EKLÖF, August


(1837–1912)


Grosshandlare, industriidkare, kommerseråd


Kommerserådet August Eklöf hörde till de affärsmän som inledde sin verksamhet på 1860-talet, efter Krimkriget. Den då antagna lagstiftningen om näringsfrihet möjliggjorde företagarverksamhet för en större grupp än tidigare, men av de nya företagarna var det få som klarade att på ett bestående sätt skilja sig från mängden. För August Eklöf lyckades detta. Han blev en av de mest betydelsefulla och mångsidiga företagarna i Borgå under senare hälften av 1800-talet och var i synnerhet verksam inom trävarubranschen.

 

August Eklöf var son till en hattmakarmästare från Ekenäs. Släkten härstammade ursprungligen från Gällars gård i Brasby i Karis, men tre tidigare generationer hade varit borgare i Ekenäs före August Eklöf. August var den yngste av fyra syskon. Två äldre bröder blev också köpmän och systern gifte sig med en urmakare. Hon var den enda av dem som stannade kvar i Ekenäs.


 

August Eklöf gick i elementarskolan i sin hemstad och fick också privatundervisning, men barndomen förflöt i enlighet med tidens sed med praktik i faderns affär. Hattmakarens yrke intresserade dock inte Eklöf, och därför flyttade han som 16-åring till Borgå, där han anställdes som praktikant i O. F. Blomqvists affär. Efter fyra års praktik fick han anställning som bokhållare och korrespondent i vicekonsul Otto Orrmans affär. Med understöd av Orrman kunde han förkovra sig vid Otto von Nordenskiölds handelsskola i Berlin. Från Tyskland återvände han först i början av 1863 för att ta hand om bouppteckningen efter sin fars död.


 

Efter återkomsten från Tyskland inledde August Eklöf sin bana som självständig handelsman. Han avlade köpmanna­examen i Helsingfors och bedrev där agenturhandel i drygt ett års tid. Borgå blev dock centralorten för hans affärsverksamhet och tillika hans hemort, där han 1865 fick burskap som borgare. Borgå var ett livligt handelscentrum, som via Borgå å betjänade ett tämligen vidsträckt område i östra Nyland och södra Tavastland samt också området kring Vånå och Päijänne. Eklöfs företag var till en början en traditionell handelsrörelse med tyngdpunkten på importhandel. Man importerade huvudsakligen spannmål men också andra nödvändighetsvaror såsom socker, kaffe och salt. Det var dock inte lätt att bedriva handel under dessa år. De stora nödåren gjorde slut på nästan all köpkraft på landsbygden och det egna myntet, som infördes vid decenniets mitt, stramade ytterligare åt penningpolitiken och kreditmöjligheterna.


 

Under dessa år administrerade Eklöf också det största exportföretaget i Borgå, Wilh. Stenmans såg och trävaruaffär, som 1866 gjort konkurs. Han insåg då klart sågindustrins stora möjligheter. Trävaruhandel togs med i programmet för Eklöfs affär 1868 och samma år var han med om att grunda firman Borgå ångfartygsaktie-bolag. Andelar i segelfartyg innehade Eklöf från början av sin verksamhet som köpman. Hans sista fartyg Regina avslutade segelfartygsepoken i Borgå.


 

Sågindustrin hade i början av 1860-talet frigjorts från tidigare betungande restriktioner. Man fick, bland annat, från 1857 fritt anlägga ångsågar. Konjunkturutvecklingen gynnade dock inte i någon högre grad anläggandet av sågar under 1860-­talet och endast några tiotal större sågar inrättades. Mot decenniets slut förändrades situationen avsevärt. Priserna på sågvaror började stiga senast 1871, då krigsslutet mellan Frankrike och Tyskland inledde en kraftig investeringsboom överallt i Europa.


 

År 1868 anskaffade August Eklöf den lilla vattensågen i Herrala nära Lahtis. Samma år började han genom markköp planera för en ångsåg i Borgå. År 1870 inledde en ny ångsåg sin verksamhet på Gammelbacka gårds marker på Ängsholmen i Haikoviken utanför Borgå. Behovet för firman Borgå ångsågsaktiebolag beräknades till 25 000 stockar årligen, men konjunkturläget förändrades så snabbt att sågens kapacitet redan året efter anläggandet fördubblades. Det kan nämnas att de första ångsågarna i Kotka också grundades 1870.


 

Sågindustrin blev snabbt det huvudsakliga verksamhetsfältet för August Eklöf. Sågarna verkade till en början som separata aktiebolag och först fanns det också andra aktieägare än Eklöf, även om han alltid innehade en klar majoritetsställning. Eklöf sålde Herrala såg mot slutet av 1870-talet men skaffade i stället en annan, Parkunkoski vattensåg i ödemarkssocknen Kuru. Ett betydligt längre steg var när han 1885 köpte en ångsåg och en tegelfabrik i Tolkis, väster om Borgå.


 

År 1894 fusionerades sågbolagen till F:a Aug. Eklöf. Vid den tiden innehade firman utöver ångsågarna i Borgå och Tolkis en ångsåg i Tavastehus, en i Murole i Ruovesi och en i Kannus nära Gamlakarle­by, samt en såg i Kuokkala. Utöver dessa innehade Eklöf en hästskofabrik i Borgå samt en tegelfabrik och en liten cellulosa­fabrik i Tolkis. Genom skogsköp hade Eklöf också blivit en stor markägare. År 1894 ägde han hela 42 gårdar.


