AHLSTRÖM, Walter


(1875–1931)


Bergsråd, generaldirektör för Ahlströmkoncernen


Walter Ahlström hörde liksom sin far Antti Ahlström till banbrytarna inom Finlands industri. Endast tjugo år gammal slungades han utan formell utbildning in i familje­företaget då fadern avled. Tack vare finansiell skicklighet kombinerad med tur och näsa för industriell uppbyggnad skapade Walter Ahlström under sina år som chef för familje­företaget en koncern, som så småningom blev en av Finlands största.

 

Walter Ahlström var liksom sin far Antti självlärd som industriman. Antti Ahlström dog 1896 och lämnade nästan 12 miljoner guldmark i arv till sin andra hustru Eva. Walter var då 20 år och nybliven student. Han såg det som sin plikt att omedelbart börja bevaka familjens intressen i det ”förvaltningsråd” som bildades och som leddes av firmans högre tjänstemän. Familjeföretaget ombildades 1907 till aktiebolaget A. Ahlström Oy, med hemort i Norrmark nära Björneborg. Walter Ahlström, som enligt sin mors önskan tagit över ansvaret för affärens ledning 1904, utsågs efter bolagsbildningen till både generaldirektör och styrelseordförande. Praxis att styrelseordföranden och generaldirektören var samma person bibehölls i koncernen ända till 1954. Eva Ahlström hade i början innehaft samtliga aktier, men fördelade dem senare mellan sina sex barn. I början av 1920-talet såg det ut som om Walter Ahlström skulle skaffa sig absolut aktiemajoritet i koncernen, men detta avvärjdes när de övriga aktieägarna upprättade en pool som köpte in aktier när någon familjemedlem såg sig tvungen eller önskade sälja.


 

Walter Ahlström kunde lika gärna som sin far Antti räknas till de stora industrigrundarna i Finland. När han 1904 började leda familje­företaget bestod detta nästan enbart av sågverk. Nio sådana verkade i olika delar av landet: Satakunda, Tammerforstrakten, Östra Nyland och Karelska näset, och på tröskeln till första världskriget var Ahlströms sågvaruexport den största i Norden och förmodligen i hela världen. Inom två decennier omvandlade Walter Ahlström familjebolaget från ett jättelikt men ensidigt sågföretag till ett konglomerat av kemisk och mekanisk skogsindustri, mekaniska verkstäder och glasbruk. Bakom omvandlingen låg främst förvärven av Varkaus i Savolax (1909), Karhula/Högfors vid Kymmene älvs mynning (1915) och Iittala glasbruk i södra Tavastland (1917) som han hade initierat.


 

Nästa etapp i Walter Ahlströms verksamhet var utbyggnaden och diversifieringen av produktionsanläggningarna. Början gjordes i Kauttua i Satakunda, som från 1905 omorganiserades från ett gammaldags järnbruk till ett träsliperi och pappersbruk. Mycket större satsningar gjordes i Varkaus, där man byggde ett ångkraftverk, ändrade vattenkraftverket för generering av elenergi, byggde ett träsliperi (färdigt 1915) och en sulfitcellulosafabrik (1919) samt installerade en väldig tidningspappersmaskin (1921). Samtidigt ombyggdes Varkaus sågverk, som hade förstörts under inbördeskriget, och utbyggdes skeppsvarvet där till det största i insjöfinland. När plywoodfabriken och den andra tidningspappersmaskinen – liksom den första vid sin tillkomst störst i Norden och antagligen i Europa – stod färdiga 1926 var utbyggnaden av Varkaus slutförd.


 

I Karhula investerades det i nya ång- och vattenkraftverk i Högfors, och på Karhula udde i ett elektriskt stålgjuteri och i Finlands största och första helt eldrivna träsliperi. Samtidigt lades produktionen på mekaniska verkstaden om från sågverksmaskiner till utrustning för pappers- och cellulosaindustrin.


 

Investeringsaktiviteten ledde till att koncernens förädlingsvärde i fasta priser åtta­dubblades mellan 1909 (då Varkaus köptes) och 1929. Företagsköpen och utbyggnadsprojekten möjliggjordes av långfristiga banklån och stora obligationsemissioner, huvudsakligen under krigsåren (de sistnämnda sammanlagt 40 miljoner mark). När den finska markens värde mellan 1914 och 1922 sjönk till mindre än en tiondedel av förkrigsvärdet blev de reella kostnaderna för industriförvärven och investeringarna obetydliga. Ahlströmkoncernen betalade i realvärde bara tillbaka ungefär en femtedel av lånen från förkrigstiden och krigsåren. Förlorare var säljarna av industrierna i Varkaus, Karhula och Iittala, bankerna och den obligationsköpande allmänheten. Bland andra blev säljaren av det stora industrikomplexet i Karhula, William Ruuths dödsbo, nära nog medellös till följd av inflationen.


 

Firman Ahlströms expansion under Walter Ahlström var till stor del ett resultat av dennes företagaraktivitet, men betingades också av lyckosamma yttre omständigheter. Utan inflationen under och efter första världskriget skulle koncernen inte lika snabbt ha blivit ett av Finlands största industriföretag och behållit denna position till slutet av 1960-talet.


 

Walter Ahlströms ”gigantiska finans­operationer” och storstilade planer gällde inte bara produktionsanläggningarna utan också samhällena omkring dessa. I högre grad än någon annan av de ahlströmska industriorterna är Varkaus fortsättningsvis präglad av koncernchefen och hans arkitekter.


 

Walter Ahlström, som enligt systern Tyra Borgs minnen ända från barnaåren var ”planmässigt sysselsatt”, hade en utpräglat teknisk intresseinriktning, vilken på 50-årsdagen 1925 bland annat manifesterades i en generös donation till Walter Ahlströms stiftelse för utbildande av ingenjörer för Finlands industri. Ahlström avled i december 1931 vid 56 års ålder.


 

Per Schybergson


 

Antti Walter Ahlström, född 22.5.1875 i Norrmark, död 18.12.1931 i Norrmark. Föräldrar kommerse­rådet Antti Ahlström och Eva Holmström. Gift 1900 med Hildur Johanna (Lilli) Nevander.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. G. Bonsdorff, Minnes­runa över Walter Ahlström. Tekniska föreningens i Finland förhandlingar (1932); T. Borg, Fyra köpmanssläkter. Anteckningar om släkterna Libell, Sjöberg, Holmström och Ahlström (1947); P. H. Norrmén, Firman Ahlström 1896−1927 (1927); P. Schybergson, Verk och dagar. Ahlströms historia 1851−1981 (1992); G. Tallqvist, A. Ahlström osakeyhtiö (1936); G. Tallqvist, A. Ahlström osake­yhtiö (1949).


 

BILDKÄLLA. Ahlström, Walter. I privat ägo.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4932-1416928957538

 

Upp