BRITA KLEMETSDOTTER 

(ca 1621–1700) 

Postmästare i Torneå 

Brita Klemetsdotters bana som postmästare inföll i brytningstiden mellan en gammal typ av tjänstetillsättning, som byggde på släktskap, och en ny, som ledde till framväxten av en tjänstemannakår. Brita Klemetsdotter utsågs till postmästare i Torneå som representant för stadens ledande borgerskap. Förvaltningen i Stockholm önskade dock att en behörig tjänsteman skulle överta befattningen efter henne.

Den gamla handelsplatsen Torneå fick stadsprivilegier under Gustav II Adolfs tid. Staden fick tull och handeln övergick till stadens borgare. Torneå hade fortfarande karaktären av en anspråkslös by med rökpörten med nävertak, men det oaktat fick staden ett postkontor. Den låg ju i alla fall invid den postväg som rundade Bottniska viken. 

Den förste postmästaren i Torneå och Haparanda var tullförvaltaren och handelsmannen Per Olofsson Näbb eller Näldh, som tillträdde 1649. Efter Näbbs död 1672 övertog hans änka Brita Klemetsdotter makens tjänst och skötte den i 28 år. Brita Klemetsdotter hade flera kvinnliga kolleger i Finland. Elisabet Johansdotter var postmästare i Björneborg, Margareta Florina i Gamlakarleby, Catharina Bengtsdotter i Nyslott samt Anna Danielsdotter och Maria  Lithovia i Uleåborg. Kvinnorna bildade dock inget nätverk, utan verkade enskilt på de olika orterna. 

Brita Klemetsdotters ekonomi var god. Näbb hade varit en av stadens rikaste borgare. Kommersen med lax, skinn och tjära gav honom en ordentlig vinst, i synnerhet då underhandlandet om priserna kunde föras i tullstugan. Brita Klemetsdotters liv var dock inte alltid lätt. Under hennes livstid brann Torneå tre gånger. Hon fick också uppleva nödåren under 1690-talet, som hårdast drabbade områdena i norr med korta somrar. 

Brita Klemetsdotter var omkring femtio år gammal när hon tillträdde som postmästare och drygt åttio då hon avled 1700. Tre år före sin död klagade hon över att stadens borgmästare Johan Kohre ville överta hennes tjänst. Postmästartjänsten inbringade en god lön, och Kohre hade ansökt om tjänsten 1696. Brita fick dock behålla den, eftersom postkontrollören i Umeå förordade henne. Motiveringen var att Brita Klemetsdotters hushåll nyss drabbats av en sjöolycka, där hennes svärson hade omkommit och där en del av hennes egendom sjunkit till havets botten. Familjen behövde en inkomstkälla. Britas dotter Karin (eller Brita eller Sara) hjälpte modern i hennes tjänsteutövning. Enligt postkontrollören var dottern tämligen gammal, men pigg, skrivkunnig och erfaren. Dottern hade därtill en duglig man som också hjälpte till. 

Då Karin Persdotter meddelade Stockholm att modern dött anhöll hon samtidigt om att få överta tjänsten. Överpostmästaren i Stockholm antecknade i aktens marginal: ”Tiänsten är bårtgifwen måste en gång komma uthur qvinfolks förwaltning”. I Stockholm såg man numera inte med blida ögon på tjänstetillsättningar som byggde på släktskap. Man föredrog män med lämplig skolning och erfarenhet och var inte längre välvilligt inställd till att kvinnor förestod postkontor. Man drog försorg om tjänstemännens änkor genom s.k. nådår, då änkan uppbar den avlidne makens inkomster och med dem fick bekosta en vikarie. Man antog att hon på så vis skulle kunna ordna sin situation på ett nytt sätt, t.ex. genom att gifta sig med en ny postmästare. 

Ännu under 1600-talet var de tjänstförrättande postmästarna vanligen borgare på orten. Under 1700-talet blev det allt vanligare att statliga tjänstemän kom utifrån, och postmästartjänsterna gick inte längre i arv inom familjen, åtminstone inte officiellt. Men ännu efter Brita Klemetsdotters tid tjänstgjorde några kvinnor som postmästare, såsom Elisabeth Werander och Agneta Faberman i Helsingfors och Anna Andersdotter Gran i Uleåborg, alla änkor efter sina företrädare. 

Maritta Pohls 

Brita Klemetsdotter, född omkring 1621, död 1700. Gift med tullförvaltaren och handlanden Per Olofsson Näbb (Näldh). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. E. Grape, Postkontor och postmästare. Stockholm (1951); T. Holm, Sveriges allmänna postväsen. Ett försök till svensk posthistoria IV, V. Stockholm (1929); I. Mäntylä, Tornion kaupungin historia 1. 1621−1809 (1971); J.-P. Pietiäinen, Suomen postilaitoksen historia 1638−1938 1. Ruotsin vallan aika (1938); J.-P. Pietiäinen, Suomen postin historia I–II (1988); J.-P. Pietiäinen, Den finska postens historia (förkortad utg. 1988); I. Mäntylä, Tornio − kaupunki. Tornionlaakson historia II. 1600-luvulta vuoteen 1809 (1993). 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4879-1416928957485

Upp