MARIA ELEONORA 

(1599–1655) 

Sveriges drottning 

Gustav II Adolfs maka Maria Eleonora är ihågkommen snarast för de uttryck hennes labila läggning tog sig. Hennes övriga insatser och positiva egenskaper har kommit att hamna i skuggan av ett olyckligt äktenskap och hennes beteende som änka. Maria Eleonora kom i konflikt med riksrådet och fann sig tillrätta i Sverige först efter det att hennes dotter Kristina hade övertagit regentskapet. Hon motsatte sig Kristinas abdikation och övergång till katolicismen.

Under gångna århundraden har de svenska drottningarna haft stora politiska förväntningar på sig. Deras viktigaste uppgift var att föda manliga tronarvingar. Dessutom skulle de leva fromt och stödja sina makar, tänka på rikets bästa och vara hängivna mödrar. Om de var av utländsk härkomst måste det svenska riket kunna dra politisk nytta av deras ursprung. Gustav II Adolfs maka Maria Eleonora svarade knappast mot ett enda av dessa krav. 

Maria Eleonora föddes i Brandenburg som dotter till kurfursten Johan Sigismund och hans maka Anna av Preussen. Hon hade ett vackert utseende, enligt en anteckning från 1634 var hon rentav bedårande. Maria Eleonora var musikalisk och spelade luta. Hon var även intresserad av konst och tecknade bra. Någon grundlig uppfostran hade hon dock inte fått och hon hade inte samma språkliga begåvning som dottern Kristina, även om hon under tiden i Sverige lärde sig svenska. Maria Eleonoras förtjänster har hamnat i skuggan av hennes olyckliga äktenskap och hennes problematiska beteende under tiden som änka. 

Gustav II Adolfs och Maria Eleonoras äktenskap grundade sig på såväl utrikespolitik som känslor. Särskilt kungens mor, änkedrottningen Kristina, strävade efter ett furstligt gifte för sin son, och såg med ogillande på kungens kärleksaffär med Ebba Brahe. Efter att affären med Ebba Brahe tagit slut reste Gustav Adolf 1619 inkognito till Berlin för att träffa Maria Eleonora av Brandenburg. Hon var en lämplig maka ur svensk utrikespolitisk synvinkel. Det unga paret blev förälskade i varandra, men Maria Eleonoras familj förhöll sig avvisande. Man ville inte äventyra förhållandet till Polen, som Sverige befann sig i krig med. Kurfurstinnan Anna ändrade snart åsikt och gick med på att resa till Sverige tillsammans med sin dotter. Maria Eleonoras bror motsatte sig fortfarande äktenskapet, vilket ledde till att Maria Eleonora fick resa utan respengar och hemgift. 

Den blivande makans ekonomiska trångmål störde inte kungen. Han reste våren 1620 till Tyskland för att reda ut den politiska situationen. Johan Hand, som reste tillsammans med kungen, har skildrat händelserna i sin dagbok. Enligt Hand besökte kungen med följeslagare kurfurst-innans hov och träffade även hennes tre döttrar. De övriga systrarna betedde sig korrekt, men Maria Eleonora blev så till sig när kungen kysste hennes hand att hon utropade: ”Aih! Aih!” Följande natt sände Maria Eleonora sin lakej efter kungen för att be om ett kort sammanträffande. Hon ville genast följa med till Sverige. Kungen som åtminstone till viss del uppträdde inkognito hade dock inte med sig en flotta tillräckligt stor för att på övligt sätt föra en blivande drottning till Sverige, inte ens en reskassa så stor att han kunde skänka henne de gåvor han önskade. Paret blev tvunget att vänta ännu några månader. 

Maria Eleonora och Gustav II Adolf vigdes 25 november 1620, och den nya drottningen kröntes tre dagar senare. Det visade sig snart att drottningen inte motsvarade svenskarnas förväntningar. Hon ville ständigt vara tillsammans med sin make och inte bli lämnad ensam i Stockholm när han gav sig ut i krig. Drottningen var olycklig och kände sig övergiven. År 1621 fick hon missfall medan kungen vistades i Livland. Två år senare föddes en dotter som dog redan som liten. Maria Eleonoras ende son var död vid födseln 1625. Endast Kristina, som föddes i december 1626, levde till vuxen ålder. 

