KUROPATKIN, Aleksej Nikolajevitj 

(1848–1925) 

Krigsminister i Ryssland 

Aleksej Nikolajevitj Kuropatkin började 1898 anpassa den finska värnpliktslagen efter ryska intressen. Med hjälp av generalguvernören Nikolaj Bobrikov drev han igenom sitt program förbi lantdagen och utan att bry sig om det motstånd hans politik väckte i Finland.

Aleksej Nikolajevitj Kuropatkins far var pensionerad officer, och även Aleksej inträdde på den militära banan. Efter militärutbildning inledde Kuropatkin 1866 sin tjänstgöring vid 1:a turkestanska skyttebataljonen i Centralasien. Där hade han i tjugo års tid olika stridande befattningar. Han utmärkte sig särskilt i kriget mot Turkiet 1877–1878, då han var stabschef under den ryske nationalhjälten general Michail Skobelev. 

Kuropatkin var känd som krigsvetenskaplig skriftställare, men det var i kraft av sina stridserfarenheter han kom att åtnjuta Nikolaj II:s gunst. Han kallades i början av 1898 till krigsminister, först tillfälligt men från juli samma år som ordinarie. Att Finland hade egna trupper och ett eget värnpliktssystem hade länge varit en nagel i ögat för den ryska generalstaben. På initiativ av Kuropatkin uppgjorde staben ett förslag till en ny värnpliktslag för Finland. Syftet med lagen var att närma den finländska armén till Ryssland. 

Kuropatkin tog redan på förhand för givet att den finska lantdagen inte skulle godkänna den nya värnpliktslagen och ville driva igenom förslaget enbart genom en ukas från kejsaren. Överprokuratorn Konstantin Pobedonostsev lyckades ändå få honom att gå med på att värnpliktslagen behandlades i lantdagen, under förutsättning att man inte ändrade lagens väsentliga innehåll. År 1899 skissade emellertid den urtima lantdagen upp ett nytt förslag. I detta hade värnpliktslagen från 1878 förändrats i överensstämmelse med Kuropatkins önskan, även om värnplikten skulle ha belastat Finland mindre än det övriga imperiet. 

Men Kuropatkin nöjde sig inte med detta. Den värnpliktslag som lantdagen givit sitt utlåtande om hade endast varit ett etappmål. Hans långsiktiga mål var att de finländska trupperna helt skulle upplösas och den ryska värnpliktslagen som sådan skulle omfatta Finland. Eftersom Kuropatkin vid denna tid stod på höjden av sin makt, hade han möjlighet att i S:t Petersburg driva igenom sina krav. Sålunda sändes värnpliktslagen 1901 till den kejserliga regeringen. 

I regeringen vann Kuropatkins förslag stöd endast av en minoritet. Efter att ha lidit nederlag i statsrådet började Kuropatkin ännu ihärdigare att arbeta för en upplösning av de finländska trupperna. Till slut godkände kejsaren Kuropatkins förslag och upplöste största delen av de finländska trupperna 1901. 

Efter att ha uppnått sitt mål i den militära frågan i Finland lämnade Kuropatkin de finländska ärendena. Han rekommenderade att autonomin i övrigt skulle förbli oförändrad. Trots sin nationalistiska hållning började Kuropatkin alltmer betvivla Bobrikovs förmåga att förverkliga samordningspolitiken, särskilt i och med att motståndet i Finland fortsatte att växa. Han ställde sig tveksam till Bobrikovs ingrepp i lokalförvaltning, administrationssystem och landets seder. 

Efter att kriget mot Japan brutit ut våren 1904 utnämndes Kuropatkin till överbefälhavare i Fjärran Östern. Han misslyckades emellertid på slagfältet och blev tvungen att lämna sin post. I samband med första världskrigets utbrott kallades han igen i tjänst, men utnämndes 1916 till guvernör i Turkestan. Under det ryska inbördeskriget anslöt sig Kuropatkin inte till de vita trupperna utan stannade i Sovjetunionen, där han avled på sin lantegendom. 

Det verkar som om Kuropatkin hyste någon form av hatkärlek till Finland. Han vistades under lång tid som sommargäst i Terijoki, och ansåg sig väl förtrogen med sederna i Finland. Han ansåg också att Finland var ett mer civiliserat land än Ryssland. Då Kuropatkin i december 1898 tog emot den nye svenske militärattachén uppträdde han emellertid på ett sätt som fick svensken att dra slutsatsen att krigsministern hyste ett direkt personligt hat gentemot finländarna. 

Hannu Immonen 

Aleksej Nikolajevitj Kuropatkin, född 17.3.1848 i Sjemtjurino i guvernementet Pskov, död 16.1.1925 i guvernementet Pskov. Föräldrar kaptenen vid topografkåren Nikolaj Jemeljanovitj Kuropatkin och Alexandra Pavlovna Arbuzova. Gift (1) med Klara Emilia Cecilia von Prüssing, (2) med Aleksandra Michailovna Timofejeva 1890. 

PRODUKTION. Dnevnik (dagbok) 1904−1905. Krasnyj Archiv 1922 (1924−1925). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. R. Kowner, Historical Dictionary of the Russo-Japanese War. Lanham, MD, USA (2006); T. Polvinen, Riket och gränsmarken. N. I. Bobrikov Finlands generalguvernör 1898−1904 (1988). 

BILDKÄLLA. Kuropatkin, Aleksej Nikolajevitj. Museiverket.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4929-1416928957535

Upp