af FORSELLES, Jakob 

(1696–1768) 

Borgmästare, riksdagsman, kommerseråd 

Jakob Forsell skapade sig en förmögenhet som borgare i Fredrikshamn. Staden förlorades till Ryssland 1743. Forsell byggde det första huset i den nya gränsstaden Degerby, sedermera Lovisa. Som långvarig borgmästare i Lovisa lyckades Forsell utverka ekonomiska förmåner från staten. Han tilldelades kommerserådstitel och adlades med namnet af Forselles.

Sönerna till Johanna Malm och värdshusvärden och rådmannen Henrik Jordansson, tidigare stadsskomakare i Veckelax och ursprungligen bonde i Kymmenedalen, antog namnet Forsell, troligen efter forsen i närheten av Reitkalli (Bredskall) rusthåll, som fadern ägde. Jakob Forsell, yngst av bröderna, hade nyss inlett sin köpmannabana i Veckelax stad när den svenska hären under sin reträtt i stora nordiska kriget brände ned staden 1712. Efter detta började Forsell bedriva fri handel på landsbygden. Han bodde i Rautalampi år 1716 och skall därifrån ha företagit handelsfärder för att sälja salt och tobak. 

Under stora ofreden, när Finland var ockuperat av Ryssland, var det farligt att röra sig i landet. Det berättas att Forsell under en handelsresa i Savolax anslöt sig till en grupp partigängare från Veckelax för att rädda sitt liv. Efter den händelsen fick han namnet ”Sissi-Jaakko” (sissi = partigängare). Efter kriget blev Forsell beskylld för delaktighet i olika krigstida våldsdåd, men lyckades bevisa sin oskuld. 

Efter freden i Nystad 1721 fick Jakob Forsell burskap som borgare i Veckelax, som fick sitt namn utbytt till Fredrikshamn 1723. Han hade framgång i sina affärer, och tillsammans med borgmästaren Fredrik Wittstock grundade han Skogby sågkvarn. 

Hattarnas krig 1741–1743 förde med sig nya svårigheter. Under den nya ryska ockupationen, eller lilla ofreden, agerade Jakob Forsell på annat sätt än under stora ofreden. Han flydde till Sverige, där han var ordförande för andra borgare på flykt undan ockupationen. Han återvände till Finland 1744. Efter kriget ville en del av de tidigare borgarna i Fredrikshamn, som hamnat på den ryska sidan av gränsen, grunda en ny stapelstad i Lill-Abborfors. Lill-Abborfors fick tillfälliga rättigheter, men det visade sig vara en dålig plats eftersom den inte kunde befästas och saknade en duglig hamn. Vid riksdagen 1745 påvisade Forsell att platsen var olämplig och lyckades på några dagar övertyga regeringen. Man litade på hans ord och lokalkännedom. 

Forsell hade även andra skäl att föreslå en annan ort. Hösten 1744 hade han köpt Petjärvi järnbruk nära den nya staden, och behövde monopol på träkol för att ha framgång. Petjärvi är bättre känt under det nya namn som Jakob Forsell gav bruket, ett namn han kom fram till genom att förena sitt eget namn med bolagskompanjonen Nohrströms: Strömfors. 

Sedan Lill-Abborfors övergivits tillsattes en kommission som fick i uppdrag att söka en ny plats för staden. Kommissionen stannade för Degerby rusthåll som plats för både stapelstad och gränsbefästning. Forsell stödde planen och riktade en petition i ärendet till regeringen. Degerby stad grundades den 26 juni 1745, och Forsell byggde det första huset i staden. Byggnaden fungerade även som stadshus när Forsell blev stadens förste borgmästare. 

Som riksdagsman åren 1746–1747, 1751– 1752 och 1755–1756 var Jakob Forsell en ivrig anhängare av hattpartiet. Han hade dock så goda relationer till mössorna att han på riksdagarna lyckades skaffa stora fördelar åt sin stad. Han hotade även med att borgarna skulle gå över till oppositionen om de inte fick skattelättnader. 

Statsmakten förhöll sig välvilligt till den nya staden. Regeringen beviljade vid 1746 års riksdag en stor summa pengar till en fond, med vars medel borgarna kunde finansiera skeppsbyggen och anskaffningar. Staden befästes, handeln blomstrade och staden fick efter drottningen det nya namnet Lovisa. När Pommerska kriget bröt ut 1756 avbröts befästningsbygget. 

Stadens blomstring gjorde Forsell framgångsrik, och han utökade ständigt sin egendom. Han byggde på 1750-talet i Ummeljoki en modern fyrramssåg, som årligen producerade 2100 tolfter bräder av 10000 stockar. Samma årtionde köpte han Marieberg i Liljendal. Borgmästaren var i den lilla staden en synnerligen central figur, både som borgare och i stadens administration. När köpmännen i Lovisa förtecknades på 1760-talet, bedrev endast tre av dem partihandel, av dem var Forsell en. 

När hattpartiet år 1764 var på randen att förlora sin makt, bad Forsell om avsked från borgmästarämbetet. Han kunde med skäl säga att han i alla lägen hade försökt driva Lovisa stads och hela rikets bästa på handelns, sjöfartens och hantverkets område genom att själv föregå med gott exempel. Han kunde kalla sig Lovisa stads grundare. Forsells förtjänster uppskattades allmänt, och han fick vid avskedet kommerserådstitel och adlades med namnet af Forselles. Jakob af Forselles kunde vid mitten av 1760-talet vara tillfreds med sina framgångar, han hade nått en framträdande samhällelig position och hade på samma gång blivit förmögen. Han ägde såväl fastigheter i staden som andelar i fartyg, frälsesäteriet Peippola i Elimä, Strömfors bruk, Ummeljoki såg samt Orijärvi koppargruva. Han var även en betydande delägare i Lovisa tegelfabrik och tobaksfabrik. Han fick dock inte länge glädja sig åt adelskapet och förmögenheten. Han dog 1768 i ett slaganfall. 

Jakob Forsell gifte sig först som 56-åring. Bruden, Johanna Ulrika Schultz från Stockholm, tyskfödd på fädernet, var endast 20 år gammal. Jakob af Forselles hann inte bevittna hur de tre sönerna fortsatte faderns sociala avancemang. 

Aimo Halila och Anneli Mäkelä-Alitalo 

Jakob Forsell, efter 1767 af Forselles, född 17.8.1696 i Veckelax, död 27.8.1768 på Peippola i Elimä. Föräldrar rådmannen Henrik Jordansson och Johanna Malm. Gift 1752 med Johanna Ulrika Schultz. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. G. Nikander, Lovisa stads historia I (1939); S. Nordenstreng & A. Halila, Haminan historia I (1974); O. Sirén, Lovisa stads historia 1745−1995 (1995). 

BILDKÄLLA. af Forselles, Jakob. Foto: D. Nyblin. Museiverket.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4060-1416928956666

Upp