Drottningen var svärmisk till sin natur. Den lyckligaste tiden i hennes liv inföll i början av 1632, då hon fick vistas några månader tillsammans med sin make i Frankfurt am Main och i Mainz. Enligt Gustav II Adolf själv blev hans hustru ett huskors och en börda, och han planerade, särskilt från 1630-talet, att skydda både sin dotter och riket från hustruns överdrivna beteende. 

Maria Eleonoras beteende förorsakade många problem redan medan Gustav II Adolf levde och hon följde sin make till Tyskland under pågående krig. En besvärligare situation uppstod emellertid efter kungens död vid Lützen 1632, då drottningen vägrade låta begrava sin make. Den olyckliga drottningen ville ha den avlidnes kropp i sin närhet eftersom hon inte tidigare fått leva vid sin makes sida. Läget blev prekärt eftersom riksrådet inte kunde sammankalla en riksdag innan begravning ägt rum. Det uppstod också utdragna stridigheter om valet av gravplats och om drottningens roll i förhållande till rikets övriga angelägenheter. Först i juni 1634 begravdes Gustav II Adolf. 

Stridigheterna mellan änkedrottningen och riksrådet fortfor. Maria Eleonora ansåg att ingen tidigare drottning hade hedrat Sverige i samma grad som hon, varför hon borde tillförsäkras tillgångar i motsvarande mån. Enligt riksrådet hade drottningen större inkomster än någon av sina föregångare, och blev svårt skuldsatt till följd av att hon inte kunde sköta sin ekonomi. Förutom ekonomin förorsakade också dotterns uppfostran konflikter, och 1636 lät riksrådet placera Kristina hos sin faster Katarina. 

Maria Eleonora trivdes allt sämre i Sverige, hon ogillade landets klimat och natur. Hon ville återvända hem, men riksrådet betraktade drottningens önskningar och planer som landsförräderi: Maria Eleonora var änka efter den store Gustav II Adolf, och det var hennes skyldighet att på ett värdigt sätt fortsätta sitt liv i Sverige. I juli 1640 flydde änkedrottningen landet, efter att ha fått hjälp av den danske kungen Kristian IV. Det upprörda riksrådet drog in hennes livgeding och lät stryka hennes namn ur kyrkobönen. 

Maria Eleonoras landsflykt blev svår både för henne själv och för Sverige, eftersom hon inte under flera år varit välkommen i Danmark och egentligen inte heller i Preussen hos sina brorsbarn. Till Preussen återvände hon först 1643. Riksrådet kunde ändå inte heller helt försumma den krönta änkedrottningen och gick från 1641 med på att betala ut livränta. Problemet löstes av drottning Kristina, som bjöd in sin mor till Sverige. Maria Eleonora accepterade förslaget, och efter westfaliska freden 1648 började hon finna sig tillrätta i landet. Hon fick även stora gåvor av sin generösa dotter. Änkedrottningen älskade prakt och höll ett eget hov, där bl.a. dvärgar och apor bidrog till underhållningen. Hon motsatte sig sin dotters abdikation och godkände inte heller att dottern konverterade till katolicismen. 

Trots att hon vistades någon tid i Åbo, vilket drottning Kristina nämner i sina memoarer, har den tyskfödda Maria Eleonora förblivit rätt okänd i Finland. 

Anneli Mäkelä-Alitalo 

Maria Eleonora, Sveriges drottning 1620−1632, född 11.11.1599 i Königsberg, död 18.3.1655 i Stockholm. Föräldrar Johan Sigismund kurfurste av Brandenburg och Anna, dotter till Albrecht Friedrich hertig av Preussen. Gift 1620 med kung Gustav II Adolf av Sverige, son till kungen av Sverige Karl IX och Kristina, dotter till Adolf, hertig av Schleswig-Holstein-Gottorp. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Johan Hands dagbok under k. Gustaf II Adolfs resa till Tyskland 1620. Historiska handlingar VIII:3. Stockholm (1879); J. Lindgren, Från maka till omaka. Drottning Maria Eleonora och riksliket. Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala Årsbok 2004; R. Sjöberg, Drottning Christina och hennes samtid. Stockholm 1925; S. Stolpe, Drottning Kristina I. Stockholm (1960). 

BILDKÄLLA. Maria Eleonora. Porträtt. Museiverket.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4869-1416928957475

Upp