 

Alla Eklöfs affärer var inte lönsamma. Hela verksamheten höll på att stupa i början när han och hans vän C. E. Åberg började anlägga en privat järnvägsförbindelse mellan Borgå och Kervo. Banan mellan Helsingfors och Tavastehus stod färdig 1862 och den mellan Riihimäki och S:t Petersburg 1870. Borgå var beläget nära järnvägen, men en förbindelsebana till staden saknades. Byggande av en sådan föreslogs vid alla lantdagar under 1860-talet, men utan resultat. Staten beviljade inte medel för banarbetet, men gav tillstånd för att grunda ett järnvägsbolag under ledning av Borgå stad. Banarbetena vidtog 1872.


 

I praktiken blev Eklöf och Åberg tvungna att bära såväl det ekonomiska som det praktiska ansvaret för Borgå–Kervo Järnvägsaktiebolags banarbeten, för både staden och placerarna i S:t Petersburg underlät att lösa in huvuddelen av sina aktier. Järnvägen togs i bruk sommaren 1874, men en del arbeten avslutades först 1878. Järnvägsbolagets ekonomi kollapsade emellertid samtidigt som banan stod färdig och en konkurs var till slut oundviklig. När alla andra parter undandrog sig ansvaret fick Eklöf och Åberg svara för förlusterna. Bägge hade investerat en så stor del av sin förmögenhet i bolaget att de var tvungna att slutföra bygget. Åberg tvingades till slut till konkurs, medan Eklöf räddades av en något mindre investering och av högkonjunkturen inom sågindustrin. Det var dock de två vännernas förtjänst att Borgå fick en järnvägsförbindelse.


 

Som affärsman var August Eklöf samtidigt innovativ och försiktig. Han var intresserad av allt nytt som skedde inom affärslivet, varför hans företagsgrupp till slut blev synnerligen mångsidig. Å andra sidan gav han sig inte huvudstupa in i någonting och sågverksamheten utvidgades på ett förnuftigt sätt utan att han tog våghalsiga risker. De flesta av företagen inom sågvarubranschen från 1870-talet föll på alltför stora lager när lågkonjunkturen inträdde, men Eklöf beräknade noga behovet av stockar för sina sågar. Detsamma gällde cellulosafabriken. Den första fabriken i Tolkis var liten, men den tillverkade en högklassig cellulosa som inte var svår att sälja i något som helst konjunkturläge.


 

Trots sin väldiga arbetsbörda förmådde August Eklöf inte delegera uppdrag. Alla viktiga beslut gick via honom ännu då det totala antalet arbetare klart överskridit ettusen. Hans söner var kontorister inom företaget, men först under 1800-talets sista år började Eklöf dela med sig av sina chefsuppdrag.


 

August Eklöf, som 1895 fick kommerseråds titel, hade från första början stort inflytande på affärsmannakretsarna och på kommunalpolitiken i Borgå. Han valdes in i Borgås första stadsfullmäktige 1875, men avgick redan efter första mandatperioden på grund av att han hamnat i gräl med staden om järnvägsbolagets konkurs. Först mot slutet av 1800-talet invaldes han på nytt i fullmäktige, men 1899 hamnade han i ett nytt gräl med staden, avgick igen från fullmäktige och flyttade officiellt till Helsingfors. Bolagets huvudkontor var fortfarande officiellt beläget i Borgå landskommun.


 

Eklöf deltog desto aktivare i de ekonomiska strävandena i Borgå. Han hörde till sparbankens principaler, var ordförande i köpmannaföreningen samt skänkte medel till ett barnhem och en sjukstuga i landskommunen. Han var med om att grunda Borgå museum i stadens gamla rådhus och han hörde också till grundarna och finansiärerna av Borgå folkhögskola, den första i Finland. Han understödde även entusiastiskt svekomanerna och motsatte sig fennomaner och socialister.


 

Kommerserådet Eklöf avled 75 år gammal 1912. Handelshuset, som grundats­ 1864, hade ombildats till aktiebolag några år tidigare. Det var då det överlägset största­ företaget i Borgå och sysselsatte maximalt 1 200 anställda. Aug. Eklöf Ab fortsatte som familjeföretag i mer än hundra år, så att ägarkretsen och direktörerna till slut bestod av den andra generationen efter August Eklöf. Huvuddelen av företaget såldes emellertid på 1960-talet till Oy Tampella Ab.


 

Kai Hoffman


 

Fredrik August Eklöf, född 9.11.1837 i Ekenäs, död 13.12.1912 i Borgå. Föräldrar hattmakarmästaren Carl Johan Eklöf och Eva Lovisa Björkbom. Gift 1876 med Elin Sofia Arppe.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. August Eklöf Ab:s arkiv, Näringslivets centralarkiv, S:t Michel. K. Ekman, Aug. Eklöf. Aktiebolag 1864−1924 (1924); L. Heiman, Kaksi kauppaneuvosta (1980); A. Mäkelä-Alitalo, Borgå stads historia III:1 (2000).


 

BILDKÄLLA. Eklöf, August. Foto: Ateljé K. E. Ståhlberg. Museiverket.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4940-1416928957546

 

Upp