kärvt sakliga brev. Också de samtida talade om Wasenius som en orolig framåtsträvare, som alltid hade tusen järn i elden. Tidstypiskt gjorde han inte någon som helst skillnad mellan ett privat ekonomiskt framsteg och ett framsteg för det gemensamma goda, och han donerade stora summor till förmån för nya bildningssträvanden. Den väl utrustade bokhandeln och det högklassiga boktryckeriet var både ett affärsföretag och en kulturinstitution i Finland under 1800-talet.


 

G. O. Wasenius härstammade från en borgarsläkt som sedan början av 1700-talet­ verkade i Tavastehus. Hans far dog 1797, men modern fortsatte familjens affärsföretag med omedelbar framgång, och alla tre pojkar som levde till vuxen ålder sändes i början av 1800-talet för att bedriva studier vid Åbo akademi. Gustaf Otto studerade dock inte länge utan övertog efter ett flertal sjöresor skötseln av moderns affärsföretag. Hans äldre bröder däremot blev mångsidigt bildade ämbetsmän. Av dem hade Adolf Johan Wasenius del i att handlarbrodern flyttade till den nya huvudstaden; han var nämligen före­dragande sekreterare i senaten, och då G. O. Wasenius flyttade till Helsingfors 1817 var beslutet om senatens flyttning till den nya huvudstaden redan känt. Av Wasenius dagboksanteckningar framgår att han, genom sin brors förmedling, ivrigt sökte bekantskaper med senatens tjänste­män, och senare skaffade han sig som bokhandlare aktivt kontakter till universitetsvärlden. Kontakterna och affärsförbindelserna med de centrala institutionerna i staden blev också nyckeln till Wasenius framgång. Inom kort blev han senatens varuleverantör.


 

I Helsingfors började G. O. Wasenius med en förhållandevis liten kramhandel, men övergick snart till en mera omfattande verksamhet. Han var redan 1822 ordförande i stadsäldste, därtill Sveriges och Norges vicekonsul. Wasenius lade grunden för sin växande förmögenhet genom att importera säd från Ryssland och Baltikum. Redan på 1820-talet började han dock söka nya affärsmöjligheter vid sidan av spannmålshandeln. Han reste utomlands och sökte medvetet efter ”framtidens bransch”, som han fann i bokhandeln, boktryckeriet och som tidningsutgivare. Eftersom staden var liten och universitet fortfarande låg i Åbo var grundandet av bokhandeln 1823 ett riskabelt företag, och detsamma var fallet med boktryckeriet, som han fick tillstånd att grunda 1826. När universitetet flyttades till Helsingfors 1828 vidgades dock kundkretsen märkbart. År 1834 lyckades Wasenius få ställningen som universitetets bokhandlare och då var hans bokhandel redan den största i landet. Boktryckeriet verkade i Wasenius handelshus vid Södra kajen och bokhandeln vid Senatstorget. Han blev även förläggare för många av universitetets lärare.


 

Bokhandlare utvidgade ofta sin rörelse till förlagsverksamhet. Den viktigaste och mest lönsamma produkten för Wasenius tryckeri kom att bli Helsingfors Tidningar, som han grundade 1829. I hela landet fanns det vid den här tiden endast ett fåtal tidningar, och i Helsingfors utkom endast Finlands Allmänna Tidning, som var senatens officiella språkrör. Helsingfors Tidningar representerade en ny typ av tidning i Finland. Enligt Wasenius längtade den läsande allmänheten framför allt efter inhemska nyheter och lättsmält tidsfördriv, vilket saknades i de finländska tidningarna. För att förverkliga sin linje knöt han senare bland andra Zacharias Topelius till sin tidning, men förvägrade J. V. Snellman tillträde; enligt Wasenius hade Snellman skrivit omkull tidningen på tre veckor. Topelius däremot uppfyllde förväntningarna och skrev vid sidan av annan journalistik följetongen Fältskärns berättelser för Helsingfors Tidningar. Upplagan växte och gjorde tidningens ägare allt förmögnare.


 

På 1840-talet inleddes ett nytt skede i Wasenius affärsverksamhet. Han sålde sitt boktryckeri och anförtrodde skötseln av bokhandeln till sina medhjälpare B. A. Granberg och J. A. Thunberg, åt vilka han också före sin död sålde hela affären. I stället skaffade han sig en liten tobaksfabrik och en närbelägen pappersfabrik, som tillverkade spelkort. Wasenius hade också köpt sig en sommarvilla i stadens utkant, såsom det plägades i vissa kretsar vid denna tid. Redan tidigt idkade han jordbruk kring denna villa Anneberg, men på 1840-talet utökade han jordbruksverksamheten och arrenderade Viks ladugård och Forsby gård. Handelsmannen, som tillhörde stadens förmögnaste, blev också traktens mest betydande jordbrukare. Wasenius provade hela tiden nya och exotiska arter, och till gården införskaffades både persiska meloner och arabiska fullblodshästar. I Nylands län hade han också privilegium på blodigeldammar.


 

G. O. Wasenius företrädde de grosshandlare i Helsingfors som genom giftermål, affärsförbindelser och gemensamma kulturaktiviteter med tiden bildade stadens societet. Wasenius uppmuntrade sina söner till universitetsstudier och till överskridande av de snäva yrkeskårs- och ståndsgränserna. Sina döttrar uppmuntrade han att söka sig umgänge i stadens adelsfamiljer. För att uppmuntra överskridande av ståndsgränserna instiftade Wasenius ett betydande stipendium, som han 1840 donerade till universitetet till förmån för handelsstuderande. Ett mer symboliskt uttryck för samma strävan var Wasenius barns insats i den första inhemska operan. I en amatörföreställning av Kung Carls jagt framförd 1852 sjöng två av Wasenius barn i huvudrollerna och ett tredje i kören. Den av Pacius tonsatta operan behandlade i symbolisk mening Topelius (och Wasenius) favorittema: motsatsförhållandet mellan den gamla hierarkiskt bundna aristo­kratin och de nya dynamiska borgarna. Wasenius hann övervara premiären på den nya operan kort innan sin död. Hans sista donation blev den efter premiären grundade fonden för uppförande av ett nytt teaterhus.


 

Wasenius hade stort inflytande också genom sina många förtroendeuppdrag. Han var med och grundade Helsingfors sparbank, han var ledamot av teaterhusdirektionen och befordrade Ulrikasborgs bad- och brunnsinrättning. Han finansierade olika skolinrättningar, som stadens Lancasterskola, söndagsskolor och småbarnsskolor. Fastän Wasenius aktivt drev frågan om näringsfrihet och hävandet av ståndsprivilegierna, var han i sitt eget hus en traditionell och sträng patriark. I sättet på vilket företagets affärer bedrevs rymdes inte den nya tidens försök till frigörelse.


 

I Wasenius tre äktenskap föddes 12 barn, av vilka sju uppnådde vuxen ålder. Adolf Fredrik blev ägare till Tervakoskis pappersfabrik samt flerfaldig lantdagsman, och Valfrid blev professor i Finlands och Nordens litteraturhistoria samt en av grundarna av den finsksinnade tidskriften Valvoja. I den omfångsrika biografi som Valfrid Vasenius skrev över Zacharias Topelius, som hade haft så stor betydelse för hans fars tidning, beskrev han med inlevelse de stora brytningskeden som faderns generation genomgått. Det är något av en paradox att G. O. Wasenius eftermäle i Helsingfors centrum i hög grad grundar sig på den berömda Wasenius bokhandel, som verkade på Esplanaden fram till 1969. Affärens namn levde vidare, fastän dess grundare sålde sin bokhandel redan 1851.


 

Kai Häggman


 

Gustaf Otto Wasenius, född 4.6.1789 i Tavastehus, död 19.4.1852 i Helsingfors. Föräldrar köpmannen Adolf Fredrik Wasenius och Ulrika Floor. Gift med (1) Anna Charlotta Meisner 1826, (2) Johanna Carolina Meisner 1838, (3) Johanna Collan 1842.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Waseniuska samlingen, Riksarkivet; Carpelan-Wasenius brevsamling, Waseniuska samlingen, Svenska litteratursällskapet i Finland; K. Häggman, Perheen vuosisata. Perheen ihanne ja sivistyneistön elämäntapa 1800-­luvun Suomessa (1994); C.-R. Gardberg, Boktrycket i Finland III. Från Åbo brand till år 1918 (1973); S.-B. Nyberg, Waseniuksen kirjakauppa ja sen perustaja G. O. Wasenius. Bibliophilos 1986:2.


 

BILDKÄLLA. Wasenius, Gustaf Otto. Museiverket.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4840-1416928957446

 

Upp